Kvitter och brum

Idag blev det lite vårlikt i luften. Och det kickade igång fåglarna på direkten. På lite avstånd hördes en domherres mjuka vissling. Runtomkring flera stämmor. Skatans skrattande. Talgoxens filande. Grönfinkens rysning. Och növäckans tweets. Upplivad lade jag på en basstämma i bakgrunden. Både med med min egen röst och med tresextins enstånkabrum.
Tresextin är min arbetshäst. Min dragare. Jag försöker så långt möjligt att köra manuellt. Framförallt för att ge kroppen välbehövliga styrkepass. Och för att kunna njuta av naturen fullt ut utan störande ljud. Men i vissa moment är hjulingen oumbärlig.
Som tillexempel när större knippen med ris och buskar skall släpas längre sträckor fram till ”styckning” vid rishögen…