White sea

Över förväntan faktiskt... riktigt fin is att åka på. Bara lite mögel på ytan, men inget som hindrade åkning i hög fart. Lätt sydlig vind gjorde att hastigheten ökade ytterligare på återvägen mot Haganäs. Sicken tur att jag fick tips igår från facebookvännerna Ulrika och Rose-Marie som haft bättre koll på isläget än jag själv... ni räddade min söndag! Nu sitter jag här, mör och mosig, med mitt eftermiddagskaffe och är bara nöjd...

Lördag – vedkördag

Holkar mot malaria

Det här är Roy Carlsson. Och bilden är tagen i hans garage på Riddarebacken. För några år sedan huserade Roy i ett mycket större garage. Nämligen hos Svensk Bilprovning. Då bankade han rejält med sin fruktade hammare i gamla rostiga bilar och satte skräck i alla som var ägare till en Opel. I dag har Roy en annan sorts hammare och bankar i helt andra holkar. Och jag med min Opel behöver inte oroa mig!
Ettusen (1000) småfågelholkar har Roy byggt sedan 2010. Han har inte gjort det helt själv. Hans vänner i Y’s Men’s Club har hjälpt till att knacka i en hel del spik också. Och på den här vägen är det...
Bakgrunden till att klubben bygger 100-tals, ja 1000-tals holkar är att de stödjer ett UNICEF-projket mot malaria. Femtio kronor för varje försåld fågelholk går till projektet. Och 50 kronor är är exakt så mycket som ett malaria-kit kostar. Så du som köper en Roy-holk får effektiv biologisk insektsbekämpning hemma i din trädgård samtidigt som du hjälper till att stoppa spridningen av malaria. Malaria-projektet pågår till och med 2015.
Anledningen att jag hälsade på hos Roy idag var att han snickrat ihop fyra specialbeställda holkar åt mig. Av lite ovanligare dimension som skall passa till göktyta. Att återfå göktyta i ängarna här hemma är ett av mina delmål i naturvårdsarbetet. Förr... typ 1960-tal fanns göktytan här årsvisst. Men på senare tid har den fått att svårare att hitta lämpliga biotoper. I takt med att jag och mina hjälpare restaurerar och fixar i äng och hage här i Skog hoppas vi att förutsättningarna skall öka. Kanske kommer jag att vakna en vårmorrn... lystra, och höra göktytan härutanför!
Just idag hade Roy förfärdigat ytterligare ett par specialare. Beställningsjobb dessa också. Ett av dessa alster som du ser honom posera med på bilden. För detta tillfälle iklädde jag mig rollen som besiktiningsman vid ”Svensk Holkbesiktning”, och protokollet visar godkänt på alla punkter. Omdömet på denna holkgigant blir: Mycket välbyggd uggleholk, öppningsbar och med ett flertal genomtänkta detaljer som exempelvis förhöjd och ventilerad botten. Ett par imponerande pjäser med en bottenyta på 35x35 cm. Wow... säger jag, helt nördigt... Bra jobbat, Roy! Kör vidare, ua!

Nostalgikväll i Folkets Hus

Torsdag. Premiärkväll för Kammarkörens konsert på temat ”Vårt ljuva 60-tal”.

Ett levande, ambitiöst och maffigt arrangemang i två halvlekar på vardera nästan en timme med mellanliggande paus.

Folkets Hus – jag säger det igen... Folkets Hus är kultur ner på molekylnivå... och i kväll kom dom flesta i rörelse...

Vatten och ved

När jag gick vid sjöstranden idag var nästan allt färglöst. Stannade inför en plastdunk. En blå. Och en kubb av murket trä. Tänkte inte så mycket på det. Tog min bild. Visste inte vad den innehöll. Förrän nu. När jag betraktar den.
Vatten och ved. Bär in ved! Bär in vatten! Förr i tiden var mångt, av det som är av nöden tvunget, tydligare än idag. Vatten och ved. Ved för värme. Ved för ljus. Koka och steka. Torka kläder. Vatten som livsbärare. Dricka sig otörstig. Koka. Diska. Tvaga. Allt fick bäras in. Och ut. Skulor och aska. Vatten och ved. Skulor och aska. I ett oändligt kretslopp. Kretslopp. Människor bar vatten och vattnet bar livet...

