Frömataren uppdaterad

I vanliga fall brukar jag inte börja med fågelmatning förrän första advent. Orsaken är främst att jag inte vill locka fram möss till foderplatsen. Möss som sedan söker sig in i källare och andra utrymmen. Detta har varit min princip.
I år har vintern gjort sig påmind redan och kylan håller i sig. Därför blev det ett par dagars undantag kring den principen.
När jag i slutet av förra veckan förberedde vintermatningen upptäckte jag hur trist och färglös min fröautomat blivit. Lacken var i det mesta borta och ett visst rostangrepp kunde noteras.
Efter ett par timmar med skrapa, stålborste, sandpapper och ett par lager färg fick jag den att till att se nästan ny ut.
I dag på förmiddagen hängde jag upp mataren. Det dröjde inte mer än ett par minuter förrän det vimlade av fröhungriga fåglar.
Mest talgoxar – ett tiotal, blåmesar, entita, några domherrar, en nötväcka och dessutom en större hackspett.
Det blev ett fasligt tumult i maten. Och jag håller inte för otroligt att matplatsens uppdaterade yttre hade inverkan på aptiten…