 |
| Bo, Kerstin och Barbro tillsammans med gästhuspersonal. |
 |
| Kerstin, Bo och Barbro på en utflykt till Galana River. |
Just nu befinner sig tre volontärer i Voi i Kenya. Det är Kerstin och Bo Persson, från Viken och Barbro Johansson från Lerberget i Höganäs.
När jag publicerar detta här på bloggen har snart halva tiden gått av de sju veckor som de skall arbeta på Bogesunds farm och i det nyuppförda gästhuset.
Gästhuset är en helt ny del i Voi-projktet. Ett projekt som pågått i tio år och som har sitt ursprung i Ulricehamn. I Ulricehamn och med i projektet finns också Bo och Kerstins dotter Karin.
Karin och hennes familj har varit engagerade i Voi-projektet i flera år. Och de har besökt Voi.
Kerstin och Bo har under hela sitt vuxna liv närt en stark längtan att få komma ut och arbeta med mission. Och det var vetskapen om detta som fick dottern Karin att väcka liv i den gamla drömmen. När förfrågan kom från Voi-projektet om det fanns någon som ville och kunde ställa upp så ringde Karin till föräldrarna och talade om att: Nu är det dags. Dags att förverkliga drömmen!
Både Bo och Kerstin har växt upp i EFS-miljö och genom sin kyrkliga förankring har de fått frågan ett par gånger tidigare om att göra utlandsuppdrag. De har då, av olika anledningar, tvingats att tacka nej. Det har inte passat in i tiden. De har alltså skjutit livsdrömmen framför sig. Skjutit upp och skjutit upp. Men nu var det inget som hindrade längre.
– Vi är pensionärer och vi har fortfarande hälsan, säger Kerstin.
Också det faktum att det är en begränsad tid gjorde det enklare att tacka ja. Det kändes överblickbart, säger Kerstin.
Men helt säkra var de inte förrän de tagit kontakt med väninnan Barbro och ställt frågan till henne.
– Barbro tvekade, men efter ett tag tackade också hon ja till att resa.
Då blev det med ens enkelt för Bo och Kerstin att fatta det slutgiltiga beslutet.
– Får vi Barbro med oss, då åker vi, säger Bo och Kerstin med gemensam röst.
– Tryggheten med att ha Barbro med på resan bottnar i att hon arbetat som barnmorska i Kenya under 1970-talet och att hon dessutom praktiserar Swahili.
Motivet till att åka till Voi är att det finns behov för projektet med svensk närvaro under uppbyggnaden, främst av gästhusets funktioner.
– Vi hoppas kunna göra en hel del nytta. Och efter att ha sett hur det ser ut just nu så finns det mycket att ta tag i, säger Kerstin.
– Bo är praktiker och teoretiker i samma person. Han kommer främst att arbeta med praktiska saker. Eftersom bygget är nytt är det många detaljer som behöver fixas. Jag skall även vara behjälplig med odlingar och att bistå vaktmästaren, James i hans dagliga arbete, berättar Bo.
– Barbro och Kerstin känner att de har en stor uppgift framför sig i att organisera köket. Där finns inte bara praktiska saker att ta tag i som inredning och komplettering av utrustning. Det finns också tankar om att baka och att använda den nya gasspisen.
– Och hygien i köket och matlagningen är något som Kerstin poängterar som väldigt viktigt att arbeta med.
– Det är också, inte minst viktigt, att jobba ihop teamet. De som skall ta vara på det vi tillför under vår tid här skall också komma in i bra rutiner. De skall ta hand om det som vi tillsammans arbetar fram under tiden vi är här, poängterar Barbro.
– Vi skall stötta upp överallt där vi ser att vi kan hjälpa till, säger de alla tre unisont.
Hur ser då förväntningarna ut?
BO:
– För mig är det viktigt att få lära känna hur människorna har det här i Voi, Jag vill se med egna ögon hur levnadsstandarden ser ut. Vilka villkor som råder. Med mat och hälsovård.
– Jag känner att jag vill komplettera min bild av det jag sett och läst genom att, här på plats, uppleva och skaffa egna erfarenheter från verkligheten.
– Jag hoppas ha nytta av det hemma. Jag är aktiv inom ett annat hjälpprojekt och sett världen med mina ”globala ögon”. Det känns viktigt att komma in i verkligheten för att förstå och bättre kunna beskriva den.
KERSTIN:
– Jag har hört så mycket från vår dotter Karin. Och sett så mycket bilder och hört berättelser. Nu vill jag ser hur det ser ut i verkligheten.
– Den här platsen är över förväntan, säger Kerstin. Vacker utsikt över ett vackert landskap.
– Men vägarna är mycket sämre än jag väntat.
– Jag hoppas också att vi tillsammans kan hjälpa till så att de som jobbar här kan komma vidare – ja, att vi kan åka härifrån och se att vi har gjort skillnad.
BARBRO:
– Jag var i Kenya för 40 år sedan och arbetade. Det som förvånar är att inte så mycket har förändrats.
Det ser i stort sett likadant ut nu som då, säger Barbro.
– För mig är det spännande att känna att min swahili fungerar. Att hitta tillbaka till språket är en av de saker jag förväntar mig av den här vistelsen, säger Barbro.
– För mig är det också ömsesidigt med glädjen att få resa hit tillsammans med Bo och Kerstin, säger Barbro.
– Det är en fantastisk upplevelse att komma hit igen. Jag hade nog inte tänkt att resa tillbaka till Kenya igen. Men att Bo och Kerstin kom med förslaget att vi skulle resa tillsammans tyckte jag det var roligt. Jag känner mig hemma här, avslutar Barbro.
