Inflygning

Högt och lågt

I kväll har det klarnat upp. Och det är i det närmaste stilla. Vinden har lagt sig till vila för natten. Mina gäster har rest hem. Katten Simba har lämnat savannen och återvänt till asfaltdjungeln. Ensam går jag min kvällsrunda i åkerkanterna och genom den nyslagna ängen. Svalor och seglare flyger högt. Avtecknar sig som silhuetter mot den molnfria himlen. Deras undersidor fångar den varma kvällsolen. De skriar högt. Sänder ut sin eufori. Lyckliga över att sväva fritt i lufthavet signalerar de att vackertväderdagar stundar.  Framför mina fötter skvätter en groda ner i bäcken. Nöjd över de små blanka vattenspeglarna och den fukt som är kvar efter senaste dagars regn. Seglarna och grodan. Båda jagar insekter. Var och en på sin nivå. Högt och lågt.
Ett stort gäng humlor surrar lågmält i en kvast av gula blommor. De tvingas samsas om den nektar som några kvarlämnade bestånd av gullris kan ge. Alla blommor försvann. Inom en tidsrymd av ett par dygn förvandlades generösa blomsterängar till fattiga grässlätter. Liemännen och skördemaskinen reducerade det som tycktes obegränsat till nästan ingenting kvar. Men inom kort blommar ängsvädden i brynen. Då är det med ens åter god tillgång på energi för humlor. Under min vandring i kväll såg jag också några exemplar av den sexfläckiga bastardsvärmaren. Jag har skrivit om den förut. Men jag kan inte låta bli att leverera ytterligare en bild. I lördags räknade vi inte mindre än nio exemplar. Fräscha och fina. Nu i kväll var ett par av de jag fann väldigt slitna. De har troligen svärmat färdigt. Honorna har lagt sina ägg. Hanarna sitter och väntar på döden. Bara några dagar bevarar de sin prakt. Sedan är det hela över...

Inomhusväder

Ytterligare en dag med fuktigt och grått väder. 22 millimeter har det droppat in i regnmätaren under tre dyngsura dygn. Vinden friskar i och ruskar om i träd och buskar. I kväll har temperaturen sjunkit till 14 grader i luften, men i Haganäs är badvattnet 20 grader. När vi tar kvällsbad känns det ljummet.
Slåtterarbetet är nu i full gång. Jag har slagit med lie några timmar och borta i Sorgedalen har slåtterbalken tickat fram nästan hela dagen. Vi väntar oss att väderprognosens utlovade soldagar skall torka allt gräs till väldoftande hö.
Under tiden som det dystert höstlika vädret pågår får vi nöja oss med det ljus som praktlysingen (Lysimachia punctata) skickar ut från trädgården. Den har fått ett rejält fäste i slänten och dess vackert gula blommor ramar in hela den lilla gräsmattan. Där uppe har Lisa och Ebba kamperat några timmar i minitältet. Det är inomhusväder men ”inomhus” kan också vara utomhus... eller tvärtom...

Åttafaldigt

Idag har vi startat två nya etapper i slåtterarbetet. Sorgedalen och Björkebacken. Ingvar har börjat i Natura 2000-ängen. Martin och jag i Björkebacken. Efter gårdagens regn är det lätt att slå. Gräset är frodigt och sprängfyllt med saft. Lien biter bra. Och det kom ytterligare lite regn idag. Fem millimeter. Nu lovar väderprognoserna mera sol och värme. Ända fram till söndag verkar det. I morgon blir det lieslåtter så länge kroppen orkar. Få se hur långt det räcker. Ju mer som blir klart i morgon, desto bättre chans att få gräset torrt och fröet moget.
För två månader sedan, den 19 maj, satte vi potatis. Ebba, Lisa, Martin och jag. Det var ganska sent men våren tog det lugnt och jorden blev inte varm förrän då. Om vi satt tidigare hade det kanske inte gjort stor skillnad.
Idag var det dags för skörd på riktigt. Och det var ett överraskande bra resultat. När Ebba lyfte på plantan hängde det en hel klase nypotatis under. En sättpotatis gav åtta tillbaka. Åttafaldigt! Nu kan det bli potatis för hela slanten, morron, middag och kväll under resten av sommaren och en bit in på hösten.
Efter kvällsdoppet i Haganäs var jag i Skog och pysslade lite. Det är ganska mycket att både plocka fram och plocka undan när trettio personer skall komma på slåtter. Trädgårdsmöbler, räfsor, liar och allt som hör till köket. Men det är alltid ett väldigt skönt pysslande. När hela arrangemanget är i hamn är det en go känsla att låta dröja kvar.
Sist i kväll tänkte jag plocka in den sista kakelugnsveden som legat på tork under en plåt. Men det fick jag stillsamt ge upp. När jag plockat lite från stapeln fann jag skogsödla som lagt sig till kvällsvila mellan ett par vedträn. Lite häpet stirrade den på mig, och liksom frågade... Va sysslar du mä... går det inte an att få sova i lugn och ro?
– Jodå, förlåt. Klart att du skall få vara i fred, tänker jag. Det gör mig glad att jag kunnat bereda dig en plats som du gillar...

Bild 1) Ebba skördar 8-faldigt!
Bild 2) Ebba sätter potatis 19 maj.
Bild 3) Skogsödlan i vedtraven.

Vått och torrt

Idag har det regnat 15  millimeter. Allt som nyss var torrt och väldoftande blev med ens alldeles vått, vått, vått. Det fina höet i Björkebacken är genomsurt. Kanske går det att rädda om solen snart tittar fram igen. Väder kan vi bara önska. Inte styra. Det som gäller är att vara tålmodig. Anpassningsbar. Det går att ha mysigt när det regnar. Och det är härligt med kontraster. Leka väderlekar. Gömma sig under ett paraply. Sitta på trappan. Lyssna på droppar som faller och vatten som rinner ur rännor och rör.

Midsommardagen var också en småruggig dag. Då plockade vi blommor och lade i växtpressen. Idag när vi fick det pysselväder vi planerat inför, plockade vi fram de torkade växterna. Under spänning öppnade vi växtpressen och lyfte på lumppappersarken. Vad var det vi plockade? Hur blev det? Käringtand, vitmåra, smörblomma, grässtjärnblomma, rödklöver, sommarfibbla, blåklocka, ängsskallra och några till. Vi ser att alla gula blommor fortfarande är vackert gula. Blåklockan däremot har förlorat sin blåa färg. Den har blivit vit. Nattviolens gröna stängel och de ljusa blommorna har blivit bruna. Kovallen alldeles svart. Men alla växterna är dekorativa. Var och en på sitt sätt. Av växterna gjorde vi tavlor och kort. Tavlor att sätta på väggen. Kort att ge bort eller skicka till en vän… en sådan vän vi gillar allra bäst… en vän som håller i vått och torrt...

Slåtter i Skog 2014

Idag har det varit slåtter i Skog. Det är fjortonde året som ett 30-tal av mina fina vänner kommer hit för att göra en halvdags arbete i ängarna. Vi slår med lie och räfsar. Kör ut gräs från ängsmarken till åkern där det senare balas. Efter några timmar, när arbetet är klart, åker alla badsugna till Haganäs för ett uppfriskande dopp. Sedan blir det mat. På bordet finns sill och potatis, fetaost, gurka, gräslök och rödlök, körsbärstomater, vitkål med ananas, bröd i olika former, flera sorters ostar, hackat ägg. Nyhet på bordet: västerbottenostpaj. Till efterrätt i år föll valet på äkta småländsk ostkaka från Vrigstad med hallonsylt, vispgrädde och kaffe därtill.
Denna dag passade jag också på att högtidlighålla det gamla husets 100-årsminne. Byggåret är 1914. Passade perfekt att fira nu när stugan och dess omgivningar fylldes av liv och trivsel...

Boken är klar

Flera gånger har jag fått höra: Du borde borde göra en bok. Tipset har bland annat kommit från några av er bloggläsare. Jag blir naturligtvis väldigt glad över att det finns de som gillar mina bilder och mina texter så mycket så att de tycker att de skulle platsa i en bok. Min reflektion har dock varit att det räcker gott att publicera bilder och tankar här på bloggen. Ett bokprojekt skulle bli allt för tidsödande. Använd tid som inte går att få tillbaka. Och jag har svårt att tänka att det skulle finnas ett så brett intresse att det skulle gå ihop sig.
Nu har jag dock, detta till trots, fallit till föga och gjort en bok! En bok. Den blev klar för ett par veckor sedan och idag landade den i brevlådan. Den omfattar drygt 320 bilder. Sex månader på etthundra sidor. Ett urval från bloggen januari–juni 2014. Faktisk väldigt trevligt att se bilderna på papper.  Att få dem i ett överblickbart sammanhang. Att fritt kunna bläddra fram och tillbaka. Att ha många av sina upplevelser från de senaste sex månaderna samlade mellan två hårda pärmar. Bra idé, det där med ”du borde göra en bok”...

Förslåtter och nya upptäckter

Idag har vi tjuvstartat med slåttern här i Skog. Ingvar har kört slåtterbalk och trots min onda rygg har jag försökt sköta efterputsen med lien efter bästa förmåga. Vi har kört det här konceptet några ett par år nu. Slåtterbalken får gå där den passar bra. På rena och tämligen plana ytor. När det sedan är dags för slåttergillet är det bra förberett för alla som skall räfsa. Då kan de köra igång direkt medan liarna fortsätter där slåtterbalken har slutat. Det har visat sig vara en bra metod som skapar flyt i arbetet och ger ett fint resultat.
Efter dagens arbete blev det kvällsdopp i sjön. Och ännu lite senare gick Simba och jag vår inspektionsrunda på klippta stigar genom gräshavet. Det är Simba som har initiativet. Han får ingen riktig ro förrän vi gjort kvällspromenaden. Jag går före. Han efter. Vi spanar på sånt vi ser efter vägen. Jag på mitt. Han på sitt. I kväll gjorde jag nya, fantastiska upptäckter. Förutom ytterligare ett par av den sexfläckiga bastardsvärmaren (Zygaena filipendulae) fick jag, i kväll, för första gången någonsin se ett exemplar av den smalsprötade bastardsvärmaren (Zygaena osterodensis). Extra spännande är denna observation då den smalsprötade, enligt ArtDatabanken (www.artfakta.se), är klassad som utdöd i Västra Götaland och nära hotad i övriga Sverige.

Hastigt uppdykande

Igår berättade jag om min glädje över en hastigt uppdykande aspfjäril. När jag senare berättade om min upptäckt fick jag från ett par av mina vänner höra att de gjort samma observation. Vännen Tinna hade idag sett en fjäril vid Tålyckan som hon aldrig sett förut. Vid en jämförelse med fjärilsboken var det utom allt tvivel en aspfjäril. När jag berättade om våra iakttagelser för min farbror Sven-Åke lämnar han i retur det glädjande beskedet att även han, under gårdagen, haft nöjet att se en aspfjäril. Alldeles utanför knuten dessutom. Sven-Åke har samlat mycket kunskap om fjärilar. Under hela sitt liv har han förkovrat sig och lärt känna fjärilars ekologi. När jag frågar honom om när han senast såg en aspfjäril kommer svaret snabbt:
– Ja, det är minst 25 år sedan!
Så är det med aspfjärilar. Långt mellan tillfällena. Svåra att upptäcka. Få observationer.  Hastight uppdykande. Hastigt försvinnande.
Lika hastigt uppdykande kom idag en annan sällsynthet härutanför. En blåskimrande BMW Z4 smög sig in i eklövsskuggan på min garageuppfart. Det var vännen Håkan som njöt en cruising-runda. Och vägvalet han gjort var naturligtvis ett av de vackraste kring Åsunden. Igenom Skog, förbi Fargerberg och Kyrkhagen, ner mot Tvärredslund, Rude och Gärsbo. I mitt inlägg från den 1 juni här på bloggen berättar jag lite om mitt förhållande till stora och muskelstinna bilar och hur det är att bo just invid denna väg. Tidigare idag rullade en nercabbad Ferrari förbi. Och nu alltså denna djupblå sexcylindriga Z4. Som knorr på en trivsam pratstund fick jag en provtur genom den vackra och sommarvarma Tvärredsnaturen. Som extra krydda på knorren bjöds jag även nöjet att tygla de drygt 260 hästarna.
Efter provturen blev jag än mer villrådig än någonsin över vad jag skall välja den dagen det är dags att förverkliga drömmen om en egen sportvagn. Hade nog tänkt mig en klassisk Porsche 911 Carrera, en Porsche Boxter eller kanske en Ferrari F430.
Aspfjäril och Z4. Upplevelser av diametralt skilda slag. Men båda, i dessa fallen, lika överraskande och hastigt uppdykande... magiska och suggestiva... fängslande och lockande...

Länk till inlägget från 1 juni:
http://sunebroman.blogspot.se/2014/06/skada-bil-och-fagel.html

– – – – –

PS! Detta blogginlägg är nummer 600 i rak följd sedan den 1 januari 2013.

Svärmeri

För ett par dagar sedan visade en vän på facebook en aspfjäril på bild. Bilden var tagen på Estländska ön Ösel. Jag kommenterade inlägget och skrev samtidigt att, aspfjärilen, den hade jag bara sett ett par gånger i mitt liv. Idag när jag kom ner från skogen skrämde jag upp en fjäril. Den lyfte från vägen alldeles framför min fyrhjuling. Fjärilen var snabb och jag hann bara uppfatta teckningarna några sekunder. Sedan steg den på snabba vingar rakt upp i luften och försvann in i lövverket på min allra högsta hamlade lind. Aspfjäril! Jag dröjde kvar ett några minuter för att se om den återigen skulle flyga. Men den blev inte synlig. Även om jag bara fick en skymt av denna fantastiska fjäril så kändes det som högvinst. Det blir ytterligare en art att lägga till alla de andra i mångfaldslistan.
Senare på dagen drabbas jag plötsligt av ett svidande ryggskott. Vet inte vad det kom sig av. Skyfflat grus. Burit tunga trädgårdsmöbler. Testat de nyslipade liarna. Eller allt det där sammantaget. Hur som helst blev jag liggande raklång på gräsmattan efter lunch. Rullade ut ett liggunderlag. Tog ut ett par kuddar och en filt. Stängde av mobilen och sjönk i dvala. I en och en halv timma låg jag där och slumrade. När jag kvicknade till tog rastlösheten tag i mig. Jag måste göra något, tänkte jag. Det fick bli något stillsamt. I fantasin kunde jag inte släppa det där med aspfjärilen. Kanske kunde det vara värt ett försök få se den en gång till.
Under stor ansträngning, i sakta mak, tog jag mig framåt. Spanande. När jag stannade för att vila och sänkte blicken fick jag se sommarens första bastardsvärmare! Alldeles vid mina fötter. På en fröställning av ängssyra. Två stycken. Sammankopplade. De hade redan haft sitt svärmeri och nu var parningen i full gång.
Bastardsvärmaren har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Första sommaren då jag observerade den här i Skog var den 5 juli 2011. Då kändes det som en belöning för arbete som vi gjort i ängarna. Det var ett gott tecken i mångfaldssträvandena. Sedan dess har jag sett den då och då vid slåttertiden. Inte i stort antal. Men den gillar att vara här och det är det viktigaste för mig.
Värmen har drivit på insektslivet rejält. Förutom aspfjärilen och bastardsvärmarna har jag sett minst ett tjog pärlemorfjärilar. De har också ägnat sig åt svärmeri... så till den milda grad att en tredje fjäril försökte blanda sig i en pågående akt...

Växelvarmt

Idag har det varit riktigt varmt och växlande väder. Vid middagstid tuffade kvicksilvert upp till över +29° Celsius. Påminde om havsluften i Mombasa! Framåt seneftermiddagen brakade åskan lös. Och regnet vräkte ner. Luften blev med ens mättad med både värme och fuktighet. Som en ångbastu. Kändes som om kropp och omgivning hade fått samma temperatur och att det osmotiska trycket gjort allt till en kropp.
Just nu mår potatisen i jorden väldigt gott. Om man lyssnar noga kan man höra hur de jublar nere i fårorna. De har fått värme och vatten i lagom doser dag efter dag. Jag har hört sägas att potatisen, den behöver bara vatten två gånger. Ena gången är när den blommar. Och den andra gången när den skall kokas. Vet inte var det kommer ifrån. Eller om det stämmer. Men just nu blommar mina potatisar. Och nu får de vatten. Så i mitt fall, och mina potatisars, så är kravet på vatten uppfyllt till hälften. Resten skall den få i grytan. Promise.
Jag har varit vid Haganäs och badat två gånger. En gång på eftermiddagen. Och en gång sent i kväll. Det är riktigt gott i vattnet. Även i detta element känns det som om kropp och omgivning nästan har samma temperatur. Njutbart. Even if it rains.
Har startat Ferguson Grålle idag. Grålle, som har en dieselmotor, är väldigt beroende av värme för att överhuvudtaget ha lust att röra på sig. Den är alltså precis lika funtad som ormar och ödlor. Den är växelvarm. Alltså beroende av att den omgivande temperaturen är den rätta för att den skall vakna till liv. Idag var Grålle ovanligt lättstartat. Det är faktiskt lite imponerande att en maskin som i år fyller 60 år och som stått i ett kallt uthus nästan ett helt år... puttrar igång direkt när jag trycker på spaken... Men, som sagt, det hänger på vädret... och värmen...

