Trimmerexcess

Nämnde igår här på bloggen att jag kört trimmer. Så även idag. Jag är i grund och botten motståndare till trimmer. Av flera skäl. Det en är att trimmer inte alls hör hemma i slåtterängar. Eller likande miljöer där en är mån om en rik och mångfaldig flora. En annan orsak är att trimrar väsnas. Framförallt är det andras trimrar som för oväsen. Märkligt.
Bäst är trimmern helt klart när en själv kör. Med hörselskydd och med tydligt mål och ambition. Då blir allt oljud plöstligt lättare att acceptera.
I går och idag har jag lämnat mitt bidragit till störningar i ljudmiljön. Och jag körde bokstavligen så det rök. Rena excessen.
De ytor som jag gick lös på är ett par små fläckar ängsmark som ligger på gamla husets tomt. De är slagna med lie år efter år. Men de har inte betats efter slåttern. Påföljden har blivit att återväxten efter slåttern stått kvar. Gammalt fjolårsgräs och mossa har med tiden vuxit till tuvor. Och i tuvorna har både blåbärsris och lingonris fått fäste. Bland gräsen finns den svårslagna staggen. Allt detta sammantaget har gjort det allt svårare att komma ner i bottnen av grässvålen med lie.
Nu har jag alltså kört med trimmer. Så nära marken som möjligt. Ja, fläckvis ända ner till bar jord.

Detta är ett experiment. Och jag kallar det för restauration. Att jag valde just denna tidpunkt för att köra med trimmer har sin förklaring. Just nu är växtligheten i vila. Alltså blir det minimal påverkan på gröna gräs och örter. Visst finns det några arter som har vintergröna blad. Ängsvädd till exempel har den marknära bladrosetten intakt. Fylligt grön. Färdig att ta emot det första solljuset och ladda för att snabbt komma igång att bygga stängel och nya blad. Jag håller för troligt att växten redan i höstas hade tillfälle att skapa den viktiga energireserven. Och faktum är att allt det gamla fjolårsgräset också dolde mycket av de marknära gröna bladen. Mycket av det gröna blir också kvar eftersom det ligger tyckt mot marken. Den förväntade effekten av denna åtgärd är att floran skall vitaliseras. Och att det skall blir lättare att slå med lie i sommar. Har också tänkt att försöka att så in en del ängsblomster som saknas just på de här ytorna. Som slåttergubbe, slåtterfibbla och käringtand.
Efter att har kört med trimmern blev det årets första räfsningspass. När en kör med trimmer är det extra noga att allt löst material samlas upp. Detta för att i möjligaste mån undvika akut näringschock. Vid dagens räfsning märktes det genast att det finns muskler som legat i lång vintervila och som behöver mjukas upp... Det stundar veckor av lövräfsning framöver... Just nu, i skrivandets stund, utbreder sig en ömmande stelhet mest i hela kroppen... Skönt att veta vad den beror på!

Nya på listan idag:
Ringduva