söndag 10 januari 2010

Örnar i vinterland







Från den 7 januari 2010:
Landskapet är vitt, vitt, vitt. Frostigt. I det närmaste konturlöst. Bara detaljer i den närmaste omgivningen avtecknar sig skarpt mot allt det vita. Lätta snökristaller dansar i luften. Det är tio minusgrader och en isande vind blåser från norr.
Här på Hornborgasjöns västra sida, vid utloppet ur sjön är det trots den långvariga kylan inte fruset. Några knölsvanar simmar rastlöst av och an i det svarta vattnet och runt dem plaskar ett gäng sothönor omkring i jakt på något att äta.
I kanten av björkskogen traskar en räv med hög svansföring. Den verkar ana oråd. Stannar då och då och ser sig om. Förklaringen låter inte vänta på sig.
Plötsligt kommer en stor rovfågel seglande upp över skogen. En kungsörn!
Magnifikt! Jag glömmer bort kylan. Slutar frysa. Följer örnen i kikaren. Den flyger i höjd med videbuskarnas toppar. Gör en lov ut över den frusna sjön, tar höjd och landar sedan i ett torrträd. Där spanar den över vidderna en stund men lämnar snart sin sittplats och ger sig av åt samma håll den kom ifrån.
Ägnar mig en stund åt att titta på svanarna och sothönsen. Upptäcker en ensam brunand. Jag lyfter blicken och ser mig omkring. Nu sitter en annan örn i ett av torrträden där kungsörnen tidigare satt. En ung havsörn!!!
Jag blir överraskad och lite ivrig med att hämta min tubkikare. Alltför oförsiktigt! Örnen har upptäckt mig och lyfter genast. Med tunga vingslag ger den sig av söderut. En kort stund går det att följa den innan den försvinner in i snöyran.
Jag dröjer kvar. Står med ryggen mot den kalla vinden. Fäller upp kapucshongen på min dunjacka och kurar ihop... blundar och låter scenerna spelas upp om och om igen...
Så går dagarna i midvintertid. Dunet är barriären mot kölden. Ett tunt luftskikt som är skiljevägg mellan liv och död...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar