När slåtterarbetet var över gick jag åt skogen med sågen. Halvvägs till Lycke står ett tätt och risigt, nästan ogenomträngligt, bestånd av undertryckta granar. Där lyckades jag plocka ut ett helt knippe med lämpliga ”spröt” som jag sedan barkade och ställde på tork. Undertryckta eller senvuxna betyder att de stått skuggigt och vuxit sakta under lång tid. Oftast är årsringarna så tätt sittande att de är svåra att räkna. Nu har de barkade stammarna stått på tork i ett halvår. Och idag har jag satt igång pysslet att aptera räfshuvuden på skaften. Filat bort rester av grenar och putsat med sandpapper.
I samband med att jag kapade bort ett par bitar fick jag för mig att räkna årsringarna. Putsade ändträet med fint sandpapper och lade sedan en liten skiva trä i scannern. Och scannade med maximal upplösning. På bilden gick det ganska bra att räkna. Tvärsnittet på bilden är 30 millimeter på bredaste stället. Jag har räknat till cirka 40 årsringar. Om jag utgår från radien, alltså 15 millimeter, är årsringarna i genomsnitt 0,37 millimeter breda. Undertyckt, senvuxet, tätvuxet!
Kanske kan tyckas att det är simpelt med plast till räfshuvuden. Ja! Och nej! Faktum är att det fungerar allra bäst med plast när det gäller redskap som skall lånas ut. De är oömma. Tål rejält hård behandling. De första plasträfsorna har hängt med nu i snart femton somrar. Jag har några träpinneräfsor också men de är mera som ”kulturföremål” och jag är lite försiktig med att låna ut dem…
Tur att du inte säljer massaved ;)
SvaraRaderaPlasträfsor är helt rätt när man har ovana användare! Att sätta en fin träräfsa i händerna på vem som helst kan snabbt leda till ett avbrutet eller söndertrampat huvud. Inte värt att ta den risken!