Svaldagar

Våren fortsätter med kalla nätter och svala dagar. Ända ned till tio minusgrader. Och dagstemperturer kring tre–fyra plus. Vinden har varit nordlig till nordvästlig. Byig. Tidvis hård. De senaste dagarna har det kommit häftiga skurar med både snö och hagel. Det är kung Bore som härskar. För högsta komfort är det definitivt långkalsonger som gäller. Växtligheten avvaktar. Men ljuset gör att naturen ändå tar små kliv mot det som ska bli sommar. En del träd och buskar har börjat slå ut. Häggen har kommit längst. Sälgarna och almarna blommar. Vitsipporna öppnar försiktigt sina kalkar. Främst i soliga backar. Ljuset driver fåglarna. Björktrastarna har, trots kylan, byggt bo och ligger nu och ruvar. Vad beträffar stararna verkar det kunna bli ett bra år här i mina marker. Men jag osäker på vilken status de har. Idag på förmiddagen satt jag ett par timmar i gungfåtöljen ute på farstutrappans översta avsats. Med kikaren i högsta hugg. Försökte få grepp om i vilka holkar som stararna flyttat in. Men det blev inte några tydliga svar. Det verkade som de inte bestämt sig. Nästan varje holk hade hastiga besök. Som inspektionsbesök. På taket på den allra nyaste holken satt en stare och sjöng för full hals. Vibrerande av upphetsning. Med näbben vidöppen, vingarna utslagna och fjädrarna på strupen uppburrade som hos en supertaggad stridstupp. Fullständigt spelgalen. Kanske var han skraj att förbli ungkarl.

De hastiga besöken i holkarna kan också betyda att det redan ligger starar på ägg i holkarna. Att de har börjat ruva. Blixtbesöken i de olika boningarna är kanske av omsorg. En koll hos partnern för att höra allt står rätt till. Eller för att erbjuda ruvningsbyte. Och kanske den speltokige sjunger högt av lycka över att ha sin maka där inne i holken. Vilande på de turkosa ädelstenarna! Ja, jag misstänker att det är så det ligger till. För normalt flyger starungarna ut ur boet första veckan i juni. Med två veckors ruvningstid och cirka tre veckor att växa upp och bli flygfärdiga på stämmer det ganska bra.

Tillsammans med en vän blev det idag också en vandring längs sjökanten. Vi slog oss ner inne strandskogen för att ta vår fika. Plötsligt hördes ovanifrån, genom den kalla vinden, mitt i en snöby, bekanta kvittranden. De första svalorna uppenbarade sig! Några ladusvalor. En hussvala. Tänk vilken kontrast för dem! Från det varma vinterkvarteret söder om ekvatorn, hit till detta kylslagna. Det blir tufft för dem. Kyla betyder ont om insekter som betyder ont om mat. Prognosen för den närmsta tiden visar fortsatt kyla, regn och även en del snö. Hoppas de snart är över… de svala dagarna… och att det snarast stundar varma sköna svaldagar…

Nya på listan idag:

Ladusvala · Hussvala · Storlom (Reviderat – 86)

Möte med en trädskällare. Barking: – Wow, Wow!