Här, i förmultnande rester av ett raserat gammalt torp, vilar en Husqvarna-maskin. Den kom troligen in stugan nå'n gång på 1930-talet. Då trampades symaskiner i nästan varenda gård och stuga här i bygden. Ett revolutionerande sätt att göra arbete till pengar. Egna pengar. Pengar fanns det annars inga. Bara arbete. Arbete med självhushåll och bytesaffärer.
Till exempel: Min mamma sydde ihop till sin första och enda cykel. En svart Nordstjernan med dynamo och kjolskydd.
Först köpa symaskin på avbetalning. Sedan sy, sy och sy. Och när hon köpte sin cykel var hon tjugo år. Cykeln och symaskinen förblev hennes dyrbaraste ägodelar genom hela livet. Symaskinen blev redskapet för att förverkliga drömmar.
För att skoja till det lite skulle man kunna säga att man på den tiden lärde konsten att sy ihop sina drömmar.
Vet inte riktigt varför jag berättar om det? Men då jag passerade det gamla torpet på dagens promenad fick jag anledning att stanna upp. Spår som lämnats kvar berättade om sånt som hänt innan jag kom förbi.
Så det blev så... spåren berättade. Jag lyssnade…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar