Blötsnö över maden

Det är alltid viktigt att komma ut ett tag varje dag. Minst ett par timmar. Och jag är tacksam att ha den friheten. Att styra min egen tid. Idag var det rätt surt väder och i sådana lägen kan det vara frestande att stanna inne. Men kroppen kräver rörelse. Enklast är det när det finns pågående projekt som drar. Just nu är jag ivrig att se resultatet av mina egna röjningarna uppe vid maden och i bäckravinen. Jag har rensat upp rejält. Det finns inte mycket buskar kvar. Och jag är rädd att jag inte kan låta bli att ta det lilla som ännu är kvar. Ju mera öppet det blir desto bättre kommer landskapets konturer fram. Det blir mera himmel synlig. Det är ungefär som att måla en tavla. Eller forma en skulptur. Man måste backa några steg för att se hur det tar sig ut. Från olika vinklar. I olika ljus. Nu fantiserar jag och drömmer om hur det kommer att se ut när det första lövet spricker ut. Och hur kvällssolens varmgula strålar skall landa i de stora rösena med sina mossbelupna stenar. Det skall också bli spännande att hur blomningen på maden kommer att utvecklas. Och därmed också insekts- och fågellivet. Bilden här ovan är inte första från maden... och sannolikt inte den sista. Maden kommer otvivelaktigt att bli mitt nya och intressanta besöksmål genom alla årstider...


Relaterade länkar:
http://sunebroman.blogspot.se/2015/05/pa-maden.html
http://sunebroman.blogspot.se/2017/11/karnfullt.html
http://sunebroman.blogspot.se/2017/11/pudersno-och-hamling.html
http://sunebroman.blogspot.se/2017/11/npvembersol-over-maden.html