Frömataren uppdaterad

I vanliga fall brukar jag inte börja med fågelmatning förrän första advent. Orsaken är främst att jag inte vill locka fram möss till foderplatsen. Möss som sedan söker sig in i källare och andra utrymmen. Detta har varit min princip.
I år har vintern gjort sig påmind redan och kylan håller i sig. Därför blev det ett par dagars undantag kring den principen.
När jag i slutet av förra veckan förberedde vintermatningen upptäckte jag hur trist och färglös min fröautomat blivit. Lacken var i det mesta borta och ett visst rostangrepp kunde noteras.
Efter ett par timmar med skrapa, stålborste, sandpapper och ett par lager färg fick jag den att till att se nästan ny ut.
I dag på förmiddagen hängde jag upp mataren. Det dröjde inte mer än ett par minuter förrän det vimlade av fröhungriga fåglar.
Mest talgoxar – ett tiotal, blåmesar, entita, några domherrar, en nötväcka och dessutom en större hackspett.
Det blev ett fasligt tumult i maten. Och jag håller inte för otroligt att matplatsens uppdaterade yttre hade inverkan på aptiten…

Röjning i ravinen

Efter att ha avverkat ett antal hasselbuskar i Sorgedalen har jag nu sökt mig uppåt i bäckravinen.
Här är ett område som länge varit eftersatt. Eller kanske snarare medvetet lämnat till fri utveckling. Det som tidigare var en ridå med skyddande buskar har med tiden vuxit upp till skrymmande ”halvträd”.
Tanken med att rensa upp rejält här är att släppa in mera ljus på sluttningen som vetter mot väster. Eftermiddagssolen ska få ökat tillträde till den ängsbacken.
Den backen lämnades också oslagen vid årets slåtter. Meningen är att den skall få en rejäl duvning till våren då allt gammal gräs och bôs skall brännas. Ska bli intressant att se om det går att väcka liv i en delvis trivialiserad ängsbit.

Julen närmar sig

Klenveden kvistas

Samlat på ”slaktplatsen”

Det blev ett litet arbetspass idag också. Hasselbuskarna som fälldes igår har samlats ihop på ”slaktplatsen”.
Här skall jag skilja isär det som kan bli ved och det som skall brinna i en av vårens risbrasor.

Buskröjning i Sorgedalen

Det låg i förra årets plan att föryngra hasselbuskar i Sorgedalen. Annat gick före och orken tröt.
Idag har jag påbörjat det projektet. Samtidigt passade jag på att inviga min nya såghjälm. ”Forest Helmet Technical” står det på kartongen... konstigt namn... men jag antar att ”teknisk” skall syfta på den ”utveckling” som skett sedan min gamla hjälm var ny. Lite finesser har Huskvarna levererat. Framförallt uppskattar jag det mjuka doket som sitter fast bak på hjälmen, det nya visiret som ger väldigt bra genomsikt och sist men inte minst den enkla och exakta storleksanpassningen. Dessutom är hjälmen försedd med en UV-indikator. Med dess ”hjälp” skall användaren kunna avläsa när hjälmen passerat ”bäst-före-datum” och inte längre kan anses ge fullgott skydd.

Novemberkase

Höststädning 2023 #2

 

 

Med vännernas hjälp har årets holkstädning blivit klar. I dag har Christer och Lasse varit här och burit stegar, städat samtliga återstående 66 holkar. Bytt ut några till nya fräscha och flyttat ett par stycken.
Smidigt att vara tre som växlar uppgifter utefter holkslingan.
Konstaterat häckningar av flugsnappare, blåmes, talgoxe, stare, nötväcka och tornseglare.
Om du kikar i det tidigare inlägget så ser du de verktyg som används vid städningen; en tång att öppna ”låset” med och en spackelspade... lagom bred för att smidigt lyfta ut en bobale... ett tips, alltså!

Höststädning 2023 #1

Skötselåret i ängar och bryn innefattar inte bara fagning och slåtter. Nu när hösten smyger sig på är det hög tid att rensa fågelholkar. Idag har jag sett över trettiofyra stycken. Rensat ut gamla bobalar och bytt ut murkna och slitna holkar mot nya.
Efter dagens insats återstår nu sextiosex att städa.
Under en lång följd av år har jag målat holkarna med Falu rödfärg. För att matcha gårdens röda hus. Nu har det blivit ändring på det. Från och med förra hösten har jag valt att ge utbytesholkarna en träolja med askgrått pigment. I stället för att det lyser rött mellan träden blir färgsättningen nu mera diskret. Med oljan hoppas jag att livslängden ska öka något. Jag har redan märkt att förra årets ytskydd fortfarande behåller glansen.
Genomgången av holkarna ger vid handen att det varit ett svagt häckningsår. I alla fall så här långt. Flera av starholkarna var helt tomma. Och det var ju ingen nyhet. Det var ovanligt lite stare här i våras. Tröstande dock att de par som valde att häcka också lyckades bra.

Smâlâriset i lågor

Förra sommaren gjordes en omfattande hamlingsinsats. De flesta lindarna här i Skog hamlades under sensommaren och blev ett begärligt tillskottsfoder till en flock gutefår.
Efter att fåren tagit sitt samlade jag alla kärvarna på hög uppe i Intagskullen. Där har riset sedan legat ett helt år. Nu i eftermiddag gick alltsammans upp i rök.

Om du undrar vad smâlâris är för något
så fortsätt läsa via relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/09/smalaris.html

Hemgång

Betesperioden i Skog är till ända. Efter 42 dygn blev det idag hemfärd för kossorna.

Vintervila

Idag har jag klippt ner alla mina pelargoner och förpassat dom till källarens svala vinterdvala.
I samband med nedklippningen ger jag dom en rejäl rotblöta och i vissa krukor fyller jag upp med lite blomjord.
– Vi ses till våren!

Rekordskörd

Idag har jag tagit upp huvudparten av årets potatis. Det blev en rekordskörd utan dess like! Ett enda stånd av potatissorten Labella gav två kilo! Aldrig har jag varit med om något liknande.
Även mina Amandine har gett väldigt bra. Stora, släta och fina. Alltsammans har legat i solskenet några timmar under eftermiddagen. Nu är de inne i källaren. Torra och fina.

Tyvärr fanns det också genomruttna knölar i landet. Nu återstår att se om förvaringen i källaren går bra. Jag har erfarit att andra har fått delar av årets skörd förstörd av röta efter inlagringen. Kanske det beror på det myckna regnandet under sommarens senare del?
Jag hoppas det kommer att gå bra. Får väl ha extra koll i källaren efterhand som hösten lider.

Jag har också tagit upp en provodling av en potatis som fått namnet ”Hössna”. Gissar att namnet har med ursprunget att göra.
I somras var jag på besök hos Mats Rosengren i Broddetorp. Han är inriktad på självförsörjning av flera grödor. Och naturligtvis då potatis. Besöket där var initierat av vännen Ingemar som fått löfte om några Hössna-knölar. Jag hade inte plats för mera än en enda sättpotatis. Trots att den kom sent i jorden har den vuxit bra. Lite ojämn storlek på knölarna blev det men det går ju fint att dela i bitar vid sättningen i vår.
Hössna-potatisen lär har god motståndskraft mot bladmögel och är därför värd att pröva för framtiden.
Här sist i inlägget finns ett par bilder som är tagna under växtperioden. De visar hur blommor och blad ser ut. Vita blommor och lite speciella blad med lila nerv. Och så en bild på provodlingsresultatet.

 

Fiskafänge

Takläggning #1

Solnedgång Haganäs

Kulturlandskapet i Skog

Kosläpp