Skridskomeccano

Idag för en vecka sedan gjorde jag säsongens sista skridskofärd. Turen avslutades med något som närmast kan betraktas som fritt fall. Bindningen på den högra skridskon gick sönder. Efter en okontrollerad saltomortal mötte jag isen med en tung duns. Hela veckan har jag gått med sviter efter det luftsprånget. Jag tänker att jag, trots allt, hade tur på turen. Det kunde, som man ofta säger, blivit värre.
De gamla skridskorna hade gjort sitt. Inte nog med att bindningens bakre del brast. Det fanns också fula sprickor i materialet på båda fotplattorna. Igår kom de nya. En liten nätt byggsats i en kartong. Som ett Meccano. Med skruvar, brickor och muttrar. I samma paket den nya, röda räddningslinan. Känner mig uppgraderad inför nästa säsong...