När jag går utefter bäcken upp mot stenbron får jag syn på en fågel som hastigt försvinner. Jag lyckas få en skymt av den i flykten. Lite senare kan jag en kort stund betrakta fågeln i min kikare. Det är en forsärla! Det är fjärde gången nu som jag ser forsärla här i bäcken. Det är alltid lika roligt och överraskande. Forsärlan är bunden till rinnande vatten. Den bygger sitt bo i gamla kvarnmurar och stenbroar. Livnär sig av myggor och vattensländor. Min lilla bäck är nog alltför liten för att fungera som miljö för forsärlor. Men jag kan ju inte låta bli att fantisera. Och samtidigt hoppas att jag har fel. Driven av det förnämliga mötet gick jag upp till ladugården och plockade ner en fågelholk som aldrig varit bebodd. Det är en ärleholk. En sån där med halvt framstycke. Jag satte holken på en dold plats nära bäcken... ska bli spännande att se... Nu har jag skapat förutsättningar för det osannolika att överraska!
Ny på listan idag:
Forsärla (87)
När jag läser din text blir jag påmind om Tomas Bannerheds roman Korparna som vann Augustpriset för några år sedan. Den var mycket bra!
SvaraRaderaJa, Gunilla... Jag och Bannerhed :)
RaderaMen var Korparna verkligen så bra?
Jag läste den och förvånades att det gick att skopa hem ett Augustpris på den...