Nybyggen för svalor

Flera somrar i rad hoppades jag på att få ladusvalor att häcka i ladugården. När de första svalorna anlände från Afrika plockade jag ur fönstret på gavelspetsen för att de skulle få fritt tillträde. I ett blogginlägg från den 2 maj 2013 med rubriken Sommaröppet berättar jag om detta. (Länk nedan). Jag fick till min glädje se dem flytta in. Men det var något mystiskt med deras försök att häcka. Det blev aldrig synligt med några flygga ungar. Detta pågick några somrar. Svalorna kom. De började sin häckning. Men sedan blev det tyst och öde.
En försommardag stod jag på vedbacken med någon syssla. Kanske var det de sista vedträna som skulle komma under tak. Då hörde jag några mystiska läten inifrån ladan. Snabbt stod det klart att det var en kattuggla som huserade där inne.
I detsamma kunde jag ana... att ugglan var den troliga orsaken till svalornas återkommande misslyckande. Att ha sommaröppet i ladan var på sätt och vis alltså att gillra en fälla och samtidigt förse ugglan med mat. Jag drog mig också till minnes att de fladdermöss som tidigare år synts flyga ut ur ladan vid takfoten i skymningen inte synts lika frekvent.
Efter dessa båda iakttagelser är hädanefter fönstergluggen för evigt stängd. Stopp för svalor. Men förhoppningsvis återkomst av fladdermöss.
Häromdagen gjorde jag, tillsammans med en vän, en resa till Gåshult. Gåshult är en gammal gård med höga naturvärden och som nyligen blivit naturreservat. En unik miljö med rik biologisk mångfald och kulturspår. Det är Borås kommun som lägger ännu ett reservat till de sex som redan finns i kommunal regi. Flenstorp, Lindåsabäcken, Rya åsar, Storsjön, Vänga mosse, Älmås… och nu alltså Gåshult. Gåshult är ”arvet” efter Bengt Moqvist som levde och brukade gården och skötte markerna fram till 2018.
När vi vandrade omkring på gården slogs jag av hur mycket hussvalor det var i luften. Det kvittrade överallt kring husen och över ängarna.
Det var just den här dagen de vuxna fåglarna försökte övertyga sina ungar att lämna sina trygga hem och pröva sin vingar. Föräldrarna flög ideligen fram emot ladans vägg och in under takskägget (öfset)… vände och gjorde samma flygning gång på gång.
När jag tittade upp vid takfoten såg jag en hel rad med konstgjorda svalbon. Det var lite olika tingestar som fått ny funktion som bostäder åt svalor. Där var förutom enkla stöd för byggnation i form av ”svalbrädor” också burkar av olika form… typ glassburk. Och så – blomkrukor! Några av de hemmagjorda bona bestod av vanliga blomkrukor av lergods.
Här i Skog ser jag då och då hussvalor vilset flyga över åker och äng. Men för deras behov finns inget byggmaterial tillgängligt. Det behövs jord, sand och gegga för att bygga.
Idag tog jag eftermiddagspaus från lie och räfsa. Ägnade istället tid åt att förfärdiga fyra kopior av Moqvists svalbon. Med hjälp av vinkelslip, ett par borr, brädlappar och några stumpar ståltråd blev dessa experimentbostäder klara och uppsatta. Som inredning lade jag en madrass av torrt hö.
Det skall bli spännande att se om det blir besök av svalor till sommaren.
Hoppas, hoppas, hoppas!


Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2013/05/sommaroppet.html