Sune Bromans Blogg

måndag 24 januari 2022

lördag 15 januari 2022

Idag har vi eldat ris i Intagskullen. Alltid lite extra festligt med en risbrasa. Eller en ”kase” som det kallas på en del håll. Dagen till ära hade jag Martin till hjälp att släpa ihop ris och efterstäda med räfsa.
Tidigare år har jag dragit ihop mina rishögar i januari–februari och sedan eldat vid påsktid. Då har riset hunnit torka till lite grann och det blir som oftast inga problem att få igång elden.
Denna gång hade jag föresatt mig att inte spara högen till våren. Mest för att den ligger relativt skogsnära. Om det då blir en torr period kan det vara svårt att hitta lämpligt tillfälle att elda. Jag har också flera högar på gång, därför det känns fint att ligga lite bra till i när den arbetsintensiva våren kommer.
Det blev inte helt enkelt att få igång brasan idag. Dels hade det varit snö som smält ner i högen och regn dessutom. Riset var nyhugget. Och det var minusgrader i luften. Dessa parametrar tillsammans gjorde att det tog ett tag att få upp värmen. Men med granris och en hög gamla plankstumpar som startbrasa lyckades vi till slut få det att ta sig.
Som alltid när sådana här märkvärdiga tilldragelser infinner sig gäller det att dokumentera. Det är lätt att glömma när det var som jobbet gjordes. Och hur det såg ut just då.

Denna gång toppas dokumentationen med en levande överblick. Martin provflög sin drönare mellan träden igenom den nyröjda marken.

Här är länken till filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=_lnHtnDtxv0

tisdag 11 januari 2022

Lövgallring i Intagskullen

Arbetet med att omvandla Intagskullen till en ljus och vacker beteshage fortgår. Med små, små steg. Under hösten har jag bottenröjt delar av hagen. Vid några av dessa tillfällen har jag haft hjälp. Hela området har röjts i etapper.
Till att börja med har vi gjort det jag kallar för ”bottenröjning”. Det betyder i sammanhanget att röja allt smått sly. Sådant som gått att klippa med sekatör, busksax eller såga med mindre sågar. Helt manuellt. Här har jag varit noga med att lämna så korta stubbar som möjligt. Marknära snitt alltså. Allt riset har jag sedan eldat. Och det kan sägas vara en betydande mängd.
De senaste dagarna, både innan den senaste snön och nu måndag och tisdag har jag fortsatt med att gallra i trädskiktet. Och nu blir det ved.
Hittills har arbetet gått bra. Det är intressant och roande att välja ut de träd som skall stå kvar. Eftersom det tidigare inte gjorts någon gallring är det flera av träden som saknar riktiga kronor. Långa stammar med en kvast i toppen. De har alltså inte förutsättningar för att bli några ”riktiga” träd. Jag försöker välja ut fristående träd med gott om gren och som står med tillräckliga avstånd för att kunna utvecklas. Dessutom i ett blandbestånd med ek, björk, sälg, rönn, asp, oxel, lind, brakved, olvon, hassel och en. Så stor variation som möjligt.
Ska bli spännande att följa tillväxten framöver.
I sammanhanget kan också nämnas att det fram till i början av 2000-talet hade vuxit in mycket gran. Drygt femtioårigt bestånd. Kanske sextio. Vid det tillfället togs all granen bort och allt löv sparades. Mycket skador hade då uppstått på de gamla grova ekarna. Tanken var att det arbete som nu görs skulle påbörjats långt tidigare. Men nu är det som det är. Och de 20 åren som gått har gett god tillväxt för att hämta ved på nära håll. Allt som skall klyvas kapar jag på plats.
Inget fel utan att det till slut blir rätt… eller hur man säger!?

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/naturvardsdag-i-intagskullen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/rubrik.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/11/lovdag-i-skog-2.html