Mer ljus i ängen

Idag har trädbeståndet i stora slåtterängen reducerats ytterligare med två stammar. En jätteask som askskottsjukan tagit död på och en tvåstammig lönn som som blivit alltmer som ett stort parasoll. Enligt ”rådgivning” skall alla askar som angripits av askskottsjuka stå kvar. Dock hade det gått så långt med denna att det inte fanns något hopp om att den skulle repa sig. För att slippa en massa torrgrenar i slåtterängen under flera år framöver valde jag att fälla den. Det blev två fina sågstockar. Kanske kan bli till parkett någonstans. Får se, får se...
Lönnen hade vuxit väldigt snabbt sedan 1970-talet och dess krona har tätat till rejält och skuggat sluttningen. I synnerhet sommarens långa eftermiddagsljus har hindrats av lönnen i de övre delarna av ängen. Nu hoppas jag att floran skall utvecklas positivt här och att det skall bli än mera blommande örter. Det är liksom det som är på-ängen! Skall bli spännande att följa de närmaste åren framöver...

Vinterbilar

Vinterbilar – Winter cars

Glädje i huset

I kväll har jag varit på Åvallagården i Gällstad och sett Gällstadrevyn presenterad av Kulturföreningen Kulpåscen. Revytiteln var ”Glädje i huset” och spelades i två akter.

Kvällens föreställning blev lite speciell av det skälet att storpoängen gled revylaget ur händerna. Det hände sig inte bättre, än att när sheriffen skulle gömma sig i den stora trätunnan, där för övrigt också Colt som av en händelse lagt ifrån sig en låda dynamit, hakade hennes stora kjol fast i tunnan. Och hela gömstället brakade ihop till en brädhög. Då avslöjas också, för vidöppen ridå, hur sheriffen öppnar en lucka som var dold bakom tunnan och kryper ut genom den. Och stänger noga efter sig. Därefter briserar dynamiten. Poff. Med rökmol, såklart. Efter en stund kommer en söndersprängd sheriff ner från taket... Ja, alla fattar ju hur det var tänkt... Och en av de som tydligt har svårt att hålla gapflabbet undan är Smygande fisen... Gälltown-distriktets sista indian. Och Colt begraver huvudet i händerna. Men han finner sig snabbt och säger med uppgiven men välspelad röst: Men, va ska alla skratta åt nu då...? – Ja, ni fattar va?

Alltså: Revy är oförutsägbart även för de som vet hur allt skall sluta... Och kulpåscen blev det! Trots, eller tack vare, att det gick galet med tunnan:-)

Tack för en trivsam, familjär, tät och fartfylld underhållning denna freddakväll!

Detta blir tredje lokalrevyn som jag sett denna säsong. Jag är imponerad över allt arbete och engagemang som satsats i var och en av dessa.

Återigen... mina hyllningar!

The little angel

Faktum

I kväll har jag varit på fotokväll. På Abecita Konstmuseum i Borås. Kvällens föredrag hölls av fotografen Håkan Ludwigson. Han berättade om arbetet med Faktumkalendern ”Gothenburg by Night”. Kalendern ges ut av Göteborgs gatutidning ”Faktum” som  säljs av hemlösa.
Årets kalender har sålts i 14.000 exemplar. Långt mer än förväntat! Ett par extraupplagor trycktes och allt tog slut.
Om du vill se några av bilderna och kanske hyra ett av rummen i Faktum Hotels så ta och klicka dig in här: www.faktumhotels.com

Och vill du se vilka intressanta fotokvällar som Abecita Konstmuseum bjuder under våren så kika här: www.abecitakonst.se

Prepareing for Easter Eve

Plats för nyheter

I dag står det att läsa i UT att den siste typografen lämnat tidningen. Och det stämmer. Jag såg när han gick. Trött och ledsen med några bärkassar fulla av minnen. UT-lämnad.
Samma vecka som han gick revs typografernas stuga. Paradiset på jorden jämnat med marken.
Tidningshuset på Storgatan 31 som har stått tomt i snart fem år intar sakta formen av ruin och vittnar om en bransch i kris.
Det finns tecken på förfall och mer eller mindre dolda inskriptioner talar till den uppmärksamme.
De nya stolta lokalerna på Bogesundsgatan grinar, alltmer avfolkade, som en tandlös käft mot besökaren.
Är detta slutet? Eller början på nåt nytt?
Vem skall bli framtidens informationsbärare?
– Om den gamle ”typografen” kan tillföra något är han beredd att ställa upp!
För det står att han lämnar UT.
Inte att han lämnat IN...

