I år är det precis 100 år sedan Karen Blixen flyttade till Kenya. Från Danmark till hamnen i Mombasa kom hon med allt sitt pick och pack. Alltsammans fraktades sedan med järnvägen till Nairobi. En järnväg som då var helt ny. Hade vi stått vid Bogesunds Farm när hennes flyttlass gick hade vi sett och hört tåget. Voi är en av järnvägsknutarna på vägen. Författarinnan Blixen byggde upp sin farm i närheten av Nairobi. Vi foten av Ngong Hill.
I sin bok ”Den afrikanska farmen” berättar hon om sin dröm och sitt liv. Karen hade tänkt sig att odla kaffe men skördarna slog fel och allt gick med förlust. Karen var också sjuk. Drömmen blev en mardröm. Boken blev film år 1985 med titeln ”Mitt Afrika”.
När gruppen jag reste med 2009 besökte Kenya och Voi passade vi på att titta in hos Karen Blixen i Nairobi. De två nedersta bilderna i dagens blogginlägg är från det tillfället. Den översta av de två visar Solveig och Maria blickande upp emot bergsmassivet Ngong Hill. Ngong betyder knogar. Bergets skyline ser ut som den knutna handens fyra knogar. Den allra sista bilden föreställer mig utanför Karen Blixens hus.Det har alltså gått 100 år sedan Blixen startade sitt projekt. Nu, 2014, har Ulricehamnarnas Afrika på allvar tagit form. Marken som inköptes 2009 har bebyggts med gästhus, matsal och ett fristående kök. Och här kommer det inte att odlas kaffe. Bara drickas. Bogesunds Farm skall bli en mötesplats som skall säkra framtiden för Voi-projektet.Längst ner här i detta inlägg kan du läsa den artikel som publicerades i Ulricehamns Tidning igår, lördagen den 22 mars.
 |
| Gästhuset på Bogesunds Farm. Mars 2014. |
 |
| Receptionist Sandra. Mars 2014. |
 |
| Bogesunds Farm har också berg i fonden. |
 |
| Maria och Solveig blickar upp mot Ngong Hills. Febr 2009. |
 |
| Hos Karen Blixen. Februari 2009. |
Ulricehamns Tidning Lördag 22 mars:
Voi-projektet fyller tio år i år. Samtidigt står ett nybyggt gästhus, uppfört i projektets regi, klart att ta emot gäster.
Då jag första gången besökte Voi, för fem år sedan, var planerna i sin linda. Den grupp som jag då reste tillsammans med besökte området för att vidga visionen. På den röda jord som då var en ödeplats och ett sedan länge övergivet sisalplantage, har nu vuxit upp hus, staket, odlingar och verksamhet. Nyplanterade träd börjar skjuta i höjden.
Det växer kassava, papaya, mango, apelsiner passionsfrukt och bananer.
Personal har anställts. Människor har börjat söka sig hit för att hålla seminarier och för att bo. Ulricehamnarnas gåvor och engagemang har skapat en plats där drömmar och förhoppningar kan växa sig större och vidare.
Knappast var det väl någon som kunde förutse vilken omfattning det skulle få som lades grund till när Bogesundsskolans elever och lärare anordnade sin första internationella kväll och samlade in pengar för att skapa kontakter och bidra till bistånd i ett annat land.
Genom olika omständigheter föll valet på att skicka de insamlade medlen till den Lutherska församlingen iVoi. Ett samarbete fanns sedan tidigare och kontakt med området. Britt och Jan-Åke Thorell som arbetat i Kenya hade ett förslag.
De berättade att det fanns behov av stöd och hjälp till föräldralösa barn i Voi. Där fanns redan en verksamhet men som saknade resurser. Strax därpå knöts de första kontakterna. Sedan dess har det hänt väldigt mycket. Resurscentret Bogesunds House inne i Voi köptes in. Där skapades en mötesplats för projektets föräldralösa och deras vårdnadshavare. Lokalerna tjänstgör också som förskola. Huset har byggts till i ett par omgångar för att tillgodse den växande verksamheten. Bland annat med en kontorsdel.
Många har engagerat sig. De flesta i Ulricehamn med omnejd känner till projektet och har nog också bidragit med insatser både i form av arbete och gåvor.
Företag har engagerat sig. Galor och konserter till förmån för projektet har anordnats. Kollekter har tagits in. Saker har skänkts.
Nu tio år senare går det att summera: Projektet har vuxit. Många nya delar har kommit till.
Kärnan i projektet är de föräldralösa barnen. Allt som görs i projektets namn syftar till att stärka och trygga den verksamheten.
Just i dagarna har fem nya barn tillkommit och antalet är nu 48. Barnen lever och bor ute i små byar kring staden Voi. Exempelvis finns tolv barn i Kisimenyi som ligger cirka tre mil från Voi.
På ett tidigt stadium har funnits tankar på hur man skall få projektet mer självbärande och mindre beroende av direkta heltäckande bidrag från Ulriceham.
Redan 2009 väcktes tankar på att starta en konferensanläggning.
Anläggningen är tänkt att drivas om boende för konferensdeltagare, bas för kursverksamhet men också för turister.
Här skall också bli samlingspunkt för de föräldralösa barnen och deras vårdnadshavare. Det skall bedrivas utbildning för dem och de skall kunna vistas här för att hjälpa till i verksamheten. Kort sagt en mötesplats för hela projektet. Ordet ”farm” betyder
i sammanhanget ”växande” och därmed har vi också fått förklarat att det inte i första hand rör sig om lantbruk även om det kommer att finnas både hönor, getter och mindre odlingar på farmen.
Förhoppningen är att gästhuset och tjänsterna som det erbjuder skall ge ett överskott som sedan skall användas i arbetet med att stödja de föräldralösa.
Bogesunds farm med gästhuset och dess servicebyggnader ligger ett par kilometer från stadens brus och buller.
Närheten till de stora nationalparkerna Tsavo East och Tsavo West gör platsen till ett fint alternativ till boende för den som vill turista i området.
Sune Broman
