Nu är det nya uppgifter som står på kö. Ett projekt som jag haft på gång under lång tid är de hemmagjorda stolparna av kluven ek. Det projektet startade som en trevande försöksverksamhet redan 2013. Några stolpar av dessa har jag tidigare slagit i jorden. Men för att följa alla konstens regler skulle de legat på tork under minst två somrar, helst tre, innan de sattes i.
Sedan en tid har stolpar spetsats och barkats. Som det sista ledet i tillverkningen.
Denna veckan har jag bytt stolparna i gränsen mellan in- och utmark på sträckan Ladugården till Ekebackens östra hörn. Här har det stått stolpar kvar från mitten av 1950-talet då den gamla trägärdesgården byttes till ekstolpar och taggtråd. Nya stolpar har det också blivit i Bredåkers östra linje mot villaområdet Ekvägen.
I dag kom den gamla dragkärran till heders. Som en direkt följd av att min fyrhjuling är inne för service. Kärran har stått med lufttomma däck. Lutad mot en vägg i undanskymt hörn i ladugården. Jag har inte haft bruk för den. Den har mest varit i vägen och flera gånger har jag tänkt att skicka den till skrot. Nu har jag ändrat mig.
Kärran har inte varit använd på säkert 50 år. Kanske den varit pumpad någon gång under tiden fram till nu. Lite farhågor hade jag visst när jag kopplade pumpen till ventilen. Skulle gamla ventilgummin och slangar skulle hålla? Det gjorde de!!! Originaldäcken ”T-nabb” från Trelleborg visade heller inga sprickor eller andra skador.
Nu blir dragkärran kanske inte jättemycket använd. Men den har definitivt kvalat in som en god ersättare för den motordrivna fyrhjulingen. Att användas vid lämpliga tillfällen. Snabbstartad, drivmedelsfri och tystgående. Lastad och i motlut bjuder kärran ett kännbart fysiskt motstånd. Då gäller det vara ”målinriktad” och tänka ”motionstankar”.
– Ett återupplivande av dragkärran alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar