Den gula sippan

Gulsippa (Anemone ranunculoides)

Fräck i frack

Igår kom flugsnapparen till Skog. Idag blev han porträtterad. I sin svarta rock och vita skjortbröst.

Tidigt i veckan hade jag tankar på att åka till Skaraborg. För att ta tempen på fågellivet i och kring Hornborgasjön. Men jag befann vädret alldeles för bra. Stark sol är inget bra skådarväder. Motljus och hårda skuggor. Nu är jag glad att jag stannade hemma. Det kändes fint att ta emot flugsnapparen på hemmaplan dagen då han anlände. Att välkomna honom hit efter den långa flygturen från tropikerna. Gårdagen bjöd också på den första flygande aurorafjärilen. Bara en sån sak!

Det är alltid lika roligt när flugsnapparen återvänder. I år blev det tidigare än förväntat. Återkomsten brukar jag räkna med under första veckan i maj.

Flugsnapparen är inte bara fin i sin frack. Han är dessutom överhövan fräck. Knappt hinner han landa efter sin långa resa förrän det blir konflikter med traktens stannfåglar. Talgoxar och blåmesar som redan bott in sig i sina holkar får med ens se sin tillvaro ställas på ända. Det blir ett liv och ett kiv.

Flugsnapparen uppträder högljutt och stökigt. Med explosiva attacker gör han allt för att köra ut de etablerade hyresgästerna. Han har inget annat val. Han har ju inte varit här och sett om sina hus. Han lever ju på flugor och måste vintertid flytta dit maten finns. Så går det som det går… krig och tragedier… Om det redan är upptaget och det finns ägg i holken händer det att flugsnapparen bygger ett nytt bo ovanpå.

Snapparen nöjer sig heller inte med en holk. Han vill ha två för han lever ofta i dubbeläktenskap. Några dagar efter att hanen anlänt kommer honorna. Då förväntas av honom att han skall ha fixat nånstans att bo. Det är ont om tid och det dröjer inte länge förrän första honan lägger sig att ruva. Under tiden uppvaktar hanen en nyfunnen älskarinna och erbjuder även henne en plats att bo… När det är fixat återgår han till den förstvalda och lever ett något lugnare familjeliv… emedan älskarinnan får reda upp sitt på solokvist…

Haganäspremiär

Igår blev det premiärbad vid Haganäs. Med repris idag. Efter några timmar med motorsågen igår och en heldag vid vedklyven idag kändes det helt perfekt att runda av med svalkande reningsbad. Jag inbillar mig att de kalla baden stärker kroppen och aktiverar immunförsvaret.
Efter badet låg jag ett tag på bryggan och lyssnade på kvällens fågelröster. Det blev tolv olika arter och bland dessa vårens första lövsångare.
Med näsan mot den klara himlen noterade jag också dess totala renhet. Inga vita streck på himlen efter resande kors och tvärs... det som jag brukar kalla för ”resanderök” syns det i dessa tider inte ett spår av...

Måltidsdricka

Den vita sippan

Vitsippa (Anemone nemorosa)

Färdigröjt

Årets röjning är i huvudsak avslutad! Och resultatet är verkligen superfint! Jag är sååå nöjd! Det känns helt fantastiskt… att det även detta, nådens år 2020 har gått att genomföra projektet.
Att allt gått i lås är tack vare värdefull hjälp och support vid strategiskt rätta tidpunkter. Med strategiskt rätta tidpunkter menas tillfällen då vädret varit gynnsamt och att det för mig funnits tid för några timmars välbehövlig vila mellan passen.
Hjälpetimmarna har varit cirka 50. Totalt omfattar arealen cirka 1,4 hektar. Det vill säga 14.000 kvadratmeter. Det har tagit cirka 110 mantimmar för hela jobbet. Det betyder i sin tur drygt 127 kvadratmeter räfsad ängsmark per timme. Då ingår ställtid, lastning, körning till kompost och eldning. I år har merparten av löv och mossa körts till den numera smått gigantiska lövkomposten. Vid en grov uppskattnig av årets volym komposterat löv landar jag på cirka 30 kubikmeter. Endast i Sorgedalen, som omfattar 0,5 hekar, har allt lövet eldats. Där har också i samband med löveldning gjorts en del mossbränning.
Nu vilar ängarna under vårsolen. I väntan på stilla vårregn och värme. De första örterna har redan slagit ut… blåsippa, gulsippa, vårlök, vitsippa, kabbleka… gullvivor är på gång och i skyddade lägen blommar just nu lundstarr och knippfryle… hägg och hassel har svullna knoppar… men hålls lite tillbaka av kyliga nätter.
Det känns bra att våren smyger sig på!