Hey Baberiba

Idag gjorde jag, tillsammans med ett par goda vänner, en utflykt till Småland. Målet var att se om det möjligen kunde finnas blåbär att plocka, over there. Vi besökte några platser som tidigare gett goda skördar. Men detta år verkar vara en parentes i blåbärens fruktsättning. Säkert tog nattfrosten det mesta av blommorna. Det fanns nästan inget att plocka. Däremot gjordes andra spännande iakttagelser och fynd. På ett ställe utmed vår färdväg blommade mängder av Jungfru Marie nycklar alldeles i vägdiket. Utmed en sträcka på halvannan kilometer fanns flera hundra blommande exemplar. Stora välväxta och alldeles nyutslagna! Ett udda ställe att se denna orkidé. Och så många!
Vi gjorde efterhand stopp efter vägen och små utflykter till fots i vårt sökande efter blåa bär. På ett ställe hittade vi ett fint bestånd av Linnéa (Linnéa borealis). Linnéan är en blomma som jag aldrig ser här hemma, men väl känner till. Roligt att träffa den så här spontant.
Vid nästa stopp höll vi på att kliva rakt in i ett gäng kantareller. De växte i kanten på en skogsväg. Deras lysande gula hattar räddade dem. Efter det stoppet blev det mer kantareller. Och mer kantareller. Istället för blåbär blev det alltså svamp på denna utflykt.
Vid ett av de sista försöken att hitta blåbär fann vi faktiskt några tuvor. Där kunde vi plocka ett par, tre deciliter. Men det var också allt...
Nej, förresten! Det var inte allt. För tydligen hade Mors lilla Olle varit där före oss och plockat. Och hur kunde vi dra den slutsatsen? Jo, med ledning av det fynd vi gjorde. Där låg nämligen två kassar med tomma ölburkar inslängda i ett buskage.
Mors lilla Olle hade plockat blåbär. Han hade sålt dem. Och han hade köpt öl för pengarna.
Precis som Leif ”Burken” Björklund sjunger i Rockfolkets Hey Baberiba: Mors lilla Olle i skogen gick, plockade blåbär stålar han fick, vad gjorde han med dom? KÖPTE ÖL, KÖPTE ÖL, KÖPTE ÖL! 

Vad gjorde då vi? Jo, vi plockade med oss Olles burkar hem. Gick till ICA Närköp och pantade dem. Fick 18 kronor. Och köpte två paket SIA Vaniljglass för pengarna! Och fick tre spänn över!!!
AKTUELL TEXT: Mors gamle Sune i skogen gick, plockade burkar stålar han fick, vad gjorde han med dom? KÖPTE GLASS, KÖPTE GLASS, KÖPTE GLASS!

Senare på kvällen ränsade vi tre liter kantareller och tre deciliter blåbär. Förvällde och smörstekte svampen. Rostade några brödskivor, la svampen därpå och njöt av den och den varma sommarkvällen. Och som avslutning denna solskensdag – vaniljglass med färska 
blåbär. . .
s h o b b i d o b b i d o o,  s h o b b i d o b b i b a b b a . . . !

LÄNK: https://www.youtube.com/watch?v=WxKyPjgak8Y

Mera måleri

Varje gång som jag suttit i mina utemöbler i vår och hittills i sommar  har jag tänkt att, nu är det dags att underhålla fönsterbågarna. Tror till och med att jag tänkte samma sak redan förra sommaren. Men då nöjde jag mig med att måla källarfönstren. Fasaden och alla fönster fick en helrenovering 2006. Sedan dess har jag oljat fönsterbågarna ett par gånger med rå linolja. Det är en enkel och metod för att slippa skador på färg och kitt. Och, vid varje oljning, skjuta upp målningen ett par år. Men här i södersidan är påfrestningarna väldigt hårda. Offerskiktet blir med tiden slitet. Grundfärgen började lysa igenom. Idag gjorde jag slag i saken. Varför sitta här och glo och fundera på när jobbet ska göras? Gör det nu, och tänk på nå't annat nästa gång du sitter ute!
Sagt och gjort. Hämta stegar. Leta fram färgburken. Rör upp färgen. Slipa lätt med sandpapper. Borsta av. Måla. Klart. Tänk vad enkelt det är när man går från tanke till handling. Och nu kan jag istället njuta av att se på mina nymålade fönster...

