Den har fått epitetet ”drängagråten”… den delen av ängen som kräver hög koncentration och massor av tålamod för att hacka sig igenom med lien.
I bäckravinens nedre del ligger stenarna tätt och det är ofrånkomligt med stenhugg. Det enda sättet att ta sig igenom är att ta det lugnt och liksom ”känna sig för”. Byta riktning kring stenarna. Vispa med toppen, rycka i tussarna… lirka.
Min metod för att klara mig någorlunda är att starta med tre nyslipade liar. Och att sedan ”förbruka” dem en i taget. Och så har jag med mig brynebocken, en hink vatten och ett par brynestenar. Även om liarna blir näst in till obrukbara är det en vilsam stund att sitta på pallen med brynet. Jag får dock inte till alls samma skärpa med brynet som vid slipning på stenen, men det går ganska snabbt att hjälpligt ”reparera” skadorna. Dom får duga, så att säga…
Relaterad länk – inlägg från 2015:
https://sunebroman.blogspot.com/2015/07/drangagrat-och-klockren-pyrola.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar