Underarbete

Fyra dagar med tonvikt på underarbete. Nu är det under arbete. Eller: Det är ett helt under av arbete. Ja, det stämmer vilket som.
Häromdagen, när jag just börjat med färgskrapning konstaterade jag att det var ganska mycket gråludd mellan de kvarsittande färgflagorna. Och jag ställde några frågor... Vilken metod skall jag ta till för att avlägsna så mycket grått träludd som möjligt för att få ett bra underlag för målning. Slipa för hand? Slipa med maskin. Skrapa  flera gånger och borsta med stålborste? Dammsuga?
Svar: Ja! ALLTSAMMANS!
Det låter sig inte göras med mindre... Skapning... typ lätt sikling... maskinslip med 60-papper... hård stålborstning och allra sist slipning för hand där det inte går att få bra resultat med maskin... Med på resan är också en Morakniv och en gammal fin borste som är bunden med mjuk naturborst i två olika färger... funderar också på att köra en vända med dammsugaren när allt är färdigslipat.
Kan också, med viss nedstämdhet, meddela att metoden med getingar som skrapar fasaden helt gick fel in i döden.
Efter att jag blottat boet för omvärlden kom där en hungrig talgoxe och massakrerade boet och käkade upp alla larver i larvkakan... När jag sedan kom upp i närheten för att fortsätta mitt arbete blev jag attackerad av getingdrottningen... som naturligtvis trodde att det var jag som förstört alltihop... vilket det ju på sätt och vis också var! Detta slutade med att jag höjde en träribba mot angriparen och gjorde henne helt platt... motbjudande och brutalt utsläckte jag ett liv... och fick en svår, men alltnog tillfällig, ångest...
Ytterligare minst en arbetsdag lär det behövas innan underarbetet är helt klart... Sedan är det dags att spikförstärka lite. En del spik har rostat av och ribborna är lite lösa här och var. Kanske det behövs bytas någon ribba och nån bräda också...

Gustavs namnsdag

Tornseglarna viner i rymden.
Molnen är lätta och höga.
Flaggan hissas till topp.

Typ, så...

Vissa dagar...

Vissa dagar lyser solen starkare än andra.
Vissa dagar når verkligheten högre än drömmen.
Vissa dagar ges lön som är större än pengar.
Vissa dagar känns kroppen lika viktlös som själen.
Vissa dagar blir livet så stort man kan önska.
Vissa dagar är vingarna breda och starka.

Sune Broman 2013.06.05

Biological Träludd Remover

Idag har jag stått på stegen några timmar. Och skrapat färg. Det är väldigt lättskrapat. Färgen rasar av så fort man rör vid den. Konstigt att den inte trillat ner helt och hållet efter flera decennier utan ommålning. Här på södersidan är det extra hård påfrestning och det är också därför jag valt att börja här med förberedelser för målning. Eftersom panelen stått obehandlad under så lång tid har det bildats väldigt mycket grått träludd... och när jag står där och skrapar får jag ibland stora tussar med i skrapet. Funderar på hur mycket som måste få bort för att färgen skall få ett bra underlag.
Vilken metod ska jag ta till? Slipa för hand? Slipa med maskin? Skrapa flera gånger och borsta med stålborste? Dammsuga? När jag står där och jobbar och samtidigt funderar kommer en stor och vacker getingdrottning surrande. Hon landar framför mig på väggen och börjar samla träludd. Det går snabbt och lätt för henne att samla ihop en liten boll. På översta bilden syns det när hon med sina käkar plockar luddet av väggen... och på nästa bild bär det av till det lilla boet som hon ensam håller på att bygga i fönsterkarmen bakom en av mina skyddshuvar.

Tänk om jag hade en myriad av getinghonor som höll på att bygga bon inför sommaren... bon som så småningom skall befolkas av hennes strävsamma arbetare... Då skulle dom kunna skrapa luddet av det gamla huset medan jag själv bara satt och tittade på!

En avancerad form av biologisk borttagning av träludd... och eftersom getingdrottningningen liksom flänger bort luddet... så kommer det ju att gå i flygande fläng...

Blips

På nära håll

Idag har jag testat min nyinköpta budgetvariant av makrolins. (Ja, jag hade faktiskt ett par bilder den 31 maj också). Istället för en helt ny optik för mellan 4000 och 9000 kronor har jag ställt hoppet till en sats med försättslinser för drygt 800 kronor. På mitt 24-105-zoom känns det helt ok faktiskt. Det öppnar sig möjligheter till motiv på nära håll. Visst är kantskärpan urusel på +4 och +10-linserna men det ger ju också bilderna sin individuella touch. Det handlar ju bara om att jag skall lära mig hur jag bäst skall utnyttja denna effekt som jag, så att säga, fått på köpet... Fördelen med försättslinserna är ju inte bara den lägre kostnaden. Jag slipper släpa på extra objektiv. Och jag slipper att öppna kamerahuset för att byta glugg... Och smidigt att ta med... får plats i fickan lätt, lätt...
Idag gjorde jag ett par tester som jag känner att jag kan visa upp utan att skämmas. Översta bilden är tagen med +2 linsen och det är gräset bergslok (Melica nutanus) som står modell. Den andra bilden är tagen med +10-linsen och där är det en av de första utslagna blommorna i klasen hos jungfrulin (Polygala vulgaris). Skärpedjupet är bara någon millimeter...

Fönstersommar

Det är ganska längesedan jag tog ur fönstren på söder och västersidan i gamla huset. Flera år har gått. Och sedan dess har det suttit fönsterhuvar med plast. Jag har plockat glaset ur alla de 26 yttre fönstren. Skrapat dom rena på in och utsidan. Låtit renovera trädetaljer där behov funnits. Oljat alla bågar. Och grundat med linoljefärg spädd med 30-40 procent lösningsmedel.
Sedan har dom stått där. Ända tills nu. Idag har jag målat alla innerbågarna på insidan med en mellanstrykningsfärg med 15 procent lösningsmedel. Och jag kommer att stoppa med det. Sista strykningen tänker jag skippa. Det skall inte var för täckande. Hellre lite genomskinligt... som lite laserande. Snart är det dags att montera hörnbeslag och sedan börjar det spännande arbetet med glas och linoljekitt. Och slutligen målning ett par, tre gånger.
Just nu längtar jag mest av allt efter att få kitta och måla... att bara få stå där dag efter dag... skit samma om det blir klart eller ej... att bara få vara tillsammans med en klump linoljekitt är för mig som en dröm just nu...

1) Översta bilden visar de små, övre bågarna och bågarna till vindsgarderderoberna på södersidan. Alla med sina fönsterschemamärkningar. Det är tur att jag gjort den märkningen annars hade jag inte vetat nåt hur jag har det. Nu kommer det att bli enkelt att hitta tillbaka med varje båge.

2) Andra bilden visar mitt eget sätt att späda färg. I detta fall har jag satt ett streck på en sticka vid 40 mm. Sedan skall jag ha 15 procent spädning så då drar jag ett streck vid 46 millimeter. Sedan fyller jag färg i en burk upp till 40 och resten med lösningsmedel till 46... Hokus, pokus, simsalabim... 15 procent spädning...

3) Tredje bilden står jag och målar ett fönster som aldrig har suttit i detta hus tidigare. Det är återvunnet från ett annat hus. Jag har låtit göra nya karmar till fyra sådana här fönster och dom skall sitta tillsammans... Det kommer att bli fint tror jag... men det är en del jobb innan jag är i mål...

4) Fjärde bilden: Alla ytterbågar till söder- och västersidorna är färdigmålade på insidan... Inte utan att jag är lite stolt... faktiskt... Det var lite segt i starten men det blev klart innan solen gick ner...

Färg och doft

Idag har det varit den sista maj. Fredag. Har oljat en del av trädgårdsmöblerna idag och gjort sommarplantering på kyrkogården. Och så har jag varit hos Carina på Färghallen och hämtat några burkar kulörprov. Har ägnat kvällen åt att stryka de olika nyanserna av fasadfärg och fönsterfärg. Och försökt få en känsla för hur det kommer att bli.
Under tiden som jag hållit på med mitt strykande har jag känt en behaglig och mixad doft av liljekonvalj och syrén. Båda är i sin finaste blomning just nu. Det mesta utslaget men lite knoppar kvar.

Nattpaddling +16° N

I kväll blev det paddling. Det var ett tag sedan sist. Därför en rejäl tur. Från bryggan vid Apelgärde strand vid pass 20.30 genom Torpasjön och retur via Hofsnäs brygga. När vi var mitt i Torpasjön kom en flock med cirka 200 prutgäss från sydväst rakt över våra huvuden och ett rådjur sam över sjön. Vinden svag nordlig, mot natten växlande till nordostlig. Temperaturen behagliga +16°... en ovanligt ljum majkväll med långpaddling i bara t-shirt...

Hemma hos nötväckorna

Min allra största lind härutanför mäter 242 centimeter i omkrets i brösthöjd. Det betyder cirka 77 centimeter i diameter. Och den är hög som ett kyrktorn. En bit över marken… kanske fyra, fem meter… bor familjen nötväcka. Just nu är föräldrarna i full färd med att mata upp en kull med ungar. Det verkar gå bra för det är täta turer med mat i näbben. Nötväckorna är trevliga grannar… emellanåt lite högljudda men på det hela taget trivsamma. Nötväckan är väldigt akrobatrisk och den enda av våra svenska fåglar som kan klättra nedför en trädstam med huvudet före… klart meriterande tänker jag efter att har försökt själv… (för längesedan). Det är väldigt kul att få häckande fåglar i holkar… men hålträdshäckningar slår detta flera gånger om. Det är så det skall se ut! På riktigt! Eftersom nötväckorna bor så nära går jag ganska ofta och hälsar på. De låter sig inte nämnvärt störas av mina besök… tvärtom så verkar de lite nyfikna och stolta över att få den uppmärksamheten… Det går att väcka känslor även hos en nötväcka, tycks det!

Den nedre bilden är från igår kväll. Den övre tog jag idag på morronen.

Komplementbild

Igår när jag la upp min bild med tulpanen med rubriken ”Komplementfärg” kände jag att den inte riktigt gav rättvisa till min upplevelse. Även om bilden blev klatschig i färgerna var det ändå något mer jag såg, men som inte kom med i bilden. Därför var jag ute i dag på morronen och tog en kompletterande bild. En komplementbild. En helhetsbild.
Den är liksom lite symbolisk, på nåt sätt...
Jag placerar mig i tulpanens position... och tänker: Här står jag mitt i det gröna... eller nåt i den stilen...

Komplementfärger

Beslagtagen

Idag har min plåtslagare, Ove, varit här. Han har kompletterat mitt skorstensbeslag som länge legat och funderat på hur det skall fungera. Ja, det är jag som funderat... men inte kommit till skott. Men nu blev det gjort. Förra veckan skulle Ove ta mått och det var då som jag skar ett filésnitt i min underarm och fick åka till Närhälsan... ja, ni som följer bloggen minns säkert... annars finns det en blodig bild från den 20 maj.
På översta bilden sitter Ove på taket och är i beslagtagen.
Senare idag. Eller snarare i kväll... just när solen dalade... så smekte de sista långa strålarna ömt skorstenen som Ove alltså, tidigare idag, lagt beslag på... och jag tyckte att det var belönande vackert... mina ögon fylldes av den röda färgen och jag blev, typ, alldeles tagen av den strålande vyn över skorstenen och det omgivande taket... helt beslagtagen...

Kursgården Skog

Återigen har Skog fungerat som kursgård. Denna gång vid årets slåtterängskurs under rubriken ”Kattfot och blå viol”. Det är Länsstyrelsen i Västra Götaland som bjudit in till kompetensutveckling inom landsbygdsprogrammet. Ledare för kursen var Ingvar Claesson och Marina Bengtsson.
Fem timmar med teori, fältvandring och praktik blev sammantaget till en mycket informativ kurskväll med mängder av kunskap om ängens historia och funktion, biologi och karaktärsarter, skötselmetoder och redskap.
På de två översta bilderna är kursdeltagarna på fältvandring. På den nedre bilden visar och berättar Ingvar, i en smått andlig posé, hur en välslipad lieegg skall se ut... och tecknet han visar med händerna är ”konkav”...

Kryssning i bokskogen

W r i t z i  w r i t z i  w r i t z i   s i i   t i t t i t i t i t i - l y   l y y   l y y . . .    w r i t z i  w r i t z i  w r i t z i   s i i   t i t t i t i t i t i - l y   l y y   l y y . . .    Högt uppe i trädkronorna i bokskogen på sluttnignen väster om Sundholmen sjöng ett par stycken mindre flugsnappare idag... mitt på dagen. Ledsagad av vännen Claes-Göran fick jag lyssna till denna sång som jag tidigare endast hört en gång tidigare i mitt liv! Vi gick kors och tvärs i den vackra skogen... kryssade mellan de släta stammarna och kikade nyfiket upp i det blekgröna, nyutslagna boklövet... för att om möjligt få en skymt av mindre flug. Jag släpade som vanligt med mig kameran... egentligen inte med något större hopp om att få träff på den lille sångaren. Men lika plötsligt som oväntat satt den där... på en avbruten gren... högst trettio meter ifrån mig... men vad gör jag då... bränner av ett skott från höften... och missar skärpan totalt... men som du ser på bilden så är det ändå ett ”KRYSS”:-)

Limfärgstvätt

Idag har jag ägnat några timmar åt att tvätta ner ett flagnanade limfärgstak. Ett söligt och slabbigt jobb... men spännande och ganska trivsamt när man väl kommit igång. Det är fantastiskt med material som lever... Det gamla taket är det spänt med en grovmaskig juteväv... ovanpå den är det klistrat papper i våder med torr och våtremsa i skarvarna... på pappret är det gjort en patentering med mycket mager linoljefärg. Trots att detta är gjort för sjuttio år sedan eller mer är grundmaterialet helt intakt. Limfärgen har varit bättrad och taket verkar ommålat en gång utan att den gamla färgen tvättats ned. Troligen har det bidragit till att det uppstått spänningar mellan skikten och färgen delvis börjat släppa. Skikten uppvisade också stor variation i tjocklek. Ska så småningom prova att göra ny färg av krita, vatten och lim och måla om...

Färgval

Har länge tänkt att måla det gamla huset i Skog. Det är många år sedan det gjordes senast. En tidsangivelse som med säkerhet går att göra är att... det är  v ä ä ä ä l d i g t   l ä n g e s e d a n. På södersidan har linoljefärgen övergått från krokodilskinnsliknande rutor till torra fnasiga flagor som faller vid minsta beröring.
Sakta men säkert börjar jag känna på mig att jag närmar mig något som kan sluta med att jag faktiskt inom överskådlig tid står och målar, åtminstone en del av huset. Ja, förhoppningen är att det är redan denna sommar. Med start nu i juni.
En parameter som jag ständigt kalkylerar med är att jag måste göra det medan jag fortfarande kan uppbringa tillräckligt med kraft och energi för att ro iland projektet... men ändå skjuta fram det så pass långt att jag stadigt minimerar risken för att jag någonsin skall behöva göra om det igen... Nå'nstans i det häradet är jag just nu... tror jag. Om jag målar en vägg med tillhörande fönster varje år i fyra år är kåken färdigmålad sommaren 2016. Med tanke på att det är minst 40 år sedan den målades senast bör risken vara obefintlig att det är jag som målar nästa gång... Och om jag gör det då... så är jag nog den ende 102-åring som målar hus! Och då skall jag referera till detta inlägg på min blogg:)
Idag har min nya inspiratör och rådgivare, Carina, varit här. Och vi har börjat diskutera färgval och arbetsgång. Det känns riktigt bra att få in någon som har kunskap och känsla och som är villig att engagera sig för att uppnå ett fint resultat.
Redan i dag gjorde vi en provstrykning med en kulör som är tänkt att efterlikna den ton som huset har i dag. Provet heter NCS S 2010-Y20R.
Min far, som var målare, brukade ofta provstryka för att utvärdera sina teorier. Han tog med sig strykprovet och ställde det lite varstans i naturen runt huset... Han ville se hur det fungerade ihop med omgivningen. I olika ljus. Morron och kväll. I skugga och dager. Idag har jag praktiserat detta i mitt första steg mot slutligt färgval...

Today's pano

View with the old house in Skog – click on the pic

View from my vestibule steps - click on the pic