söndag 9 januari 2022

Hamlat och pudrat

fredag 7 januari 2022

Samtalsledare

fredag 31 december 2021

Resan fortsätter

Nyårshälsning anno 1916

Nyårsafton 2020 skrev jag på bloggen om en resa i tiden. Det handlade om arbetet som jag då påbörjat med att skriva släkthistoria. Den resan har fortsatt nu under hösten och är väl tänkt att pågå vintern ut. Sannolikt ännu längre.
Under resans gång har jag kontaktat människor som jag aldrig tidigare träffat eller talat med. Det är en lista innehållande mer än femtio personer. Det har varit intressanta, roande och spännande möten. Jag har besökt ett flertal platser där mina släktingar haft sina bopålar nedslagna. Jag har också följt i min farmors spår och sett de flesta av de ställen dit hon som liten flyttades efter att hennes mor dött. Jag besökte också de ställen där hon tjänat som piga.
Ett av ställena som min farmor bodde på var Getaryggen i Murum. Där tjänade hon som piga åren 1903–1910. Hon började det året hon fyllt 17 och var kvar tills hon fyllt 24. Det var viktiga år för henne. Hon fick lära sig allt som var livsviktigt vid den tiden. Och mer därtill.
Getaryggen var en välordnad gård. De var självförsörjande med det mesta. Egen kvarn och en komplett anläggning för linberedning. De hade också dräng och piga.
Åren i Getaryggen innehöll mycket arbete och därmed också möjligheter att inhämta kunskap och utveckla allehanda färdigheter.
Min farmor fick lära sig att ta vara på slakt. Göra medvurst och andra korvar. Röka, salta och sylta. Byka – tvätta med lut av björkaska. Göra potatismjöl. Baka bröd och göra dricka.
Lin odlades på gården och varje höst efter skörd gjordes linberedning. Farmor fick också lära sig att förädla ull och lin. Karda och spinna. Sätta upp väv och att väva. Handdukar och mattor. Tuskaft och kypert.
På ett kassettband berättar hon själv om tiden i Getaryggen. Och där fäller hon de smått bevingade orden: ”Allt va' jag kan så har jag lärt mig i Getaryggen”. Inspelningen gjordes av hennes döttrar (mina fastrar) våren 1971 – alltså för drygt 50 år sedan. Då var farmor 85 år.
Under sensommaren besökte jag Getaryggen och träffade de nya ägarna av gården. Jag hade fått löfte att låna en låda med kvarlåtenskap efter de som bott där på gården hela sina liv. Den lådan innehöll mängder av bilder. Viktiga dokument. Och del skräp. Alltsammans nedstuvat i all hast vid utröjningen av det gamla boet.

Bland det som vid första anblicken såg ut som skräp fann jag fragment av en anteckningsbok. Endast sista pärmsidan fanns kvar. Den låg där bland allt det andra i lådan. Vid närmare granskning såg jag det trasiga bladet med anteckningar som satt fast på pärmen. Ett blad som gav mig rysningar!
På denna illa medfarna lilla papperslappen stod att läsa:
”22/6 Jag lejt Hanna från den 24 oktober 1905… …till den 24 1906… hon skall hafva 115 kr för allt.”
Här är alltså det ”formella ettårsavtalet” som frun på gården skrivit då min farmor får sin tjänst som piga i Getaryggen förlängd från 1905 till 1906. Detta är skrivet den 22 juni 1905. Årslön satt till 115 kronor.
Avtalen gjordes på ett år i taget – oftast från höst till höst.
Det får väl sägas att tillfälligheternas spel i fallet med anteckningsboken i det närmaste övergår det som kan förstås.
Kanske någon kunnat reflektera över detta fragment av en gammal anteckningsbok, men ingen annan hade alls förstått dess sammanhang eller betydelse… Att det kunde komma sig att jag fick göra den upptäckten känns för mig smått hisnande...

När man som min farmor arbetade som piga gjordes avtalen upp för ett år i taget. Det är väl så som jag själv också får tänka om mina egna göranden. Ett år i taget. Och i dagarna har jag bestämt att försöka genomföra ängsskötsel på samma vis som de senaste tjugo åren. Hugga buskar och hamla träd. Röja ängarna från löv. Slå gräset. Bärga höet. Stängsla och ordna efterbete. Detta är alltså mitt nyårslöfte till mig själv… ett år i taget…

G O T T N Y T T Å R !  

Relaterad länk: 
https://sunebroman.blogspot.com/2020/12/en-resa-i-tiden.html

torsdag 30 december 2021

Årets sista bad

onsdag 29 december 2021

Midvinterdag på tången

Idag har jag njutit av några timmars skådning på Morups Tånge.
Nollgradigt i luften. Vindstilla. Dimma. Ödsligt vackert. Nästan folktomt.
Jag hade inga direkta förväntningar inför dagen. Insupa miljön. Ströva längs stränderna. Kika i vikarna. Stanna för en fika... eller två. Kontemplera. Kanske träffa någon att ”dela” fågelobsar med.
Och sannerligen... det blev en fin liten lista. Summerade tjugofyra arter.
Längst ute på en udde vilade en pilgrimsfalk på en sten. Som en skulptur satt den där med den stora grå himlen som fond. En flock på ett tjugotal snösparvar ”puttrade” förbi några gånger under dagen. Som stora flingor av snö. Till synes rastlösa. På spaning efter den bästa tångbanken för födosök.
Ett dussin skärsnäppor ivrigt på jakt efter mat i strandlinjen. Hela tiden småpratande med varandra. Med näbbarna som symaskinsnålar hastigt upp och ner genom tångruskorna. Aldrig vila. I samma flock sällskapade också ett par roskarlar. På samma manér genomsökande den strandade växtligheten.

Listan: Råka, kråka, kaja, korp, gråtrut, havstrut, storspov (1), storskarv, toppskarv (2), gräsand, knipa, gravand, bläsand, ejder, vitkindad gås, storskrake, sångsvan, fiskmås, ormvråk, pilgrimsfalk (1), snösparv (20), roskarl (2), skärsnäppa (12), obest. lärka.
Fågeln på bild: Födosökande skärsnäppa i vinterdräkt.