Kärnved och splintved

Dagens hantverk. Tidigare har jag skrivit om stängselstolpar av ek här på bloggen. Flera gånger faktiskt. I ett av inläggen använder jag måttet ”evighet” tillsammans med de ur eken framkluvna stolparna. Evighet då avseende hur länge en sådan stolpe kan förväntas hålla. Den med evighet benämnda tiden tänker jag mig omfatta den tid som löper mellan det att stolpen sätts på plats i det för resandet avsedda hålet tills dess att den faller till marken av egen tyngd.
En avgörande faktor i evighetsmåttet för en stolpe av ek är den mängd kärnved som stolpen är uppbyggd av. Förenklat kan en säga att det är mängden kärnved som främst påverkar livslängden. Alltså den tid som löper mellan uppsättning och fall. Det betyder att tidsrymden ”evighet” i exemplet innehåller en osäker variabel. Men betraktat ur varje enskild stolpes livscykel bör var och en stolpe tillmätas samma grad av evighetsrymd. Alltså varje stolpe rymmer sin egen evighet.
I många trädslag finns både kärnved och splintved. Mindre eller mer av båda. Kärnveden är död ved. Det vill säga – här pågår inga, för trädet, livsviktiga processer. Vilket det däremot gör i den ytligt liggande delen av stammen. Det är i ytveden, eller splintveden, som transporten av vatten och näring sker. Mellan rötter och blad.
För att krångla till det så lite som möjligt förklaras det så att den ursprungliga veden, splintveden, ombildats till kärnved genom att transportcellerna fyllts med hartsämnen. Kärnveden hos ek har, som tidigare nämnts, mycket god egenskap att motstå röta just tack vare dessa hartsämnen. Och samtidigt en minimerad förmåga att dra till sig vatten. Andra träslag som bok, björk och asp helt saknar helt kärnvedsbildning och tar sig därför in i evigheten på annat sätt. De suger vatten som svampar och förmultnar snabbt. De betraktas av denna orsak helt värdelösa som stolpvirke.
Åter till splintveden. Splintveden svarar alltså för interntransporten av vatten och mineraler i stammen. Splintveden är i de flesta fall ljusare än kärnveden. Se bild. Splintveden är mindre motståndskraftig mot insekter och svampar. Så länge trädet växer angrips dock kärnveden lättare än splintveden. Detta har att göra med att splintveden lever och kan aktivera försvarssystem. Exempel kan hittas hos riktigt gamla ekar som är helt ihåliga. Splintveden forsätter hos dessa att förnya sig, medan kärnveden efter hand bryts ner. Där inne i den innersta kärnan pågår ett myller av mångfaldsinnevånare...


Källor: Egna kärnfulla (?) erfarenheter och ytliga filosofier samt Wikipedia – den fria encyklopedin.

Se vidare inlägg från den 9 december och relaterade länkar:
http://sunebroman.blogspot.se/2016/12/i-min-mormors-hagn.html