Jan Bäckman – Till minne

Nyheten om antikrundanexperten Jan Bäckmans död gör mig berörd och minnesbilder tydliga som kristall dyker upp i mitt huvud. Jag kan till och med höra Bäckos*) röst... när han för första gången obsar en trädnäktergal... eller på natten i en liten by i Spanien när vi hör dvärguven hoa... och han tvärsäkert slår fast att det verkligen är en dvärguv! Vi reste tillsammans i fyra veckor i Europa sommaren 1971 med Fältbiologerna som researrangör. Ända ner till det allra sydligaste av Spanien. Vi låg de flesta nätter under bar himmel... varsomhelst... på en strand, i nån liten skogsdunge...Och det var en fågelresa. Främst en fågelresa. Men så klart var äventyret stort och vi upplevde massor av andra saker också. Att för första gången passera utanför Sveriges gränser och färdas tio ungdomar, de flesta under 20 år, i en minibuss för att utforksa Europa! Målet var Coto Donana i Guadalquivir-deltat. Och senare också Carmargue i Rhonedeltat i södra Frankrike.
Vi skådade fågel. Och vi samlade arter. Och det var Bäcko som höll reda på allt vi obsade. Och det var Bäcko som alltid stod kvar extra länge vid busken varifrån det hörts något, för resan, nytt läte... Han skulle bara ha reda på vad det var!!! Det var viktigt att få klarhet... Så ytterst ambitiöst... Det gick inte att släppa... jag kände att jag präglades av detta och det blev att vi var ett par, tre stycken som tillsammans dröjde medan de andra i gruppen fick vänta vid bussen innan vi kunde dra vidare på vår luffarfärd...
Någon gång hände det att vårt dröjande vid busken med det mystiska lätet slutade i triumf... en ny art på resan!!!
När den fantastiska resan var över kändes det som om vi sett ALLT som fanns i fågelboken Europas fåglar. Väl hemma hjälptes vi åt att göra artlistan komplett. Med observationer och observationsplatser...
Något år senare hälsade jag på Jan-Arne i hemmet i Löttorp. Jag gjorde en cykelexpedition med start på Öland och sedan färja från Byxelkrok till Klintehamn och Gotland.
Vi det tillfället delade Jan-Arne med sig av alla växtplatser för sällsynta orkideer, på norra Öland, som han kände till. Vi satt i hans rum i föräldrahemmet. Fönstret stod öppet mot den öländska sommarkvällen. Jan-Arne satte kryss och ringar på min karta.
Jan Bäckman har passerat, gått vidare. Jag tänker att HAN hade BETYDELSE för mig under en del av mitt liv. Den viktiga delen av livet då vi formades och gav varandra bränsle till våra intressen och vårt sökande...

*) När vi på resan lärde känna Jan kallade han sig för Jan-Arne... Det blev lite otympligt under resans gång, så att säga... så i stället kallade vi honom för Bäcko. Senare har han själv, vad vi erfarit, kortat ner namnet till bara Jan. Och när jag läser i Helsingborgs Dagblad på nätet ser jag att han under studenttiden i Lund gick under smeknamnet JA.

Bilden: Jan Bäckman, till vänster med tummarna instuckna i byxfickorna...

LÄNKAR:

www.svt.se/kultur/antikrundanexperten-jan-backman-har-avlidit#article249614

http://hd.se/familj/2012/08/24/jan-backman-till-minne/