Trimmer och tranor

För ett par veckor sedan skrev jag om restaurering av igenvuxen ängsmark under rubriken ”Trimmerexcess”. Efter att ha betraktat resultatet av de båda hårdtrimmade ytorna fick jag lust att gå vidare. Idag har jag kört trimmer på en yta nordväst om ladugården. Ytan har formen av en kil som ligger mellan brukningsvägen mot Linnekullen, ladugården och ladugårdsåkern. Denna ängsremsa har år efter år fått blomma ut helt och hållet. Alltså varken slagen eller betad. Den är väldigt rik på ängsvädd och under sensommaren, ja ända in i september, finns här fjärilar i hundratal. Fjärilar som lapar nektar ur väddarnas blommor. När våren kommit har jag luntat hela ytan. Alltså bränt ner alltsammans. Jag tycker mig dock märka att bränningen ger en ökad näringsfrigöring. Som en snabbgödsling. Samtidigt har bottenvegetationen också blivit allt mer lurvig och tät. Detta år prövar jag alltså min ”nya” metod att vårvintertrimma. Och snarast efter trimning kratta bort allt löv, gräs och vissnade örter. Skall bli intressant att se om det innebär någon skillnad mot tidigare år.

När trimmern tystnade och jag fick av mig hörselskydden lystrade jag till välbekanta röster från himlen. En flock med nio tranor rakt ovanför mitt huvud! Nu har den börjat... flyttningen mot norr

Ny på listan idag:
Trana