Små pinnar är också ved

Väderomslag med snösmälta och regn fyllde bäcken till brädden. Det ljusnade lite mitt på dagen och det blev signalen till anträdande av årets första motionspass.
Under höst och vinter har kroppen fått genomgå en period av inre omvälvelse. Behövlig vila har satts under under hård press. Förkylning med hackig hosta och ändlösa slemtågor. En elak dos tungsinne. Växande bukmått. Och förslappad muskulatur.
Det blev mjukstart idag. Har släpat lite ris. Kvistat och sorterat. Det som skall brinna i påskelden och det som skall förädlas till brännved. Två högar. Det är samma tema varje år och jag har skrivit om det förut. Mitt resonemang är att ”små pinnar också är ved”. I detsamma jag fäller en buske har jag på något sätt gjort en betydande del av jobbet. I nästa moment är det bara att välja i vilken hög den skall hamna.

Var gång förvånas jag över hur alla de små pinnarna tillsammans tenderar att växa till en ansenlig hög. Välsignat på nåt sätt. Jag fantiserar om hur vedpinnarna, även de små, kommer att värma. Att räcka till sköna varma duschar. Eller flera badkar fyllda med vatten från min egen brunn… uppvärmt till njutbart tempererade bad under kyliga kvällar i midvintertid… De tankarna motiverar mig!

När jag går där på Björkebackaåkern med yxa och såg känner jag det behagliga lugnet. Kroppen gillar att röra på sig. Muskelarbetet boostar energifattiga celler i hjärnan. Cellerna svarar med att leverera viljekraft till kroppen. Rätt som det är går arbetet av sig självt.
Grånaden i luften lyfter. Några ljusblå fläckar öppnar sig på himlen. Maden lever upp till sitt namn. Översvämmad. Himlens blå fläckar speglar sig i vattnet. Bäcken brusar.
Ett par sparvhökar visar sig. Skruvar i snäva cirklar över Ladugårdsåkern. Ett par varv. Som om de håller ett hastigt rådslag över var dagens jakt skall ske. När avgörandet är fattat lägger de sig i flack glidflykt ner mot byn. Säkert blir det ett par mesar färre vid något fågelbord innan dagen är slut. Förvandlade till bränsle i sparvhökens kropp…
 

Bild för sinnet...

Liknande tankar i äldre inlägg:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/paskeld-och-spisved.html