Alfred och Ludvig Andersson var syskon. De var födda i Skogstorp i Södra Ving. Deras föräldrar var Sophia Persdotter och Anders Svensson. Sophia var född 1827 i Släpet, Brostorp i Timmele. Anders föddes i Komskälet i Tvärred 1815. Sophia var piga i Komskälet och det är väl troligt att det var där som hon och Anders träffades.
Sophia var min farfars farmor. Hennes mor, född 1795, kom från Påvagården i Hällstad. Hennes far, född 1798, från Kärragärde. Anders föräldrar var båda från Tvärred. Alfred och Ludvig var två av de åtta barn som föddes i Skogstorp. Förutom att vara torpare var fadern Anders också häradstjänare vid tingshuset i Väby. Häradstjänare är liktydigt med vaktmästare.
När fadern Anders dog 1869, 54 år gammal, var pojkarna, Alfred och Ludvig, elva respektive sju år. Modern tvingades, som en följd av makens död, att flytta från Skogstorp. Hon fick då bo i en backstuga vid Sjöslätt. En plats som senare fick namnet Fiebacken. Fiebacken efter Sophia. När Sophia flyttade in med fem av sina barn bodde redan hennes mor sedan några år i stugan.
Alfred, född 1858, och Ludvig, född 1862. och ytterligare en broder – Gustav född 1865 – blev soldater. Deras efternamn Andersson byttes till Björn, Broman och Björkman. Alfred Björn blev soldat i Björnareds rote i Södra Ving. Senare Röshult i Gällstad. Ludvig Broman vid Brogårdens rote i Timmele med soldattorpet Skogen som hemvist. Gustav Björkman blev soldat i Björkestorp i Dalum.
Efter att Björkman slutat som soldat, år 1900, köpte han Skattegården i Blidsberg. År 1906 kom brodern Ludvigs son Ragnar till Skattegården som dräng. Sex år senare kom Hanna Andersson dit som piga. 1914 gifte sig drängen och pigan. Två år senare, 1916, får de den son som ytterligare 38 år senare ska bli min far.
Idag har Lena och jag gjort en resa i släktens spår. Alfred var Lenas farmors farfar. Ludvig var min farfars far. Lenas far och jag är bryllingar. Lena har släktforskat mer än halva livet… och jag vill påstå att ordet nörd – på ett positivt sätt – passar väl in på hennes hemfallenhet åt just släktforskning. Av henne har jag fått mycket gratis vad gäller släkten på min farfars sida.
Idag gjorde vi nedslag på flera platser utefter resan. Släpet, Brostorp i Timmele, kyrkogården i Blidsberg, Skattegården i Blidsberg och Bastakvarn. Vidare till Hällstad. Ett besök i Väby tingshus. Hastigt förbi Kärragärde och besök i Påvagården, Hällstad. Därefter både till Skogstorp och Fiebacken i Södra Ving. Sista anhalt blev Komskälets gård i Tvärred.
Inte mycket finns kvar av hus och miljöer… men några fragment lyckades vi ända plocka upp. På Fiebacken har Södra Vings hembygdsförening förtjänstfull gjort dokumentation och dessutom satt upp en kraftig järnstolpe med emaljerad skylt. Intill platsen för torpet finns nu en sommarstuga. Och vi träffade ägaren. Han berättade att trappstenen utanför hans stuga är den sten som utgjorde spiselhäll i backstugan. Vi denna häll stod alltså Sophia och hennes mor och lagade mat till sönerna. Det var väl också från denna härd som värmen kom under kalla vinternätter. Närmare än så går inte att komma.
I Komskälet finns inget kvar av bebyggelse. Här låg före laga skiftet en väl sammanhållen gård. Vid skiftet flyttades allt till nya platser runtomkring. Det som dock finns kvar är en jättelik hamlad ask. I mina ögon och med min bedömning har den varit ett mäktigt träd redan vid den tid då Anders Svensson föddes. Alltså 1815. Och att pigan Sophia rört sig i skuggan av askens löv precis som vi gjort idag. Jag gissar att asken är minst 400 år och har tjänat som tillskottsfoder till kreaturen under flera generationer på gården. Här har vi en del av våra rötter och här susar historien i grenar och blad.
Alfred, född 1858, och Ludvig, född 1862. och ytterligare en broder – Gustav född 1865 – blev soldater. Deras efternamn Andersson byttes till Björn, Broman och Björkman. Alfred Björn blev soldat i Björnareds rote i Södra Ving. Senare Röshult i Gällstad. Ludvig Broman vid Brogårdens rote i Timmele med soldattorpet Skogen som hemvist. Gustav Björkman blev soldat i Björkestorp i Dalum.
Efter att Björkman slutat som soldat, år 1900, köpte han Skattegården i Blidsberg. År 1906 kom brodern Ludvigs son Ragnar till Skattegården som dräng. Sex år senare kom Hanna Andersson dit som piga. 1914 gifte sig drängen och pigan. Två år senare, 1916, får de den son som ytterligare 38 år senare ska bli min far.
Idag har Lena och jag gjort en resa i släktens spår. Alfred var Lenas farmors farfar. Ludvig var min farfars far. Lenas far och jag är bryllingar. Lena har släktforskat mer än halva livet… och jag vill påstå att ordet nörd – på ett positivt sätt – passar väl in på hennes hemfallenhet åt just släktforskning. Av henne har jag fått mycket gratis vad gäller släkten på min farfars sida.
Idag gjorde vi nedslag på flera platser utefter resan. Släpet, Brostorp i Timmele, kyrkogården i Blidsberg, Skattegården i Blidsberg och Bastakvarn. Vidare till Hällstad. Ett besök i Väby tingshus. Hastigt förbi Kärragärde och besök i Påvagården, Hällstad. Därefter både till Skogstorp och Fiebacken i Södra Ving. Sista anhalt blev Komskälets gård i Tvärred.
Inte mycket finns kvar av hus och miljöer… men några fragment lyckades vi ända plocka upp. På Fiebacken har Södra Vings hembygdsförening förtjänstfull gjort dokumentation och dessutom satt upp en kraftig järnstolpe med emaljerad skylt. Intill platsen för torpet finns nu en sommarstuga. Och vi träffade ägaren. Han berättade att trappstenen utanför hans stuga är den sten som utgjorde spiselhäll i backstugan. Vi denna häll stod alltså Sophia och hennes mor och lagade mat till sönerna. Det var väl också från denna härd som värmen kom under kalla vinternätter. Närmare än så går inte att komma.
I Komskälet finns inget kvar av bebyggelse. Här låg före laga skiftet en väl sammanhållen gård. Vid skiftet flyttades allt till nya platser runtomkring. Det som dock finns kvar är en jättelik hamlad ask. I mina ögon och med min bedömning har den varit ett mäktigt träd redan vid den tid då Anders Svensson föddes. Alltså 1815. Och att pigan Sophia rört sig i skuggan av askens löv precis som vi gjort idag. Jag gissar att asken är minst 400 år och har tjänat som tillskottsfoder till kreaturen under flera generationer på gården. Här har vi en del av våra rötter och här susar historien i grenar och blad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar