Kitt, kitt, kitt

För dig som följt renoveringen av gamla huset i Skog kan jag nu stolt presentera ytterligare ett avancemang. I kväll har jag kittat de sista tolv bågarna. Det känns kul. Och vemodigt. Kul därför att hela fasaden, inklusive alla fönster, kommer att vara klar den kommande sommaren. Vemodigt därför att det är och har varit ett fantastiskt roligt arbete. Under renoveringstiden har många färdigheter uppövats. Kunskap inhämtats. Och det är en härlig känsla när man kommit så långt att det är dags för kittning. Känslan av att vara bra på något är den känslan man gärna vill ha kvar. Och fortsätta att utvecklas med. Just nu längtar jag väldigt mycket efter att ta mig an den kvarvarande sidan av fasaden. Med färgskrapa, penslar och målarpytsar. Att göra fönstren klara under vinterhalvåret är perfekt. Några timmar då och då. I källarregionen med elden sprakande i vedpannan och radion som sällskap. Nu får kittet sätta sig lite. Tre, fyra veckor. Sedan är det dags att göra den första strykningen med färdigfärg.