Rinnande och försvinnande

Nästan var kväll, i skymningen, går jag en runda över ängen. Genom bäckravinen. Runt åkerkanterna. Upp i skogsbrynet. Det är fortfarande kallt väder. Tre–fyra grader. Vindstilla. I den kyliga luften ljuder fågelsången klar. Från varma strupar strömmar den. Porlande som bäcken. I kväll är det rödhake, gärdsmyg och fem trastar. Rödvingetrasten hörs ifrån maden. Dubbeltrasten uppifrån skogsbrynet vid Björkklinten. Taltrasten i Intagskullen. Björktrasten varnar nere vid Moahûla. Och från en gren i en av de högsta björkarna i Björkebacken släpper en koltrast sina djupa och fylliga toner. I ett stillsamt tempo. Korta varierade strofer rullar ut över hela byn. Längre upp i Sorgedalen sitter ännu en. Högst upp i den väldigaste linden. De båda sjunger växelsång. Tru trulia tru, titt, titt – Tji tju tjutt tjeritt-tjeritt tju tjeritt... och så håller de på tills mökret faller.
När jag går utefter bäcken upp mot stenbron får jag syn på en fågel som hastigt försvinner. Jag lyckas få en skymt av den i flykten. Lite senare kan jag en kort stund betrakta fågeln i min kikare. Det är en forsärla! Det är fjärde gången nu som jag ser forsärla här i bäcken. Det är alltid lika roligt och överraskande. Forsärlan är bunden till rinnande vatten. Den bygger sitt bo i gamla kvarnmurar och stenbroar. Livnär sig av myggor och vattensländor. Min lilla bäck är nog alltför liten för att fungera som miljö för forsärlor. Men jag kan ju inte låta bli att fantisera. Och samtidigt hoppas att jag har fel. Driven av det förnämliga mötet gick jag upp till ladugården och plockade ner en fågelholk som aldrig varit bebodd. Det är en ärleholk. En sån där med halvt framstycke. Jag satte holken på en dold plats nära bäcken... ska bli spännande att se... Nu har jag skapat förutsättningar för det osannolika att överraska!

Ny på listan idag:

Forsärla (87)