En ner – elva upp

Idag har jag börjat ta upp det som skall bli vinterns basföda. I våras köpte jag nytt utsäde efter att ha kört med eget i många år.
En sort som jag haft tidigare är Amandine och den väntar nu kvar i jorden på att bli skördad.
Den ena av två nya sorter i mitt potatisland är Labella. En rödskalig sort som liknar Asterix. Asterix som jag tidigare haft.
Den sort jag tagit upp i dag, och som är ny är Connect.
Så här beskrivs den hos försäljare av utsäde: ”Connect är en riktig tuffing som har god sjukdomsresistens, bland annat mycket hög motståndskraft mot bladmögel och brunröta, vilket gör sorten mycket intressant för eko-odling. Dessutom är den torktålig och ger stor skörd av mjöliga, goda knölar.”
Det verkar stämma bra. Blasten stod emot bladmögel helt. Inget spår av brunröta. Och dessutom jämna fina knölar. Satte en och fick upp elva! Jag har inte räknat men mina 60 knölar torde ha blivit cirka 600.
Något som jag däremot inte gillar är att sorten är mjölig. Det hade jag missat när jag köpte utsädet. Jag hade hoppats att den skulle var lätt att koka utan att den går sönder. Men hittills har jag inte lyckats bra med det. Connect får bli gratänger och potatismos.
Det blir mosvinter här i vindskyddet.