Straffad

Igår skrev jag om hur ryggen fått lida för hjärnans starka vilja. Och att jag föresatt mig en vilodag. Jag hade lyssnat på kroppens signaler som varit ganska tydliga ett par dagar. Men av någon märklig anledning lurade jag mig själv. Gick ut och jobbade med, om möjligt, ännu större energi än tidigare dagar. Nu får jag sona mitt brott. Om kroppens signaler tidigare varit diffusa så är fallet det omvända just nu. Kände lite stelhet vid sänggåendet i går. I morse kunde jag svårligen vända mig i sängen. Det tog flera minuter att komma upp. Svedan i korsryggen vid tredje eller fjärde kotan är som eld. Sprider sig ut åt alla håll till långt ner i benen. Ja, till och med den vänstra foten sänder protestsignaler. Lyckades ta mig till mitt fredagsbad. Krokig och sned. Med svettdrivande smärta. Så länge jag var i bastun kändes allt riktig bra. Och även i det snabba kalla badet. Men bara där. Nu, inte bara lyssnar jag till kroppens signaler. Nu lyder jag under dem och tar mitt straff...

Ny på listan idag:
Rödhake (61)