söndag 13 januari 2013
Nytändning
I kväll blev månen ny. Såg den genom mitt fönster och blev tvungen att ge mig ut en stund för att uppleva. På kvällsrundan genom byn hörde jag kattugglorna hoa. Midvintern viker. Det lider mot vår. Sakta. Men säkert. Fast just nu är det rätt kallt här. Minus –9°. Allt är stilla. Björkveden glöder i härden, så inne är det varmt och gott.
lördag 12 januari 2013
Boråsrevyn

Fick ett ryck sent i eftermiddag.
– Undrar om det finns nån ledig plats på teatern till kvällens föreställning av ”20 år passerar revy”?
– Jo, du kan få plats 1 på rad 9, en ytterplats.
– Perfekt!
En timme senare var jag på plats. Revyn rullade igång.
Och det blev en fantastisk kväll. Föreställningen var fartig och flashig och rolig.
Tiden bara försvann!
fredag 11 januari 2013
torsdag 10 januari 2013
Abstrakt måltid
Det blev lite enkel matlagning ikväll. Blodpudding. Jag försökte skrämma upp maten med lite färg runtomkring. Lite Baertling-inspirerat. Lite abstrakt så där.
Men det finns ett inslag av extra delikatess här bland allt det abstrakta. Och det är lingonsylten. Det är den röda klicken som glänser lite. Den är hemkokt. Jag har fått den av min snälla granne, Aina.
Alltså, en riktigt lyxig lingonsylt. Den är kokt men bären har behållit sin form och är så där vackert genomskinliga. Nästan lite glasiga i struktur och fason. En fantastisk sylt.
Vad är blodpudding utan lingonsylt?
Järnrik men ganska dyster!
Men det finns ett inslag av extra delikatess här bland allt det abstrakta. Och det är lingonsylten. Det är den röda klicken som glänser lite. Den är hemkokt. Jag har fått den av min snälla granne, Aina.
Alltså, en riktigt lyxig lingonsylt. Den är kokt men bären har behållit sin form och är så där vackert genomskinliga. Nästan lite glasiga i struktur och fason. En fantastisk sylt.
Vad är blodpudding utan lingonsylt?
Järnrik men ganska dyster!
onsdag 9 januari 2013
Smakstarkt
Kolla här så fokuserad Allan är när han pressar fram ett par koppar espresso på hemmarostade bönor.
Jag har idag haft nöjet att besöka Stadens Kafferosteri. Det lokala. På Alängsgatan i Ulricehamn. Och träffat Allan och David. Bubblande av iver berättade de om sin nyvunna passion. Och jag fick smaka espresso på lokalrostat och hemmamalet!
Här mina hyllningar!!!
Här mina hyllningar!!!
I detta sammanhang kan jag också tacksamt vittna om att jag blivit bönhörd.
Kaffe som kaffe kan man tycka. Men icke. Selectabryggaren, på UT, som jag tömt på hundratals, kanske tusen muggar, kan upplevas som en destroyer i sammanhanget. Fast som samlingsplats är den oöverträffad... så jag lägger ingen skugga över den. Dess funktion är så himla mycket mer än bara kaffe.
(Lite om espresso: Espresso är en liten mängd, 2-4 cl, gôrstarkt och smakbombat kaffe. Kaffet är täckt av nåt skumt, crema, som består av cellulosa och olika fetter.)
tisdag 8 januari 2013
UT:s emeritus
Idag har jag träffat tidigare kollegor från historisk UT-tid. Människor som, på nåt sätt, alltid funnits. Och som i viss mån, på senare tid, fattats mig. Nu är vi återförenade igen som emeritus!
Ordet emeritus härrör från latinet och betyder, enligt wikipedia, ”den som tjänat ut” (vitsigt: den som tjänat UT) eller ”veteran”. Men som titel betecknar ordet emeritus att de ”uttjänta” alltjämt har vissa skyldigheter och rättigheter knutna till den tidigare yrkesverksamheten.
Detta stämmer gott på oss allesammans. Faktiskt.
Vet inte riktigt hur jag skall sy ihop det här med de två bilderna. De spretar onekligen rejält innehållsmässigt. Den övre bilden visar det aktuella isläget på Åsunden. Den är tagen från parkeringen vid Skottek. Söder därom är Åsunden isfri. Det känns på nåt sätt som att det pågår en kamp mellan vinter och vår. Almanackan säger vinter, men det milda vädret har övertaget.
Efter lunch på nämnda historiska plats samlades emeritus-gänget för eftermiddagsfika och nyhetsuppdatering hemma hos Gun.
På bilden ser du vännerna Lena, Lars-Olof, Gun, Lennart, Jörgen och Harry. Två stolar står tomma. Här kunde Gun-Britt och Berca suttit, men de hade tagit ledigt från sina uppdrag vid detta tillfälle. Med mig blir det nio emeritus-medlemmar. Det är nästan lika många som hela den nuvarande personalstyrkan på UT. Nästan. I ett så’nt här gäng finns alla kompetenser samlade, så om lusten funnes torde det inte vara helt omöjligt att få ut några sidor i veckan...
På bilden ser du vännerna Lena, Lars-Olof, Gun, Lennart, Jörgen och Harry. Två stolar står tomma. Här kunde Gun-Britt och Berca suttit, men de hade tagit ledigt från sina uppdrag vid detta tillfälle. Med mig blir det nio emeritus-medlemmar. Det är nästan lika många som hela den nuvarande personalstyrkan på UT. Nästan. I ett så’nt här gäng finns alla kompetenser samlade, så om lusten funnes torde det inte vara helt omöjligt att få ut några sidor i veckan...
För att återknyta till bilderna. Den första är kall, grå och rå. Den andra är färgstark och varm... å bara lite rå, och hjärtlig...
måndag 7 januari 2013
söndag 6 januari 2013
Från söm till dröm
Här, i förmultnande rester av ett raserat gammalt torp, vilar en Husqvarna-maskin. Den kom troligen in stugan nå'n gång på 1930-talet. Då trampades symaskiner i nästan varenda gård och stuga här i bygden. Ett revolutionerande sätt att göra arbete till pengar. Egna pengar. Pengar fanns det annars inga. Bara arbete. Arbete med självhushåll och bytesaffärer.
Till exempel: Min mamma sydde ihop till sin första och enda cykel. En svart Nordstjernan med dynamo och kjolskydd.
Först köpa symaskin på avbetalning. Sedan sy, sy och sy. Och när hon köpte sin cykel var hon tjugo år. Cykeln och symaskinen förblev hennes dyrbaraste ägodelar genom hela livet. Symaskinen blev redskapet för att förverkliga drömmar.
För att skoja till det lite skulle man kunna säga att man på den tiden lärde konsten att sy ihop sina drömmar.
Vet inte riktigt varför jag berättar om det? Men då jag passerade det gamla torpet på dagens promenad fick jag anledning att stanna upp. Spår som lämnats kvar berättade om sånt som hänt innan jag kom förbi.
Så det blev så... spåren berättade. Jag lyssnade…
Till exempel: Min mamma sydde ihop till sin första och enda cykel. En svart Nordstjernan med dynamo och kjolskydd.
Först köpa symaskin på avbetalning. Sedan sy, sy och sy. Och när hon köpte sin cykel var hon tjugo år. Cykeln och symaskinen förblev hennes dyrbaraste ägodelar genom hela livet. Symaskinen blev redskapet för att förverkliga drömmar.
För att skoja till det lite skulle man kunna säga att man på den tiden lärde konsten att sy ihop sina drömmar.
Vet inte riktigt varför jag berättar om det? Men då jag passerade det gamla torpet på dagens promenad fick jag anledning att stanna upp. Spår som lämnats kvar berättade om sånt som hänt innan jag kom förbi.
Så det blev så... spåren berättade. Jag lyssnade…
lördag 5 januari 2013
Snickerivirke
I dag har Lennart varit här med ett lass snickerivirke. Träden är fällda här i Skog och har varit på sågverket. Ek och ask i fyra meters längder och tre tum tjocka. Cirka fyra kubikmeter totalt. Virket ska få ligga utomhus under förvåren och torka ytterligare lite grann innan vi lägger det under tak för långtorkning.
Ska bli spännande att se vilka inredningsprylar den händige slöjdaren på sikt kommer att förädla fram.
Ska bli spännande att se vilka inredningsprylar den händige slöjdaren på sikt kommer att förädla fram.
fredag 4 januari 2013
Revykväll på Folkan

Det är en rå och kall torsdagkväll i lilla Ulricehamn. På min väg genom Villastan på Åsundens västra sida ser jag den strålkastarbelysta träbyggnaden. Som en borg utmed ridvägen. Ett fäste för dem som försvarar kulturen. Folkets kultur i Folkets hus.
På insidan av borgen denna kväll är det trångt och varmt. I foajén står packat med folk som väntar på insläpp till kvällens premärföreställning av Ulricehamnsrevyns ”På hal is”. Förväntan hos publik. Nervositet hos alla andra.
Folkets hus är alltid omfamnande på nåt sätt. Miljön här är kultur i varenda molekyl. Tänk att detta hus står kvar och lever! Lätt att bli hemmablind. Folkets hus har ju alltid stått där. Det är mer än fantastiskt.
Kvällens revy är också fantastisk. Fantastisk på det sättet att det är ett gäng amatörer som lägger hur mycket tid som helst på att roa alla som vill sjunka ner en stund och bara se och lyssna.
Jag känner stor ödmjukhet och respekt för dem och deras passion.
Mina hyllningar!
Hur var revyn då? Blandat som vanligt. En hel del porr utan knorr. Stort beröm för musik, och kostym och scen. Riktigt snyggt! För att säkra vinst i på hemmarinkens hala is hade det nog räckt att spela en period utan förlängning. Med toppat lag och något rappare slagskott. Men premiär är premiär och slipar på skenorna lite till de två följande spelningarna då blir det mera poäng.
SAKNAT INSLAG:
Ett nummer som jag saknade i revyn var det om kommunens tredje isyta.
Det kan ju inte vara helt obekant för det hårdvaskande revygänget att det i hemlighet planeras en tredje isyta i Ulricehamns kommun? Den är tänkt att ligga på Timmele he'er. Isytan skall bli en fullgod ersättning för Åsundens is och skall säkerställa pimpelfiskarnas frihet och säkerhet. Mindre störande buller och samtidigt skapa en meningsfull fritid åt människor som är på glid och samtidigt vill ha lite snurr på tillvaron.
Isytan är också en affärsidé som på sikt skall konkurrera med Arjeplog om vintertester av nya bilmodeller och däck.
Prins Carl-Philp, som ju gästade Folkets hus igår, är projektets beskyddare tillsammans med Gummi-Lasse. Gummi-Lasse har jobbat hårt för att komma in i projektgruppen. Efter en del språkförbistringar har man nu fått in en talesman genom dubbning. Vi har fått grepp om läget efter att ha sett ett mönster, säger Lasse i en unik intervju med SBB.
Den nya isytans kylanläggning skall installeras av Berglunds Rör. Samma företag skall också svara för banläggningen eftersom de anses ha mest erfarenhet av att härda och göra snygga böjar. SBB har sökt en representant från Berglunds men deras presstalesman gör gällande att de ansvariga just för tillfället är lite ur gängorna men väntas tillbaka när det hela börjar ta skruv.
– Men det är ju logiskt att vi fått affären, säger talesmannen: Vi är ett lokalt företag och vi rör oss här i krökarna.
Det skall också installeras ett antal snökanoner och vindmaskiner så att anläggningen skall kunna simulera riktiga extremvinterförhållanden. Och för att isåkarna skall känna igen sig kommer alla rundningsmärken bestå av mjuka gummikopior av pimpelfiskare. Både sittande och stående modell. Och begreppet kofångare upphör att gälla. Allt för att skapa en optimal fjällnäraupplevelse. På banan kommer också att finnas representanter, med dubbla uppdrag, från kampanjen "Spola kröken".
När isytan väl öppnar är det tänkt att man skall kunna köra i åttor och mellan åtta och åtta och resten av tiden fri åkning med piruett. Det kommer troligen att vara olika tider för dubbat och odubbat.
Men ännu så länge är inget helt och fast fruset i is. Alltså, inga säkra löften.
– Odubbat är bäst...
torsdag 3 januari 2013
Florsnö
I natt har det kommit lite snö. Men bara så lite att det fortfarande är snöfritt under min ek här strax utanför. Övergången mellan det snöfria och nattens snö påminner om florsockret på en semla som stått i kylen ett tag. Man ser det brungräddade och sockret som i en syntes. Det har liksom smält ihop...
Vedälskare
Citat från den senast lästa boken:
”Det tog tid men det brydde de sig inte om, bara det blev som de hade tänkt sig.”
Nilas Toulja, om samiska gubbar som hade blivit för gamla för något annat än att stapla torrgran.
onsdag 2 januari 2013
I ateljén
Idag har jag varit hos Göran i hans ateljé. Vi har gjort reproduktioner av historiska blad. UT för 25 år sedan för att vara mer exakt. Alltså årgång 1988.
Det är alltid roligt och spännande att komma till ateljén. Smygtitta lite på vilande projekt. Lite på tekniken. Och på kameror man knappt visste fanns.
Svea, modellen på bilden, är nästan mitt alter ego. Skallig, snuvig och tom inuti...
Fast, inte att förglömma, en god inspiratör. Hon gav mig impulsen att låta Göran ta bilden.
Bilden:
Svea och Sune chillar i blixtens sken.
PS. Svea har namnsdag idag!
Det är alltid roligt och spännande att komma till ateljén. Smygtitta lite på vilande projekt. Lite på tekniken. Och på kameror man knappt visste fanns.
Svea, modellen på bilden, är nästan mitt alter ego. Skallig, snuvig och tom inuti...
Fast, inte att förglömma, en god inspiratör. Hon gav mig impulsen att låta Göran ta bilden.
Bilden:
Svea och Sune chillar i blixtens sken.
PS. Svea har namnsdag idag!
tisdag 1 januari 2013
måndag 31 december 2012
Skyltrebus
Den femte september hade jag ett inlägg här på bloggen med titeln ”Avtryck och intryck”:
Där skrev jag bland annat om någon som kompletterat sin Ej obehörig trafik-skylt med en Ej hästar här-skylt.
Att ha en Ej obehörig trafik-skylt kan jag tänka är helt i sin ordning... men att stoppa ridande är nog mera tvivelaktigt.
Nu i dagarna har det kommit upp ytterligare en kompletteringsskylt med ett intressant budskap. Riktigt välgjord och fin! Troligen uppsatt av någon annan än den som satt upp de två tidigare.
Men jag har lite svårt att förstå riktigt vad den som satt upp skylten menar. Hur tänker vem?
Texten på finska dessutom? Extra klurigt. Genom lexikon har jag översatt och texten lyder:
varoitus = VARNING
lepakko = FLADDERMUS, mies = MAN, KARL
särki = MÖRT
poro = REN
Vad tänker du?
söndag 30 december 2012
fredag 28 december 2012
Sista dagen på UT
1968 gjorde jag min pyrovecka på Ulricehamns Tidning. Jag gick i 8:an då. Två år senare, 1970, började jag på UT som typograflärling. Idag, fredagen den 28 december 2012, har jag gjort min sista arbetsdag på företaget... med viss reservation:-)
Bakgrund; Tidningsbranschen står inför stora utmaningar. Annonsintäkterna dippar och framtiden är väl inte alldeles lysande. Alla får se om sitt hus för att säkra utgivningen. Detta resulterade, just här och just nu, i att UT:s annonsproduktion flyttades till BT. Jag varslades om uppsägning i augusti och har hängt kvar tills idag.
Drygt 42 år blev det på UT. Och över 6000 editioner har jag varit med om att framställa. Allt finns samlat i tidningsarkivet. Ett synligt bevis på vad jag och mina kollegor sysslat med under åren. Floder av trycksvärta har runnit genom pressarna. Svärta som förmedlat viktiga nyheter från Ulricehamnsbygden. Stora och små.
Det har varit en fantastisk resa. Och det har hänt oerhört mycket spännande. Så'nt jag fått uppleva och fått vara med om att förverkliga.
Förutom arbete med tidningen, dess annonser och innehåll har jag deltagit i en oändling rad av spännande och intressanta projekt. Bland höjdpunkterna är för mig de två reportageböckerna som vi gjorde i början av 2000-talet. Och så UT-filmen så klart. Och specialtidningar, mässor, ett flertal samarbetsprojekt med externa aktörer. Och de reportageinslag som jag haft möjlighet att få publicera. Däribland från Voi i Kenya. Och nu allra senast UT-milen. Jag vill påstå att jag provat de flesta uppgifter som finns på en lokaltidning. Och mer därtill...
Det har varit mer än bara jobbet; en relation... en förälskelse... en livsstil... en passion... en stolthet... ett liv...
Förutom arbete med tidningen, dess annonser och innehåll har jag deltagit i en oändling rad av spännande och intressanta projekt. Bland höjdpunkterna är för mig de två reportageböckerna som vi gjorde i början av 2000-talet. Och så UT-filmen så klart. Och specialtidningar, mässor, ett flertal samarbetsprojekt med externa aktörer. Och de reportageinslag som jag haft möjlighet att få publicera. Däribland från Voi i Kenya. Och nu allra senast UT-milen. Jag vill påstå att jag provat de flesta uppgifter som finns på en lokaltidning. Och mer därtill...
Det har varit mer än bara jobbet; en relation... en förälskelse... en livsstil... en passion... en stolthet... ett liv...
Det är, för mig, som en ocean av minnen och upplevelser att ösa ur. Och jag tänker att jag så gärna vill berätta om det. Kanske jag gör det framöver. På nå't sätt. Kanske inte. Vi får se... som man säger när man gärna vill skjuta saker på framtiden... när prioriteringar ständigt stuvas om.
Nå, hur blir livet nu då? Ja, jag kommer att fortsätta med en del korta projekt för tidningen en bit in i framtiden. Förhoppningsvis skall jag också på nya sätt få nytta och nöje av de erfarenheter och kunskaper som jag samlat på mig under åren... eller tvärtom, att andra skall få det!
Och så skall jag försöka se saker och ting ur nya perspektiv (O Magnell 1975)... en nödvändig men grannalaga uppgift...
Och så när jag ytterligare en förhoppning... att det skall bli ett riktigt, riktigt GOTT NYTT ÅR!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




