Figur i stoftet

Påskdagsmorgon

Tåga och låga

Den blå sippan

Blåsippa (Anemone hepatica)

Distansarbete

Text, text, text...

Ansning

Gästarbetare i Boarp

Gästarbetare i Skog

Igår morse landade Bengt från Skene med sitt rymdskepp på gården i Skog.
Som gästarbetare har han hjälpt till att röja löv i ängarna. Igår röjde vi Ekebacken. Idag har vi röjt utmed brukningsvägen mot Linnekullen.
Det har blivit cirka sex timmar varje dag vilket betyder 24 mantimmar totalt under de två dagarna.
Allt lövet har vi lastat och kört till den stora lövkomposten. Uppskattningsvis samlade vi ihop tolv kubikmeter löv.
Det kommer på sikt att bli gott om fin lövmylla till jordförbättring i kökslandet!
Det känns fantastiskt att ha fått hjälp dessa dagar. Det blir mer gjort på kortare tid än när man går själv. På nåt sätt lugnare men ändå mera effektivt. Sällskap gör att man orkar mer. I alla fall vad gäller mig själv. Man småpratar lite mellan varven. Stannar upp och lyssnar till någon fågel. Fikar tillsammans. Njuter av naturen i och vårluften. Hämtar ny kraft i de små pauserna.
– Tack Bengt, för två finfina dagar i Skog!

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/04/lovkompost.html
https://sunebroman.blogspot.com/2017/09/hacken-full.html
https://sunebroman.blogspot.com/2019/04/lasta-och-lossa.html

Ekebacken röjd

Tankar i virustid

Söndag morgon – den 29 mars 2020:

Sitter här med mitt morgonkaffe.

Två rostade mackor med ost och björnbärsmarmelad.
Blickar ut genom fönstret och ser den klara himlen.
Kommer att tänka på några rader ur Ted Gärdestads låt ”Himlen är oskyldigt blå”:

Älskling, jag vet hur det känns
När broar till trygghetens bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå

Ibland känns allt det som nu händer som en dröm. En dröm jag önskar att jag skall vakna upp ur och se att det var just bara en dröm… En projicering av en oro för framtiden av helt annan karaktär… klimatförändringar, miljöförstöring och kärnvapenkrig… sådana hot som vi på något sätt vant oss vid. Sånt som blivit en del av hela världens vardag… Men viruset tog över allt. En störtflod av frågor och obegripligheter hotar att dränka oss. Inga svar ges. Vi paddlar omkring i en ocean av ovisshet i bräckliga farkoster byggda av hopp. Jag måste ta paus från radio och tv. Men på något konstigt sätt är det svårt att inte fortsätta lyssna.

Just idag känner jag mig så oerhört priviligerad och tacksam. Jag är mestadels frisk. Har många fina vänner. Har min försörjning tryggad för den närmsta tiden.
Kan vara ute i den natur som jag älskar. Höra fågelsången. Bäcken som porlar. Möta den första blåsippan. Känna vingslagen av citronfjärilen som fladdrar över det varma fjolårsgräset.
Jag räfsar löv. Pratar med grannar. Vilar mot en vägg. Sippar mitt kaffe. Lyssnar både inåt och utåt.

Ingen vet hur det ser ut i augusti… men jag hoppas så innerligt att det värsta är över. Och att vi tillsammans kan njuta varandras sällskap innan sommarvärmen helt försvinner. Då kanske du hälsar på här hos mej?

Bloggen har varit vilande ganska länge nu. En lösryckt bild då och då. Mest för mitt eget minne för att kunna kika tillbaka på. Men att bloggen vilar betyder inte att jag vilar. Inte mer än när trötthet efter hårt arbete bjuder till vila. Och då är vilan skön och efterlängtad. Arbetet och den fysiska tröttheten hjälper till att hålla mörka tankar på avstånd.

Den senaste tiden har jag lagt de sista grenarna på mina två rishögar. Buskar, stubbskott och hamlingsris blir till bränsle i den stundande påskens aftonbrasa. Jag har också kluvit ved. Men framförallt har jag börjat räfsa löv i ängarna. Drygt 30 timmar hittills. Den nedre delen av Björkebacken ligger färdigröjd. Backarna som på ömse sidor omsluter mitt vindskydd. Bäckravinens västra sida mestadels klar. Ängsremsan utmed brukningsvägen till Linnekullen är påbörjad. Ungefär så.

Jag önskar Dej allt det bästa… hoppas innerligt att du håller dej frisk och att du kan NJUTA AV ATT FINNAS TILL!

PS Bilderna är från den gångna arbetsveckan DS

Himlen är oskyldigt blå:
https://www.youtube.com/watch?v=_kSdTPigq60