Dagens vyer

Morgonlys

Forskare i en värld av ekon

För snart tre veckor sedan träffade jag forskaren och fotografen Jens Rydell. Mötet som vi hade resulterade senare i ett uppslag i Ulricehamns Tidning. Här nedan kan du läsa om Jens och hans forskarliv. De tre artiklarna publicerades i UT lördagen den 7 november.

Han har besökt hundratals jordkällare, krupit i mörka grottgångar och tunnlar. Letat sig igenom övergivna gruvor, klättrat på hustak, genomsökt stridsvärn, kyrktorn, industribyggnader, ödestugor och hålträd. Med med sin lampa har han skingrat mörkret i tusentals glömda och gömda rum. Jens Rydell är läraren från Ulricehamn som blev forskare. I jakten på mer kunskap har han sedan flera år hela världen som sitt arbetsfält. Nu är han, tillsammans med sin adept Johan Eklöf, aktuell med en unik bok om fladdermöss. Fladdermöss – i en värld av ekon är bokens titel. Det är den första svenska boken om fladdermössens liv.
Parallellt med forskningen jobbar Jens också som konsult åt vindkraftsbolagen och har därmed ett viktigt uppdrag. Både åt samhället och sina bevingade skyddslingar.

– Det hela började med att jag läste ett reportage i Aftonbladet, berättar Jens.
– Det var 1979. Reportaget berättade om ett nystartat forskningsprojekt vid Lunds universitet. Och det handlade om fladdermöss.
Jens, som då var lärare på Stenbocksskolan, blev väldigt sugen. Han kontaktade universitetet och meddelade sitt intresse.
– Jag bad att få hälsa på i Lund, berättar Jens. Besöket resulterade senare i att jag kom med i forskarlaget. Jag drog ner på lärarjobbet och arbetade sedan som deltidsforskare vid universitetet under tio år.
– I början av forskartiden läste jag kurser på distans och gjorde mina egna undersökningar på hemmaplan. Det var som en form av hobbyforskning, berättar Jens.
– Min uppgift var att skaffa baskunskap om fladdermössen. Ta reda på var och hur de bor och vad de äter. Enkla frågor som saknade svar. För att hitta svaren blev jag tvungen att utveckla metoder för fångst och märkning. Märkningen blev den första fysiska kontakten med fladdermössen och den gjordes för att kunna följa individerna under längre tid, berättar Jens.
Jens valde ut två platser för sina försök. Den ena var prästgården i Hössna. Den andra Årås säteri i Kölingared.
Parallellt med att fånga och märka fladdermöss påbörjades också arbetet med att ta reda på vad de äter. Frågorna om födovalet blev inledningen till ett nytt omfattande jobb som bland annat handlade om i att analysera spillning. Jens fick börja lära sig mer om insekters anatomi. På så sätt kunde han efter hand skilja på olika insekter i födovalet. Han löste upp de torra muslortarna med en blandning av vatten och sprit. Därefter kunde han lägga skal och skelettdelar under mikroskop. Där gick det att närmare studera nattfjärilarnas karakteristiska vingfjäll och skalbaggars hårda täckvingar. Den nya kunskapen tog flera år att inhämta men var både nyttig och nödvändig.
I början av Jens Rydells forskarperiod dök det upp en innovation som gav fladdermusforskningen helt nya dimensioner – ultraljudsdetektorn. Den dök upp i början av 1980-talet och gjorde det möjligt att lyssna på fladdermössen.
– Vi fick tag på tre detektorer från England. Troligen utvecklade för militärt bruk. Det var de första som blev tillgängliga i forskningen, berättar Jens.
– Med detektorerna följde helt nya möjligheter. Fladdermössen blev lättare att hitta. Det blev efterhand möjligt att förstå vad de sysslade på med. Och det gick att skilja på olika arter genom deras röster.
– Detektorerna gjorde att det blev fräckt, säger Jens entusiastiskt. Man upplevde en värld som vi inte visste fanns. Luften var plötsligt fylld av hörbara ljud. Ultraljud och ekon. Och det tilltalar mig enormt, säger han. Det är en kombination av fysik och biologi som ger nya intressanta och spännande upplevelser.
– Detektorerna gjorde att det tog fart på riktigt. Timmarna i fält blev fler och roligare. Ultraljudsdetektorn är lika viktig för den som skall observera fladdermöss som kikaren är för fågelskådaren, säger Jens.
– Samtidigt kom det nya frågor. Hur ser fladdermössen med hjälp av ljud? Hur använder de sitt sonar?
Efter tio år som deltidsforskare kom doktorsavhandlingen. Den fick titeln ”Ekologin hos nordisk fladdermus” och handlade om vad mössen äter och hur de lever.
Efter att Jens gjort sin doktorsavhandling fick han sitt första forskningsanslag på heltid. Detta innebar flytt till Skottland och arbete tillsammans med brittiska forskare i två år. Temat var ”Att se med ljud.”
Efter åren i Skottland blev det anställning vid Göteborgs universitet. Under åren 1995-2004 arbetade Jens Rydell på heltid som forskare i Göteborg. Då handlade arbetet om samspelet mellan insekter och fladdermöss i naturen under devisen ”biologisk kapprustning”. Där sökte han svar på frågor om hur insekter kan försvara sig genom utveckling av hörsel och sinnesorgan.
Som lektor i Göteborg fick Jens sin första doktorand, Johan Eklöf. Under de 20 år som Jens och Johan arbetat tillsammans har idén till den nyutgivna boken funnits länge, men tiden har inte räckt. Inte förrän nu. Efter att ha skrivit 100-tals vetenskapliga artiklar och tagit tusentals bilder fanns det massor av material för publicering.
Och för Jens Rydell är det, efter 35-år i en värld av ekon, dags för reflektion.
Sune Broman
Artikeln publicerdes i UT lördagen den 7 november 2015.

