1968 gjorde jag min pyrovecka på Ulricehamns Tidning. Jag gick i 8:an då. Två år senare, 1970, började jag på UT som typograflärling. Idag, fredagen den 28 december 2012, har jag gjort min sista arbetsdag på företaget... med viss reservation:-)
Bakgrund; Tidningsbranschen står inför stora utmaningar. Annonsintäkterna dippar och framtiden är väl inte alldeles lysande. Alla får se om sitt hus för att säkra utgivningen. Detta resulterade, just här och just nu, i att UT:s annonsproduktion flyttades till BT. Jag varslades om uppsägning i augusti och har hängt kvar tills idag.
Drygt 42 år blev det på UT. Och över 6000 editioner har jag varit med om att framställa. Allt finns samlat i tidningsarkivet. Ett synligt bevis på vad jag och mina kollegor sysslat med under åren. Floder av trycksvärta har runnit genom pressarna. Svärta som förmedlat viktiga nyheter från Ulricehamnsbygden. Stora och små.
Det har varit en fantastisk resa. Och det har hänt oerhört mycket spännande. Så'nt jag fått uppleva och fått vara med om att förverkliga.
Förutom arbete med tidningen, dess annonser och innehåll har jag deltagit i en oändling rad av spännande och intressanta projekt. Bland höjdpunkterna är för mig de två reportageböckerna som vi gjorde i början av 2000-talet. Och så UT-filmen så klart. Och specialtidningar, mässor, ett flertal samarbetsprojekt med externa aktörer. Och de reportageinslag som jag haft möjlighet att få publicera. Däribland från Voi i Kenya. Och nu allra senast UT-milen. Jag vill påstå att jag provat de flesta uppgifter som finns på en lokaltidning. Och mer därtill...
Det har varit mer än bara jobbet; en relation... en förälskelse... en livsstil... en passion... en stolthet... ett liv...
Förutom arbete med tidningen, dess annonser och innehåll har jag deltagit i en oändling rad av spännande och intressanta projekt. Bland höjdpunkterna är för mig de två reportageböckerna som vi gjorde i början av 2000-talet. Och så UT-filmen så klart. Och specialtidningar, mässor, ett flertal samarbetsprojekt med externa aktörer. Och de reportageinslag som jag haft möjlighet att få publicera. Däribland från Voi i Kenya. Och nu allra senast UT-milen. Jag vill påstå att jag provat de flesta uppgifter som finns på en lokaltidning. Och mer därtill...
Det har varit mer än bara jobbet; en relation... en förälskelse... en livsstil... en passion... en stolthet... ett liv...
Det är, för mig, som en ocean av minnen och upplevelser att ösa ur. Och jag tänker att jag så gärna vill berätta om det. Kanske jag gör det framöver. På nå't sätt. Kanske inte. Vi får se... som man säger när man gärna vill skjuta saker på framtiden... när prioriteringar ständigt stuvas om.
Nå, hur blir livet nu då? Ja, jag kommer att fortsätta med en del korta projekt för tidningen en bit in i framtiden. Förhoppningsvis skall jag också på nya sätt få nytta och nöje av de erfarenheter och kunskaper som jag samlat på mig under åren... eller tvärtom, att andra skall få det!
Och så skall jag försöka se saker och ting ur nya perspektiv (O Magnell 1975)... en nödvändig men grannalaga uppgift...
Och så när jag ytterligare en förhoppning... att det skall bli ett riktigt, riktigt GOTT NYTT ÅR!
Hur ska jag se på detta...
SvaraRaderaNina :)
”Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.” Så fortsätt och lev - Gott!
SvaraRadera//Jan-Åke
Tack Jan-Åke! Värt att prova... trots att jag är gammal är jag osäker på hur jag VET ATT jag lever...? Däremot vet jag hur det smakar...
RaderaLycka till med nystarten. :o)
SvaraRadera//Emelie
Tack Emelie, för att du inleder mig i hoppfullhet! Jag känner din energi ända hit! Roligt att få livstecknet från dig...
Radera