Sunrise in my yard

Efter regnet

Syra

Haganäs–Ömmesala t.o.r.

Escape

Måne och moln

Vatten och salt

Alm i lind

Extas

Ängens violer

Försommaren i knopp

Gick en runda i mina hagar i skymningen. Taltrast och rödhake spelade ensamma på scenen. Lite kyligt i kväll. Kände att himlen fällde några mikroskopiska droppar mot marken. Björkens blad är nu stora som musöron. Den skira grönskan står på lur i varenda buske. Häggen har sina knoppar redo. Vid nästa serie varma vårkvällar briserar de i en kaskad av vitt. Det är när häggen blommar som våren slår över till försommar. Den som vi längtat efter så länge... Och när aftonvinden stillnar rider häggens dofter på ljumma stråk över ängens späda gräs. Det är nu det är tid att stanna upp! Släppa alla måsten och bara andas... andas djupt... djupt...

Släpljus i bäckadråget

Sippor i lunden

I november 2013 startade jag ett litet projekt som syftar till att förvandla en slyskog till en hamlingslindlund. Jag har beskrivit detta arbete i ett antal inlägg här på bloggen. Första inlägget är från den 7 november 2013 och handlar om fertilitet hos lindfrö. Därefter följer inlägg från den 8 november och 19 november 2013 samt 5 april 2014.
Efter att ha gallrat bort hundratals små stammar finns det nu ett tjugotal kvar. På sikt skall antalet reduceras ytterligare. Jag har haft en del hjälp i detta arbete. Mina grannar Gudrun och Lars-Gunnar har varit med och räfsat löv. Lars-Gunnar har också jobbat noggrant med att hålla efter stubbskott från de kapade stammarna. I år framträder lunden som en liten pärla uppe i ett hörn av Ekebacken. Just nu blommar vitsipporna ymnigt. Nästan hela marken i lunden är täckt av vita kronor. Vitsippan heter på latin Anemone nemorosa. Jag erfar när jag söker efter betydelsen av latinet att anemone kommer av det grekiska ordet amona vilket betyder ”från roten”. Detta syftar naturligtvis på att vitsipporna förökar sig, inte bara med frö utan också med jordstam. Ordet nemos betyder lund vilket då syftar på vitsippans utbredning i lundar. Detta faktum ger en välbehövlig extra puff framåt i ambitionerna att skapa just en lund. Att vitsipporna redan intagit lunden med stor förtjusning känns som ett godkännande med högt betyg...


Tidigare inlägg på bloggen som handlar om hamlingslindlunden:

7 november 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/om-fertilitet-och-lakedom.html

8 novmeber 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/lindlund-etabl-1997.html

19 november 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/manuell-gallring.html

5 april 2014:
http://sunebroman.blogspot.se/2014/04/lindlunden-fagad.html

Som en dans

Idag har jag haft besök av Ätradalsskolans klass 9C. Det är nionde året i följd som elever från Timmeleskolan kommer hit och fagar   Sorgedalsängen. Arrangemanget är ett samarbete mellan mig och skolan. Det fungerar som en temadag där vi jobbar tillsammans med praktisk naturvård i Natura 2000-ängen här i Skog. Konceptet är väl inarbetat nu efter de nio åren. Jag bjuder på bussresan. Eleverna har med sig matsäck, grillkorv och frukt. Vi jobbar några timmar med fagningen, fikar, grillar och umgås. Vi gör också en rundvandring där jag berättar om natur, kultur och historia kopplat till gården. Samtidigt visar jag också de redskap som hört till traditionell skötsel av ängsmarken.
Idag hade vi ett strålande väder. Och en enastående arbetslust. Stundtals gick arbetet som en dans till rytmisk musik. Kanonväder och arbetsresultat i toppklass. Så här noggrant och rejält har ängen aldrig tidigare varit fagad. Under min tid, är väl säkrast att tillägga.
Tack 9 C för en helt underbar dag. Ni imponerade stort på mig... Vitalitet, glädje, humor, respekt... Jag är så glad!