Läs mer om boken här:
http://sunebroman.blogspot.se/2015/11/unik-bok-om-fladdermoss.html

Unik bok om fladdermöss

Det är en sommarnatt i mitten av 1980-talet. Platsen är en liten damm i Hössna. En fladdermus flyger över vattenytan för att dricka. Just i det ögonblicket bryts nattmörkret av ett kraftigt ljussken. Det är då Jens Rydell tar sin första bild på en flygande fladdermus. Sedan dess har det blivit tusentals bilder. Jens har själv utvecklat fototekniken och är pionjär på att fotografera fladdermöss i frihet. I forskningen har fladdermusfotograferingen blivit ett viktigt sätt att dokumentera och redovisa. Genom kontakter med forskarkollegor har Jens fått möjligheten att fotografera fladdermöss i hela världen. På de mest spektakulära platser.
– Utan forskarkollegorna hade det inte blivit en sådan här bok, säger Jens.
Tanken på att ge ut en bok har funnits under lång tid.
– Jag har föreläst hundratals gånger och vid nästan varje tillfälle har jag fått frågor om var det finns mer att läsa. Då har jag varit tvungen att svara att det inte finns någon litteratur. Inte på svenska, berättar Jens.
– Samtidigt har jag både tänkt och sagt att jag någon gång skall göra en sådan bok. En bok som visar hur fladdermössen ser ut på riktigt. Den första i världen som berättar om fladdermössens liv i sina rätta miljöer med bilder tagna i naturen, säger Jens. En bok som berättar om komplicerade saker så att folk begriper.
Nu är löftet med boken uppfyllt. Tillsammans har Jens Rydell och Johan Eklöf sammanställt tre decenniers forskningsrön och bilder till ett praktverk som lyfter fladdermössen ur mörkret och visar nya dimensioner av liv som finns runt omkring oss. Kanske till och med i ditt eget hus utan att du vet om det.
Sune Broman
Artikeln publicerad i Ulricehamns Tidning lördagen den 7 november 2015.

Fladdermöss och vindkraft

Sedan 2009 arbetar Jens Rydell som konsult. Uppdragen hade sin början i att Naturvårdsverket och Energimyndigheten ville ha hjälp att utreda och lösa problemet med att vindkraft dödar fladdermöss.
Artskyddsförordningen som är en del av EU:s lagstiftning förbjuder verksamheter som dödar fåglar och fladdermöss. Därför måste det alltid finnas en plan för att förhindra att det händer. Tillsammans med en kollega i Lund utreder Jens frågor kring fladdermöss, fåglar och vindkraft. De båda forskarna har arbetat i flera år med att hitta lösningar. Och på frågan om det är ett stort problem svarar Jens:
– Ja, för fladdermössen är vindkraften ett reellt hot. Hotet är betydligt större mot fladdermöss än mot fåglar.
– Till bilden hör att höga torn lockar. Fladdermössen dödas i jakten på föda i närheten av vindkraftverk. Dödstalen är allt för stora för att det skall vara försvarbart, säger Jens.
– Lösningen på problemet har vi funnit i det faktum att olyckorna bara sker i vissa väder – när det blåser lite eller inget alls.
– Åtgärden blir då att tillfälligt stänga av kraftverk under förhållanden när insekter dras till vindkraftverk. Det är främst perioder under sensommaren. Nattetid i augusti till september när det är varmt och svag vind – med mindre än fem meter per sekund, berättar Jens.
– Att stoppa kraftverken under dessa betingelser i stället för att de körs på tomgång har Naturvårdsverket lämnat som förslag. Och vindbolagen har accepterat. Vi gör ständiga uppföljningar, men det är så här det funkar just nu, säger Jens. Och det har kraftigt reducerat dödstalen, berättar Jens.
– Det har hänt en del på fladdermusfronten, säger Jens Rydell med visst gillande i rösten.
– På den tiden då jag fångade fladdermöss vid Hössna prästgård i mitten av 1980-talet klassades fladdermöss som skadedjur. Nu är de en självklar del av samhällsplaneringen. Nu månar vi om fladdermössen. Och jag är viss över att vår forskning hittills haft avgörande betydelse, säger Jens.
Sune Broman
Artikeln publicerad i Ulricehamns Tidning lördagen den 7 november 2015.

Utlöpare

Visit i Bokeskogen

Whispering stream

Slöjor och ljus

I går hade ekarna härutanför fortfarande det mesta av sina löv kvar på grenarna. I morse när jag jag tittade ut låg allt på marken.  Nattens hårda vindar och det ihärdiga regnet hade sagt sitt. Nu  står träden nakna. Det enda som fortfarande hänger kvar är lindarnas vingar och frön. I år i en ovanlig myckenhet. Framåt senvintern släpper de taget. Med hjälp av vind och vingar sprider de sig över ängarna. Så länge de finns kvar är de som vackra dekorationer. Gula slöjor på slanka grenar. Gungande i vinden.
Och här på min fönsterbänk i söder blommar novemberljuset. Alltid så punktligt – just nu... i november...

Äkta pärlor och poppeltofs

Höstglöd

Mirror and glasses

Historisk plats

I mitten av 1970-talet inventerades och skyltades alla kända ödetorp i Tvärreds socken. Nu 40 år senare har det blivit hög tid att göra om inventeringen och framförallt renovera och uppdatera alla skyltar. Ett par entusiaster i hembygdsföreningen har nyss påbörjat projektet. Och hoppas på att markägare och intresserade skall haka på och hjälpa till. Torpinventeringen omfattar närmare 200 ödetorp så utan tvekan finns det en hel del att sätta händerna i för dem som dragit igång inventeringen.
Idag har jag gjort en liten insats på mina egna marker genom att hämta hem skylten uppe vid Jönsalyckan. Det var inte så längesedan jag tittade till den, men nu idag var den försvunnen. Omkullvält och helt övervuxen med mossa och gräs. Men materialet är utvald kärnek så trots att den just nu är genomsur och smutsig lär den, efter skrapning och oljning, kunna få ytterligare något årtionde att skylta med.
Jönsalycka har nummer 144 i inventeringsförteckningen. Enligt beskrivningen i Tvärredsboken fanns huset på lyckan kvar till cirka 1890. Husgrunden är borta men jordkällaren syns.  Där finns också efterträdare till vårdträd på den forna tomten. Unga lönnar. De som bodde på Jönsalyckan var familjen Johannes Johansson, som på något ställe i anteckningarna stavas Jönsson. Johannes Johansson/Jönsson var född 1825. Hustrun Maria Andersdotter var född samma år. Johannes och Maria hade sex barn; Johan Severin f 1856, Betty Josefina f 1859, Karl Albert och Salomon Oskar f 1862, Justus f 1867 och Karl Gustav f 1871.
Enligt vad jag fått höra för länge sedan hade Jönsson något slags arrende där det bland annat ingick att han skulle sköta stängsel mellan Skog och Lycke. Kanske också andra delar. Då fanns inga taggtrådar. Än mindre elstängsel. Då var det trägärdesgårdar. Kilometervis. Och hur den lilla lyckan uppe vid Jönsa kunde föda en familj med sex barn... ja, den frågan går att grubbla över... men det blev inte fett, det är ett som är säkert... Uppe vid Jönsalyckan finns också en väldigt klar och fin kallkälla... Jönsakällan... En vattenrik åder skjuter upp nere i sänkan och skapar en alldeles säregen flora omkring sig... Grönt och vackert året om och aldrig fruset hur kallt det än blir...

Fotokoll i Vårgårda

Höststädning

Vart är vi på väg?

Idag har jag, tillsammans med en vän, gjort en utflykt till Småland. Och landat i Eksjötrakten.

Men vart är vi på väg?

10 poäng:
På väg hem gjorde vi ett stopp i ett samhälle som ståtar med att ha Sveriges näst äldsta daterade träbyggnad. En kyrkbod byggd av timmer som fällts någon gång mellan åren 1219 och 1239.

8 poäng:
År 1997 utnämndes ortens kyrka till Sveriges vackraste kyrkbyggnad i ”Kyrk-SM”.

6 poäng:
Dessutom fanns i maj 2015 en fastighet till salu på Hemnet som presenterades som ”förmodligen Sveriges billigaste hus”.

4 poäng:
Orten omnämns i en bok om Emil i Lönneberga. Det var gästerna från den efterfrågade orten som skulle fått julmaten som Emil bjöd alla i fattighuset på... med orden ”det gör ju ingenting för i ”Humhum” är di ju tjocke så dä räcker”.

2 poäng:
Och som tillfälligheten bjuder...
ORTEN HAR NAMNSDAG IDAG:
Ingatorp!

Länk till artikel i Dagens Nyheter om det billiga huset:
http://www.dn.se/ekonomi/rusning-till-ingatorp-efter-sveriges-billigaste-hus/


Notera också här nedan:
Inga Kommentarer :)

Dörrspegel

Säsongsavslutning