Potatis och sill

Sättpotatisarna kom sent i jorden i våras. De har ännu  inte vuxit till sig. Bara några få stånd har kommit i blom. Blasten däremot, är över lag imponerande. Kanske för mycket kväve i jorden. Igår när det regnade och blåste var det flera plantor som kastades omkull. Blasten vek sig. Några av Cherie-stånden knäcktes. De klarade inte belastningen av regnvatten och byiga vindar.
Jag pillade lite med handen och grävde fram några knölar ur ett av de blastlösa stånden. Knölarna var inte stora. Var och en ungefär som en ordinär pungkula. Men syndigt goda. Kokta, varma med en klick smör och ett par nypor flingsalt på toppen – himmelskt! Himmelskt direkt ur jorden!
Bilden, en bit ner i detta inlägg, av alla de gamla sillburkarna härrör inte från dagens lunch. Nej, de är fynd som har samröre med långt mer historiska måltider. Burkarna har blivit kvar i en gammal skänk i Lillstugan. Man kan ju lätt undra varför de sparats? Tomma sillburkar? Förklaringen är nog ganska enkel. Basic level from the old life. Jag tror att de sparades därför att de ansågs värdefulla. Mina mostrar och min morbror som var födda under tidigt 1900-tal hade aldrig några pengar. Inget materiellt välstånd. Till och med ett vitt papper att rita på var hårdvaluta för barn vid den tiden. Därför blev mycket av det nya som växte fram så märkvärdigt och värdefullt. En vacker bild i en tidning. En flaska från ett apotek. En bleckburk med tryck. Allt blev som små skatter när barnen var små. Att ha blivit lärd att vara sparsam och vårdande följde dem från modersmjölken till vuxenlivet. Också en sillburk var något att spara på. De var ju vana att hushålla. Inget kunde bara kastas. Även om det för stunden inte fanns någon klar plan för hur det skulle användas. Det var en ”vid-sidan-av”grej som egentligen inte hörde till den pågående planen för hur livet skulle framlevas och fungera. Burken var en burk. En burk som i den sparsammes ögon hade ett värde men som i själva verket hade fullt upp med sig själv. Att vara just en sillburk. En överbliven sak. Endast till för att innehålla sill. Att flytta sill från sillfabriken till sillhungriga någonstans i Sverige.
Men så småningom kunde burkens användningsområden vidgas. Den kunde ingå i en ny plan. Som att samla pennstumpar i till exempel... för man kunde ju inte bara kasta en pennstump, inte ens om den var för kort för att användas i en pennförlängare.
Med fantasins hjälp smakar jag mig igenom namnen på burkarna. Bankettsill, Fyrmästaresill, Husmansbitar, Fladensill i marinad, Vikend-sill i sås av madeiratyp...
Tänk va' många sillar det simmat i havet! Och tänk va' många burkar det blitt...

Bild 1) Cherie blommar.
Bild 2) Cherie okokt.
Bild 3) Cherie kokt med smör.
Bild 4) Sillburkar från igår.
Bild 6) Sillburk med stumpar.

Kvällsdofter och himmelsljus

Idag har det varit ett bedrövligt sommarväder. Mörkt och grått med regn och blåst i övermått. Ur min regnmätare har jag tömt drygt 90 millimeter sedan midsommar. Marken är genomsur. Potatisen har fått så mycket den tål. Dagens oväder har till och med knäck en del av blasten. När jag och katten Simba går vår kvällsrunda har regnet upphört. Enstaka droppar faller från all den drypande grönskan. Bäcken brusar högt. Den vill ibland känna sig stor och mäktig. Nu passar den på. Annars är allt stilla. Vinden har lagt sig till ro. Inga fåglar hörs. Inga myggor som surrar. Och befriande långa stunder mellan bilar på vägen. Vatten som inte droppar eller rinner, stiger som dimmor över landskapet. Strax efter att solen gått ner klarnar himlen upp en stund. Nymånen har knallat upp i väster och lyser svagt. Kaprifolen som just börjat blomma sänder ut sin starka doft i den råa julikvällen. Nattviolerna har blommat flera veckor. Men de har fortfarande så mycket kvar av sin doft att de berikar den svala mixturen. En blandning bottnad med svag nyans av gräsmattans vita klöver och rosa mundi. Väderprognosen visar lite bättring i morgon. Ett par dagar sol och värme utlovas. Om än med reservationer. På himlen anades goda tecken redan i kväll. De tunga grå molnen sprack upp för en stund och bakom ridån blottades en blå fond. På den rena blå bakgrunden tecknades fjädermoln med skiftande strukturer. Underbelysta, tunna, skira slöjor.
Längtan till sommar växer sig starkare för varje dag... måtte den komma... och måtte den komma nu...