Smakprov

Idag blev jag förärad ett smakprov på något som jag aldrig tidigare ätit. Nyrökt siklöja från Åsunden, nätfiskad i Kaptensviken av entusiaster. Siklöjan fiskas vanligen för rommens skull. Men det är ju bara honorna som är rombärande. Hanarna kommer med ”på köpet” så att säga. Min kusin Thomas har förädlat mångahanda produkter i sin rök men aldrig siklöja. Nu fick han förmånligt ta hand om ett ”stim” hanar. Och delade med sig av detta ”Åsundens guld och silver” till mig. Jag måste säga att smaken på denna lilla rökta minifirre var smått sensationell! En absolut delikatess!

Siklöjan är en liten laxfisk, bara 10–13 centimeter. Sällsynt med längd över 25. Den lever i stim i fria vattnet och finns i djupa sjöar och längs med kusten i norra Östersjön. Siklöjan lever av djurplankton och insektslarver. Den utgör en viktig bytesfisk för öring och lax. I Åsunden är siklöjan framförallt viktig bytesfisk för gösen.

Förr i tiden fanns det i Åsunden en variant av den ”vanliga” siklöjan som kallas för ”vårsiklöja”. Troligtvis är den sedan länge försvunnen men förekommer enligt uppgift hos Havs- och vattenmyndigheten fortfarande (?) i Fegen.

De två arterna går ej att skilja på yttre karaktärer men vårsiklöjan har något färre ”gälräfständer”. Det som däremot skiljer dessa båda varianter, eller ekotyper, är att siklöjan (den ”vanliga” – den som jag åt på min smörgås) leker på hösten (oktober–december) medan vårsiklöjan har sin lek på våren (april–maj).

Tack för smakupplevelsen!