Min allra största lind härutanför mäter 242 centimeter i omkrets i brösthöjd. Det betyder cirka 77 centimeter i diameter. Och den är hög som ett kyrktorn. En bit över marken… kanske fyra, fem meter… bor familjen nötväcka. Just nu är föräldrarna i full färd med att mata upp en kull med ungar. Det verkar gå bra för det är täta turer med mat i näbben. Nötväckorna är trevliga grannar… emellanåt lite högljudda men på det hela taget trivsamma. Nötväckan är väldigt akrobatrisk och den enda av våra svenska fåglar som kan klättra nedför en trädstam med huvudet före… klart meriterande tänker jag efter att har försökt själv… (för längesedan). Det är väldigt kul att få häckande fåglar i holkar… men hålträdshäckningar slår detta flera gånger om. Det är så det skall se ut! På riktigt! Eftersom nötväckorna bor så nära går jag ganska ofta och hälsar på. De låter sig inte nämnvärt störas av mina besök… tvärtom så verkar de lite nyfikna och stolta över att få den uppmärksamheten… Det går att väcka känslor även hos en nötväcka, tycks det!
Den nedre bilden är från igår kväll. Den övre tog jag idag på morronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar