Faktum

I kväll har jag varit på fotokväll. På Abecita Konstmuseum i Borås. Kvällens föredrag hölls av fotografen Håkan Ludwigson. Han berättade om arbetet med Faktumkalendern ”Gothenburg by Night”. Kalendern ges ut av Göteborgs gatutidning ”Faktum” som  säljs av hemlösa.
Årets kalender har sålts i 14.000 exemplar. Långt mer än förväntat! Ett par extraupplagor trycktes och allt tog slut.
Om du vill se några av bilderna och kanske hyra ett av rummen i Faktum Hotels så ta och klicka dig in här: www.faktumhotels.com

Och vill du se vilka intressanta fotokvällar som Abecita Konstmuseum bjuder under våren så kika här: www.abecitakonst.se

Prepareing for Easter Eve

Plats för nyheter

I dag står det att läsa i UT att den siste typografen lämnat tidningen. Och det stämmer. Jag såg när han gick. Trött och ledsen med några bärkassar fulla av minnen. UT-lämnad.
Samma vecka som han gick revs typografernas stuga. Paradiset på jorden jämnat med marken.
Tidningshuset på Storgatan 31 som har stått tomt i snart fem år intar sakta formen av ruin och vittnar om en bransch i kris.
Det finns tecken på förfall och mer eller mindre dolda inskriptioner talar till den uppmärksamme.
De nya stolta lokalerna på Bogesundsgatan grinar, alltmer avfolkade, som en tandlös käft mot besökaren.
Är detta slutet? Eller början på nåt nytt?
Vem skall bli framtidens informationsbärare?
– Om den gamle ”typografen” kan tillföra något är han beredd att ställa upp!
För det står att han lämnar UT.
Inte att han lämnat IN...

Lyckoverktyg #1

I år är jag ny medlem i STF. Tänkte att det kan lyckas bli några tillfällen till vandrarhemsboende under ett udda år som detta... 2013! Ett år som slutar på 13 bör väl inte mötas på annat sätt än att försöka förhindra och bekämpa olycka med lycka?

Nysnö över Ulricehamn

Hon har sett honom.
I spegelbilden på andra sidan gatan.
Men han vet inte om henne.
Flingor faller som frusna drömmar.
Mjukt. Stilla.

Din bästa sida 2012

Stefan Odelberg, magiker och komiker från Göteborg, underhöll på Din Bästa Sida-galan på Åhaga ikväll. Peter Wigert från Ulricehamns Betong fick komma fram på scenen och kontrollera de kinesiska ringarna...
Jag hade två av de sex nominerade bidragen i årets tävling. Det var Nords Åkeri och Ulricehamns Betong. Men i den slutliga presentationen av tre vinnare hamnade vi utanför pallen...
...eller utanför pallen med pallen!
Lite sorg för mig och mina kunder. Glädje för andra. Och grattis, såklart. Med blommor och heder.

Fisken i vattnet

Fisken... kan du se den?

Spårsnö

Idag har jag varit ute på en rejäl långpromenad. En åttakilometare, circus. Jag har provgått mina nya glasögon. Låter kanske lite konstigt. Att provgå glasögon?
Men det skall du upptäcka när du själv skall börja med nya progressiva glas... att allt gungar. Bästa sättet att lära hjärnan hitta focus i olika lägen är att gå i ojämn terräng. Där det finns hinder i form av ris, grenar, hålor och annat förrädiskt att ge akt på.
När jag sedan kom hem och satte mig vid köksbordet för att äta blev jag helt sjösjuk. Kändes som stolen skulle välta baklänges. Vet inte om det är normalt men det blir att fråga optikern.
Under den långa härliga promenaden läste jag av ett stort antal spårstämplar i nysnön. Hela nio olika däggdjur hade varit aktiva sedan den senaste snön föll.
Älg, rådjur, hare, räv, småvessla, näbbmus, skogsmus, vildsvin och lodjur minsann.
Första gången i mitt liv jag ser spår av lo. Lite luddiga stämplar i den lösa snön men ingen tvekan om vad det handlade om.
På bilderna här ser du överst lodjur, i mitten skogsmus och längst ner vildsvin.
Så, glasögonen funkade rätt bra. I alla fall att spåra med...

Skulle vilja presentera ytterligare ett par stämplar, men mitt Photoshop kraschar ideligen... skit ä re me dä... få se om det går att få ordning på...

...jo, det gick... så då fortsätter jag här under texten med lite flera spår.

Närmast nedåt är det småvessla, nästa är näbbmus och längst ner ser du en ”spårlöpa” av lodjur.

– Klicka på bilderna så syns det lite bättre! Oaktat om du har glasögon eller ej...

Arlakemi

Varje gång jag tar fram mitt EKO-mjölkpaket undrar jag hur Arla-kemisten får ihop sina molekyler.
Som jag fått förklarat så är klöver en kvävefixerande växt. Alltså klöver tar kväve från luften och lagrar i sina rötter. Indirekt tillförs jorden detta kväve som då gör att växtligheten får en kick när kvävet frigörs.
Men att därför påstå att fälten fångar upp mera koldioxid är en gåta för mig?
Om jag skulle sätta betyg på Arlas kemist skulle jag ge IG. Samtidigt be denne att tydliggöra hur han/hon tänker. Som det nu framstår är det vilseledande info.
Alla gröna växter tar ju hand om koldioxid. Lagrar in kolet och skickar ut syret... så vi kan andas... och förbränna i våra muskler... och pysa ut koldioxid... som de gröna växterna kan plocka kolet ur och skicka ut syre så vi kan andas och våra muskler arbeta...

– Om du som läser kan förklara nåt jag inte förstått... så kom igen!

Nytändning

I kväll blev månen ny. Såg den genom mitt fönster och blev tvungen att ge mig ut en stund för att uppleva. På kvällsrundan genom byn hörde jag kattugglorna hoa. Midvintern viker. Det lider mot vår. Sakta. Men säkert. Fast just nu är det rätt kallt här. Minus –9°. Allt är stilla. Björkveden glöder i härden, så inne är det varmt och gott.

Boråsrevyn

Fick ett ryck sent i eftermiddag.
– Undrar om det finns nån ledig plats på teatern till kvällens föreställning av ”20 år passerar revy”?
– Jo, du kan få plats 1 på rad 9, en ytterplats.
– Perfekt!
En timme senare var jag på plats. Revyn rullade igång.
Och det blev en fantastisk kväll. Föreställningen var fartig och flashig och rolig.
Tiden bara försvann!

Kvällens nivå

Actual level in the dusk.
1/40 sek, bl 4,5 at 6400 ISO. 

Abstrakt måltid

Det blev lite enkel matlagning ikväll. Blodpudding. Jag försökte skrämma upp maten med lite färg runtomkring. Lite Baertling-inspirerat. Lite abstrakt så där.
Men det finns ett inslag av extra delikatess här bland allt det abstrakta. Och det är lingonsylten. Det är den röda klicken som glänser lite. Den är hemkokt. Jag har fått den av min snälla granne, Aina.
Alltså, en riktigt lyxig lingonsylt. Den är kokt men bären har behållit sin form och är så där vackert genomskinliga. Nästan lite glasiga i struktur och fason. En fantastisk sylt.
Vad är blodpudding utan lingonsylt?
Järnrik men ganska dyster!

Smakstarkt

Kolla här så fokuserad Allan är när han pressar fram ett par koppar espresso på hemmarostade bönor.

Jag har idag haft nöjet att besöka Stadens Kafferosteri. Det lokala. På Alängsgatan i Ulricehamn. Och träffat Allan och David. Bubblande av iver berättade de om sin nyvunna passion. Och jag fick smaka espresso på lokalrostat och hemmamalet!
Här mina hyllningar!!!

I detta sammanhang kan jag också tacksamt vittna om att jag blivit bönhörd.

Kaffe som kaffe kan man tycka. Men icke. Selectabryggaren, på UT, som jag tömt på hundratals, kanske tusen muggar, kan upplevas som en destroyer i sammanhanget. Fast som samlingsplats är den oöverträffad... så jag lägger ingen skugga över den. Dess funktion är så himla mycket mer än bara kaffe.

(Lite om espresso: Espresso är en liten mängd, 2-4 cl, gôrstarkt och smakbombat kaffe. Kaffet är täckt av nåt skumt, crema, som består av cellulosa och olika fetter.)

UT:s emeritus

Idag har jag träffat tidigare kollegor från historisk UT-tid. Människor som, på nåt sätt, alltid funnits. Och som i viss mån, på senare tid, fattats mig. Nu är vi återförenade igen som emeritus!

Ordet emeritus härrör från latinet och betyder, enligt wikipedia, ”den som tjänat ut” (vitsigt: den som tjänat UT) eller ”veteran”. Men som titel betecknar ordet emeritus att de ”uttjänta” alltjämt har vissa skyldigheter och rättigheter knutna till den tidigare yrkesverksamheten.

Detta stämmer gott på oss allesammans. Faktiskt.

Vet inte riktigt hur jag skall sy ihop det här med de två bilderna. De spretar onekligen rejält innehållsmässigt. Den övre bilden visar det aktuella isläget på Åsunden. Den är tagen från parkeringen vid Skottek. Söder därom är Åsunden isfri. Det känns på nåt sätt som att det pågår en kamp mellan vinter och vår. Almanackan säger vinter, men det milda vädret har övertaget.

Efter lunch på nämnda historiska plats samlades emeritus-gänget för eftermiddagsfika och nyhetsuppdatering hemma hos Gun.
På bilden ser du vännerna Lena, Lars-Olof, Gun, Lennart, Jörgen och Harry. Två stolar står tomma. Här kunde Gun-Britt och Berca suttit, men de hade tagit ledigt från sina uppdrag vid detta tillfälle. Med mig blir det nio emeritus-medlemmar. Det är nästan lika många som hela den nuvarande personalstyrkan på UT. Nästan. I ett så’nt här gäng finns alla kompetenser samlade, så om lusten funnes torde det inte vara helt omöjligt att få ut några sidor i veckan...

För att återknyta till bilderna. Den första är kall, grå och rå. Den andra är färgstark och varm... å bara lite rå, och hjärtlig...

Aftonvard

Stilla väsen

Från söm till dröm

Här, i förmultnande rester av ett raserat gammalt torp, vilar en Husqvarna-maskin. Den kom troligen in stugan nå'n gång på 1930-talet. Då trampades symaskiner i nästan varenda gård och stuga här i bygden. Ett revolutionerande sätt att göra arbete till pengar. Egna pengar. Pengar fanns det annars inga. Bara arbete. Arbete med självhushåll och bytesaffärer.
Till exempel: Min mamma sydde ihop till sin första och enda cykel. En svart Nordstjernan med dynamo och kjolskydd.
Först köpa symaskin på avbetalning. Sedan sy, sy och sy. Och när hon köpte sin cykel var hon tjugo år. Cykeln och symaskinen förblev hennes dyrbaraste ägodelar genom hela livet. Symaskinen blev redskapet för att förverkliga drömmar.
För att skoja till det lite skulle man kunna säga att man på den tiden lärde konsten att sy ihop sina drömmar.
Vet inte riktigt varför jag berättar om det? Men då jag passerade det gamla torpet på dagens promenad fick jag anledning att stanna upp. Spår som lämnats kvar berättade om sånt som hänt innan jag kom förbi.
Så det blev så... spåren berättade. Jag lyssnade…