fredag 8 juli 2022
torsdag 7 juli 2022
Förslåtter och efterputs
Nu är slåttern igång på allvar! Igår körde jag sju timmar med slåtterbalken. Idag fem. Förslåtter kallar jag den slåtter som görs innan slåtterdagen. Det har blivit nödvändigt då färre hanterar liar men desto fler med räfsor. Förslåttern gör att räfsorna kan starta igång direkt på de ytor som redan ligger slagna. Medan liarna tar hand om ytor där slåtterbalken inte kan köras.
Idag har jag haft sällskap av Ingemar och Bengt som gjort efterputs. Efterputs krävs efter att slåtterbalken gjort sitt. Det blir en del ”mistor” kring träd, stenar och andra hinder i ängen. Det är liarna som fixar den där extra finishen som vill till för att verket skall kännas fullbordat.
Idag har vi också fikat och lunchat tillsammans. Och i måltiden ingick enligt tradition surdegsbröd från Fritsla Bageri. Så konstfullt utförda att de tål att visas upp! Och så goda!
lördag 2 juli 2022
onsdag 22 juni 2022
lördag 18 juni 2022
onsdag 15 juni 2022
söndag 5 juni 2022
I släktens spår #1
Historien och resan i korthet:
Alfred och Ludvig Andersson var syskon. De var födda i Skogstorp i Södra Ving. Deras föräldrar var Sophia Persdotter och Anders Svensson. Sophia var född 1827 i Släpet, Brostorp i Timmele. Anders föddes i Komskälet i Tvärred 1815. Sophia var piga i Komskälet och det är väl troligt att det var där som hon och Anders träffades.
Alfred, född 1858, och Ludvig, född 1862. och ytterligare en broder – Gustav född 1865 – blev soldater. Deras efternamn Andersson byttes till Björn, Broman och Björkman. Alfred Björn blev soldat i Björnareds rote i Södra Ving. Senare Röshult i Gällstad. Ludvig Broman vid Brogårdens rote i Timmele med soldattorpet Skogen som hemvist. Gustav Björkman blev soldat i Björkestorp i Dalum.
Efter att Björkman slutat som soldat, år 1900, köpte han Skattegården i Blidsberg. År 1906 kom brodern Ludvigs son Ragnar till Skattegården som dräng. Sex år senare kom Hanna Andersson dit som piga. 1914 gifte sig drängen och pigan. Två år senare, 1916, får de den son som ytterligare 38 år senare ska bli min far.
Idag har Lena och jag gjort en resa i släktens spår. Alfred var Lenas farmors farfar. Ludvig var min farfars far. Lenas far och jag är bryllingar. Lena har släktforskat mer än halva livet… och jag vill påstå att ordet nörd – på ett positivt sätt – passar väl in på hennes hemfallenhet åt just släktforskning. Av henne har jag fått mycket gratis vad gäller släkten på min farfars sida.
Idag gjorde vi nedslag på flera platser utefter resan. Släpet, Brostorp i Timmele, kyrkogården i Blidsberg, Skattegården i Blidsberg och Bastakvarn. Vidare till Hällstad. Ett besök i Väby tingshus. Hastigt förbi Kärragärde och besök i Påvagården, Hällstad. Därefter både till Skogstorp och Fiebacken i Södra Ving. Sista anhalt blev Komskälets gård i Tvärred.
Inte mycket finns kvar av hus och miljöer… men några fragment lyckades vi ända plocka upp. På Fiebacken har Södra Vings hembygdsförening förtjänstfull gjort dokumentation och dessutom satt upp en kraftig järnstolpe med emaljerad skylt. Intill platsen för torpet finns nu en sommarstuga. Och vi träffade ägaren. Han berättade att trappstenen utanför hans stuga är den sten som utgjorde spiselhäll i backstugan. Vi denna häll stod alltså Sophia och hennes mor och lagade mat till sönerna. Det var väl också från denna härd som värmen kom under kalla vinternätter. Närmare än så går inte att komma.
I Komskälet finns inget kvar av bebyggelse. Här låg före laga skiftet en väl sammanhållen gård. Vid skiftet flyttades allt till nya platser runtomkring. Det som dock finns kvar är en jättelik hamlad ask. I mina ögon och med min bedömning har den varit ett mäktigt träd redan vid den tid då Anders Svensson föddes. Alltså 1815. Och att pigan Sophia rört sig i skuggan av askens löv precis som vi gjort idag. Jag gissar att asken är minst 400 år och har tjänat som tillskottsfoder till kreaturen under flera generationer på gården. Här har vi en del av våra rötter och här susar historien i grenar och blad.
söndag 29 maj 2022
lördag 28 maj 2022
Gräsklipp
Som ängsskötare har jag varje försommar klippt stigar i ytterkanterna av ängsvallarna. Stigarna markerar gräns mellan vallar och äng. Stigarna fyller flera funktioner. Den primära är att jag kan gå bestämda rundor för att följa växtligheten. Från stigarna har jag god överblick över slåtterängarna och kan se in bland örter och gräs. Stigarna blir mina botaniska vandringar. En runda i stort sett varje dag blir det. Dessa stigar har också varit både bra och nödvändiga då jag haft intresserade på besök. Framförallt för att slippa att få gräs och örter nedtrampade. Det har också blivit ett intryck av prydlighet som jag gillar. Och som känns fint att kunna erbjuda.
