Tranor och lärkor

Idag har det varit mera vår i luften. Gårdagens snö har mestadels förvandlats till vatten. Och här ute i backarna är det mera barmark än snötäcke. Mitt på dagen tog jag en promenad ute på isen vid Haganäs. Från söder kom sånglärkor sträckande. Den ena efter den andra. Med sina karakteristiska  p r i i t,  p r r l y,  p r y t t - y t t  signalerade de sin ankomst. På ganska hög höjd drog de målmedvetet mot norr. Sånglärkan är nummer ett bland de riktiga flyttfåglarna. Lärkorna kan höras redan i slutet av februari medan snötäcket fortfarande kan vara tjockt. Dagens lärkor blev mina vår-första. Härligt! Så löftesbärande!
Ute vid Högagärde betade ett 60-tal grågäss, några kanadagäss och sju sångsvanar. En del kråkfågel fanns där också. Och så tranorna. Vårens första tranor spejade uppmärksamt åt mitt håll när jag hängande över biltaket spanade på dom genom min kikare. Lite speciellt är det med de första tranorna. Det är alltid de som har sina revir här omkring som kommer först. De kan vara ett par-tre veckor före de riktiga långflyttarna. De som kommer i stora flockar och bara flyger över. Drar mot Stora Bjurum och Hornborgasjön och därifrån vidare norrut. Det är ju begripligt att de som har sina häckplatser här vill vara på plats och bevaka sina positioner. Och kanske också tjäna som ledfyrar åt sin släktingar som skall ända upp till norrlands inland och de ödsliga myrarna där. Vårtecknen kommer nu slag i slag. Både i luften och på marken. Lyss!