måndag 12 mars 2018
Snöbollar, talgbollar, dunbollar
Ute i min snöbollsbuske hänger talgbollar. Och häromdagen hade jag besök av en flock dunbollar. Ja, det där med talgbollar överensstämmer inte med sanningen. Jag har slutat att köpa talgbollar. Min erfarenhet är att de oftast består av härsket fett som rest långa vägar innan det bakades ihop till de oaptitliga klumparna. Nej, jag gör istället min egen blandning av vanligt margarin och gryn av ekologiskt odlad havre. Fåglarna älskar det receptet. Alla vill ha. Främst är det mesana som slåss om de bästa sittplatserna kring mataren. Hackspettarna tar sin del. Och skatorna vill gärna roffa åt sig. Jag missunnar inte skatorna men de är många i grannskapet och de små margarinbollarna förslår inte långt. För att göra det svårare för skatorna har jag hängt foderbehållaren inne bland grenarna i busken. När det var som allra kallast ville också ekorren ha energirik snabbmat. Att sitta och skala solrosfrön till frukost efter kalla nätter med ner mot fjorton grader kändes nog lite pilligt. Särskilt som det fanns lättillgängligt margarin inom räckhåll.
Så en dag dök det plötsligt upp en liten flock med stjärtmesar. Sex stycken var de. Med lite fantasi kunde jag föreställa mig snöbollsbusken i sommardräkt. Mesarna är faktiskt väldigt snöbollslika. Små dunbollar i vita puffiga dräkter. Näpna med pepparkornsögon och långa svansar. Stjärtmesar äter sällan eller aldrig frön. De syns dessutom sällan inne i bebyggelse. Vintertid drar de omkring i små grupper på födosök. Och de vill ha insekter. Spindlar, snöloppor, larver. Men när kylan slår till händer det att de kommer fram till fröautomaterna. Då letar de efter frörester på marken. Sånt som andra tappat. Som går att äta direkt utan att behöva skalas. Vid besöket i snöbollsbusken var de mest intresserade av margarinet. Vid de tillfällen jag fyller på behållaren brukar jag samtidigt stryka av mina margarinkladdiga händer på buskens grenar. Detta hade mesarna upptäckt pickade ivrigt på barken för att komma åt fettet. I små, små portioner. Trevligt med oväntat besök...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ok, nu förstår jag varför ingen intresserar sig för de gamla talgbollarna utanför köksfönstret här hos mig...
SvaraRadera