En annan viktig funktion som stigarna har är att de utgör ytterkantsmarkörer för maskinslåttern på vallarna. Den som kör den traktorburna slåttermaskinen vet exakt var gränsen går vilket gör det momentet både smidigt och säkert.
Jag har också med stigarna som gräns inneslutit ett par områden med stora jordfasta stenar. Dessa områden går inte att köra slåttermaskin på. De får istället slås manuellt med slåtterbalk och lie. Dessa ”öar” i vallarna har också kommit att lite av ”minireservat” dit insekter som blir hemlösa kan fly och finna en ”fristad” när slåttermaskinen slår av allt annat omkring. På dessa öar har jag på senare år spridit frö från ängarna… ängsvädd, ängsskallra och sommarfibbla.
Nu har jag gjort en liten investering. Kom över en begagnad gräsuppsamlare på Blocket till ett rimligt pris. Ett klipp, så att säga. Den samlar upp gräs samtidigt som jag klipper. Med den är det tänkt att jag skall tillvarata en del av det gräsklipp som jag tidigare inte kunnat nyttja.
Jag har många gånger både hört och läst hur bra det är med gräsklipp som täckmaterial och jordförbättring i grönsakslanden. Inte förrän nu har jag alltså hörsammat det påbudet. En upptakt för nya erfarenheter…
onsdag 25 maj 2022
Iakttagelser i försommartid
När knoppfjällen faller från lindarna går försommaren in i en ny fas. Och det händer massor i naturen. Redan är det stor blomsterprakt här i ängarna. Svinroten blommar som bäst och dessutom mycket rikligt. Varenda kvadratmeter av ängsmarken är fylld av blommor. Gökärt, kovall och ängsvioler. Stararna har matat i ett par veckor nu. Flugsnapparna är fortfarande högljudda vissa tider på dygnet även om det börjar mattas av en aning.
Under veckorna som gått har det varit en del spännande iakttagelser i min närhet. Bland annat har vi flera kvällar i rad lyssnat till en rördrom som tutat borta vid Oset. Vi har hört den från sjölandet vid Haganäs och vi har varit några stycken där för att lyssna.
En annan rolig stämma har jag fått höra alldeles härutanför, men bara vid ett par tillfällen. Det var en göktyta som lät höra sin gälla och entoniga stämma. Jag har länge närt en förhoppning om att den skulle bli häckfågel här. Precis så som den var under min ungdom. Då när jag började intressera mig för fåglar var den årlig här. Jag har satt upp några specialgjorda holkar just för göktyta men det har ännu inte gett resultat. Det är väl inte bostaden det hänger på. Det måste finnas myror också. Det är sånt som göktytor gillar och bygger sin lekamen av.
Även rödstjärt fanns årligen under min första tid som fågelskådare. Den häckade i en gammal gisten holk på tomten. Det var en rymlig fyrkantig låda med ett lika fyrkantigt hål. Sedan dess har rödstjärten bara uppträtt sporadiskt här men mig veterligen inte häckat. Jag har satt upp etthundra fågelholkar och tycker att det borde väl vara någon som passar för ett par rödstjärtar. Men det är väl detsamma med rödstjärtar som med göktytor… det är inte bara bostaden som är avgörande. Men två sjungande samma natt bör höja oddsen att någon stannar och blir bofast.
Under våren har jag bland mycket annat projekterat för att odla tomater. Jag har haft dahlior härutanför vid väggen några somrar. Men så förra sommaren började jag ledsna på att vattna dom. Varför, tänkte jag, skall jag hålla på att lägga energi på växter som jag inte kan äta. Och som dessutom blir söndertuggade av tvestjärtar och sniglar.
Så såddes ett frö… varför inte tomater. Ja, senare såddes alltså flera frön. Och nu har de fröna blivit plantor. Så pass stora har de blivit att det idag var hög tid att sätt ut dom.
Mitt provisoriska ”växthus” har jag byggt av sådant som jag sparat. Ramarna med plasten gjorde jag för många år sedan när jag skulle renovera fönster. De var alltså skydd för fönstergluggrna under tiden som bågarna var nedplockade. Efter fönsterrenoveringen ställdes ramarna i ladugården. Nu kom de väl till pass. Jag slog ner några stolpar. Letade bland sparat skrot och fann både gångjärn. vinkeljärn och fönsterhakar.
Idag har jag satt ut tomatplantorna. Fjorton stycken. Sju ”Gemeni” och sju ”Garderners Delight”. Förhoppingarna är nu högt ställda att det skall bli riklig skörd…






































