söndag 31 januari 2010

Skidutflykten



Går på skidor idag. Säger någon så i dag? Gå på skidor?
Behöver lite luft. Målet är hygget vid Jönsalyckan. Kanske hopp om att se något? Ett skogsdjur. Ett vinterkräk. Eller en form. Ett motiv.
Konstaterar snart att vinterlandskapets kontrastlöshet och det svaga ljuset inte medger mycket av fotomöjligheter. Och så börjar det snöa också. Skruvar ned mina förväntningar.
Går på mina skidor. Sakta. Arbetar korsvis med stavar och skidor. Bra gymnastik för kroppen. Meditativt för själen. Märkligt nog känns det alltid som om jag är på expedition när jag tar på mina långa och breda Tegsnässkidor. Det behövs ingen lång resa bort någonstans. Det räcker att stoppa fötterna i kängorna och spänna fast skidorna. Och följa med dit topparna pekar. Då infinner sig långfärdsexpeditionskänslan. I den spårlösa snön. Jag följer inte spåret. Jag gör det.
Når så min egen gräns. Gränsen mellan mitt och Magnussons. Uppe på krönet ser det ut som om någon slängt ett apelsinskal i snön. Stort apelsinskal. Orangegult lyser jakttornet på Magnussons hygge. Varmt som en sensommarsol i det vintriga landskapet.
Livlös tycks skogen. Allt är fruset. Stilla. Det lätta snöfallet tilltar. Något som rör sig! En ryttare till häst! Likt en förtätad och dramatisk scen i en film.
– Vän eller fiende?
– Vänner! Hunden Zigge, ardennerstoet Miss Decibel och ryttarinnan Beleen...
Så förvandlas en kall, grå och händelselös januaridag till ett äventyr!
Ett överraskande och spännande möte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar