Liv och död

I morse när jag vaknade hörde jag att det hänt nåt speciellt under natten. Ljudbilden var annorlunda i dag än tidigare morgnar. Det hade slagit om till plusgrader. Vårvärmen, om än sparsam, lockade bofinkarna till sång. Och de sjöng så livligt att fönsterrutorna skallrade här i mitt enkla vindskydd... och nötväckorna visslade högljutt i protest... Hittills har ju de och grönfinkarna fått äga nästan hela ljudrummet. Men idag blev det minsann ändring på det.
Många flockar med tranor har dragit på flytt. De flesta på hög höjd. En riktig transträckardag blev det. Tänk vad de har stått länge och stampat på Rügen. Nu äntligen fick de börja sin resa mot norr. Ett tiotal sädesärlor har jag också hört. Rastlöst har de hastat vidare åt samma håll. Mot norr. Beväpnad med teleförsedd kamera har jag slagit långsamma lovar runt husen. Tänkte att kanske vårens första ärla skulle landa här hos mig. På ladugårdstaket. Så som ärlor brukar. Men icke. Inte idag. Däremot upptäckte jag de första utslagna vitsipporna i södersluttningen. Hasselns små röda honblommor lyste som rubiner i motljuset och hängena börjar inom kort strö sitt pollen för vinden.
Under strosandet föll min blick plötsligt på stenmuren... något färgstarkt lyste där... en grönsiska, som sökt sig en skyddad plats inför någon av alla kyliga nätter, hade dukat under och låg där nu som i en liten gravkammare... Jag försökte uppväcka den från döden men det gick naturligtvis inte... kroppen var frusen och själens ångor var sedan länge skingrade för vinden...
Så blev jag lite sorgsen. Det var ju vackert väder... och ganska varmt...