Posering

Ruggebokoll

Paddelkväll i vitsippetid

Lufttrycket stiger sakta. Det lär blir några dagar nu med riktigt finväder och mycket sol. Inom ett par dagar lyser varenda backe vit av nyutslagna sippor. Samtidigt öppnar hassel och hägg sina knoppar och vecklar ut sina solfångre. Almen har stora knoppar. Ja, några har redan blommor som slagit ut. Sälgen blommar och bin och humlor gör täta turer för att hämta pollen till sina nykläckta.

När solen dalar vilar sipporna. Böjda sina huvuden mot marken för att skydda sina ömtåligaste delar. För att nästa morron åter vända sina ansikten mot solen och följa dess rörelse.

Det är nu som kajaksäsongen tar vid på allvar. Att paddla en runda under ljusa vårkvällar framöver är att ge naturupplevelserna flera extra dimensioner. Just i kväll spelade sävsparvar och sädesärlor i videbuskar och fjolårsvass. Morkullan drog över strandskogen vid Haganäs. Ett par enkelbeckasiner flög i gnäggande spel över alskogen på Bruksudden. Inifrån viken vid Hunnahagen hördes en trana signalera tapto. Vid Sandö svirrade en flock knipor på vinande vingar tätt över den stålgrå vattenytan. Blixtrande snabba. En gammelgädda sköt, med ett kraftigt slag ut från grundet vid Högholmen samtidigt som en stor flock kajor sökte nattkvists ute på Långegrund.
En fin paddelkväll, på vår egen sjö, i vitsippetid...

Vårkänslor

Vårkvällarna blir allt längre och längre. Solen låg i kväll på horisontens rand vid 21-tiden. Jag har svårt att gå inomhus förrän solen helt gått ner. Knappast ens då kan jag stänga dörren om mig. Det är som finast i naturen nu. Och det händer som allra mest. Knoppar brister. Blommor slår ut. Luften blir varmare. Ljuset blir varmare. I skymningen spelar rödhake och gärdsmyg. Fem olika trastarter har jag hört och sett de senaste två dagarna. Dubbeltrast, som numera är årsviss här hos mig, rödvingetrast, koltrast, taltrast och björktrast. Alla fem trastarna sjunger här om kvällar och morgnar. Stararna har kommit överens om hur de skall fördela holkarna. Några av paren är nu i färd med att bädda för sina ljust turkosa ägg. Inom någon vecka ligger de klara för ruvning. Av en vän fick jag idag på förmiddagen rapport om att första ladusvalan siktats i Ruggeboviken. Nyanländ från Afrika.

Vid fröautomaten har det varit ett tumult utan like. Både i dag och igår. Nästan så att smockan hängt i luften. Säkert är det hormoner och vårkänslor i svall. Jag har haft sex arter samtidigt i frörännan på min matare. Domherre, grönsiska, grönfink, stenknäck, bergfink och talgoxe. Idag har också min halvtama ekorre intagit både frukost, lunch, middag och kvällsmat bestående av solrosfrö. Undrar hur hans avföring ser ut... eller förresten det kan kvitta. Behöver inte veta allt.

På mitt köksbord står en bukett tulpaner. Jag fick den av en vän för två veckor sedan. En vacker bukett. En färgkaskad. Att jag fortfarande har buketten kvar i någorlunda skick beror säkert på att tulpanerna var av yppersta kvalitet men också på att jag flyttat ner buketten i källarens svala förvar de tider jag inte varit inne och under natten. En ny frisk och fräsch tulpanbukett med många färger är fantastisk. Den är vårig mer än allt annat som går att sätta i vas. Även när tulpanerna börjar ge upp har de en charm som jag gillar. Att bara låta buketten stå. Låta själkarna växa. Böja sig ut över vasens kant. Låta kronbladen rasa ett efter ett.... så framträder en ny skönhet... förfallets blomstring...