Lyckoverktyg #1

I år är jag ny medlem i STF. Tänkte att det kan lyckas bli några tillfällen till vandrarhemsboende under ett udda år som detta... 2013! Ett år som slutar på 13 bör väl inte mötas på annat sätt än att försöka förhindra och bekämpa olycka med lycka?

Nysnö över Ulricehamn

Hon har sett honom.
I spegelbilden på andra sidan gatan.
Men han vet inte om henne.
Flingor faller som frusna drömmar.
Mjukt. Stilla.

Din bästa sida 2012

Stefan Odelberg, magiker och komiker från Göteborg, underhöll på Din Bästa Sida-galan på Åhaga ikväll. Peter Wigert från Ulricehamns Betong fick komma fram på scenen och kontrollera de kinesiska ringarna...
Jag hade två av de sex nominerade bidragen i årets tävling. Det var Nords Åkeri och Ulricehamns Betong. Men i den slutliga presentationen av tre vinnare hamnade vi utanför pallen...
...eller utanför pallen med pallen!
Lite sorg för mig och mina kunder. Glädje för andra. Och grattis, såklart. Med blommor och heder.

Fisken i vattnet

Fisken... kan du se den?

Spårsnö

Idag har jag varit ute på en rejäl långpromenad. En åttakilometare, circus. Jag har provgått mina nya glasögon. Låter kanske lite konstigt. Att provgå glasögon?
Men det skall du upptäcka när du själv skall börja med nya progressiva glas... att allt gungar. Bästa sättet att lära hjärnan hitta focus i olika lägen är att gå i ojämn terräng. Där det finns hinder i form av ris, grenar, hålor och annat förrädiskt att ge akt på.
När jag sedan kom hem och satte mig vid köksbordet för att äta blev jag helt sjösjuk. Kändes som stolen skulle välta baklänges. Vet inte om det är normalt men det blir att fråga optikern.
Under den långa härliga promenaden läste jag av ett stort antal spårstämplar i nysnön. Hela nio olika däggdjur hade varit aktiva sedan den senaste snön föll.
Älg, rådjur, hare, räv, småvessla, näbbmus, skogsmus, vildsvin och lodjur minsann.
Första gången i mitt liv jag ser spår av lo. Lite luddiga stämplar i den lösa snön men ingen tvekan om vad det handlade om.
På bilderna här ser du överst lodjur, i mitten skogsmus och längst ner vildsvin.
Så, glasögonen funkade rätt bra. I alla fall att spåra med...

Skulle vilja presentera ytterligare ett par stämplar, men mitt Photoshop kraschar ideligen... skit ä re me dä... få se om det går att få ordning på...

...jo, det gick... så då fortsätter jag här under texten med lite flera spår.

Närmast nedåt är det småvessla, nästa är näbbmus och längst ner ser du en ”spårlöpa” av lodjur.

– Klicka på bilderna så syns det lite bättre! Oaktat om du har glasögon eller ej...

Arlakemi

Varje gång jag tar fram mitt EKO-mjölkpaket undrar jag hur Arla-kemisten får ihop sina molekyler.
Som jag fått förklarat så är klöver en kvävefixerande växt. Alltså klöver tar kväve från luften och lagrar i sina rötter. Indirekt tillförs jorden detta kväve som då gör att växtligheten får en kick när kvävet frigörs.
Men att därför påstå att fälten fångar upp mera koldioxid är en gåta för mig?
Om jag skulle sätta betyg på Arlas kemist skulle jag ge IG. Samtidigt be denne att tydliggöra hur han/hon tänker. Som det nu framstår är det vilseledande info.
Alla gröna växter tar ju hand om koldioxid. Lagrar in kolet och skickar ut syret... så vi kan andas... och förbränna i våra muskler... och pysa ut koldioxid... som de gröna växterna kan plocka kolet ur och skicka ut syre så vi kan andas och våra muskler arbeta...

– Om du som läser kan förklara nåt jag inte förstått... så kom igen!