I ateljén

Idag har jag varit hos Göran i hans ateljé. Vi har gjort reproduktioner av historiska blad. UT för 25 år sedan för att vara mer exakt. Alltså årgång 1988.
Det är alltid roligt och spännande att komma till ateljén. Smygtitta lite på vilande projekt. Lite på tekniken. Och på kameror man knappt visste fanns.
Svea, modellen på bilden, är nästan mitt alter ego. Skallig, snuvig och tom inuti...
Fast, inte att förglömma, en god inspiratör. Hon gav mig impulsen att låta Göran ta bilden.

Bilden:
Svea och Sune chillar i blixtens sken.
PS. Svea har namnsdag idag!

Nya årets första dag

Sträck dig ut efter ljus och luft...

Skyltrebus

Den femte september hade jag ett inlägg här på bloggen  med titeln ”Avtryck och intryck”:

http://www.sunebroman.blogspot.se/2012/09/avtryck-och-intryck.html

Där skrev jag bland annat om någon som kompletterat sin Ej obehörig trafik-skylt med en Ej hästar här-skylt.

Att ha en Ej obehörig trafik-skylt kan jag tänka är helt i sin ordning... men att stoppa ridande är nog mera tvivelaktigt.

Nu i dagarna har det kommit upp ytterligare en kompletteringsskylt med ett intressant budskap. Riktigt välgjord och fin! Troligen uppsatt av någon annan än den som satt upp de två tidigare.

Men jag har lite svårt att förstå riktigt vad den som satt upp skylten menar. Hur tänker vem?

Texten på finska dessutom? Extra klurigt. Genom lexikon har jag översatt och texten lyder:

varoitus = VARNING

lepakko = FLADDERMUS, mies = MAN, KARL

särki = MÖRT

poro = REN

Vad tänker du?

Kapad signatur

Sista dagen på UT

1968 gjorde jag min pyrovecka på Ulricehamns Tidning. Jag gick i 8:an då. Två år senare, 1970, började jag på UT som typograflärling. Idag, fredagen den 28 december 2012, har jag gjort min sista arbetsdag på företaget... med viss reservation:-)

Bakgrund; Tidningsbranschen står inför stora utmaningar. Annonsintäkterna dippar och framtiden är väl inte alldeles lysande. Alla får se om sitt hus för att säkra utgivningen. Detta resulterade, just här och just nu, i att UT:s annonsproduktion flyttades till BT. Jag varslades om uppsägning i augusti och har hängt kvar tills idag.

Drygt 42 år blev det på UT. Och över 6000 editioner har jag varit med om att framställa. Allt finns samlat i tidningsarkivet. Ett synligt bevis på vad jag och mina kollegor sysslat med under åren. Floder av trycksvärta har runnit genom pressarna. Svärta som förmedlat viktiga nyheter från Ulricehamnsbygden. Stora och små.

Det har varit en fantastisk resa. Och det har hänt oerhört mycket spännande. Så'nt jag fått uppleva och fått vara med om att förverkliga.

Förutom arbete med tidningen, dess annonser och innehåll har jag deltagit i en oändling rad av spännande och intressanta projekt. Bland höjdpunkterna är för mig de två reportageböckerna som vi gjorde i början av 2000-talet. Och så UT-filmen så klart. Och specialtidningar, mässor, ett flertal samarbetsprojekt med externa aktörer. Och de reportageinslag som jag haft möjlighet att få publicera. Däribland från Voi i Kenya. Och nu allra senast UT-milen. Jag vill påstå att jag provat de flesta uppgifter som finns på en lokaltidning. Och mer därtill...

Det har varit mer än bara jobbet; en relation... en förälskelse... en livsstil... en passion... en stolthet... ett liv...

Det är, för mig, som en ocean av minnen och upplevelser att ösa ur. Och jag tänker att jag så gärna vill berätta om det. Kanske jag gör det framöver. På nå't sätt. Kanske inte. Vi får se... som man säger när man gärna vill skjuta saker på framtiden... när prioriteringar ständigt stuvas om.

Nå, hur blir livet nu då? Ja, jag kommer att fortsätta med en del korta projekt för tidningen en bit in i framtiden. Förhoppningsvis skall jag också på nya sätt få nytta och nöje av de erfarenheter och kunskaper som jag samlat på mig under åren... eller tvärtom, att andra skall få det! 

Och så skall jag försöka se saker och ting ur nya perspektiv (O Magnell 1975)... en nödvändig men grannalaga uppgift...

Och så när jag ytterligare en förhoppning... att det skall bli ett riktigt, riktigt GOTT NYTT ÅR!

I juletid #4

I juletid #3

I juletid #2

I juletid #1

Husljus

Hade bestämt att det inte skulle bli nån julgran i år. Men idag före julafton kändes det jättekonstigt. Ingen julgran – ingen julstämning!
Så det blev att ta på mössan och hämta sågen. Knalla upp till skogen och hämta.
Nu lyser den upp stugans stora rum. På bilden ser du hur mycket ljus den ger vid en exponeringstid på 13 sekunder och bländare 4 vid 160 ISO. Förutom granen är det en 15 watts lågenergilampa på knuten som brinner, ett 15 watts fönsterljus på övervåningen och en sjuarmad ljusstake, 21 watt, i ena fönstret...

Mostly colorless

Merendels färglöst

Ljus och värme

Som jag skrev i förra inlägget  har dagen gått i ljusets tecken... och den rundades av med ännu mer ljus i skymningstimmarna...
Ulricehamnsbygdens Lucia gästade Tvärreds kyrka och framförde ett program med titeln ”Lucia i folkton”.
Tillsammans med luciakvintetten koncerterade Anna Mogren och Ida Malkolmsson. Ida bjöd lockrop acapella, spel på kohorn och flöjt. Anna ackompanjerade på violin, nyckalhapa och gitarr. Bland hennes egna nummer märktes Gresapolska (efter Carl Aron Hakberg, född i Ulricehamn 1856). Påpassligt så här i skink- och korvtider!
På det hela taget en stämningsfull lussekonsert med suggestiva inslag... som gav ilningar i tiden...

Mer ljus

Idag har gått lite som i ljusets tecken. Soligt och fint väder. Till och med lite dagsmeja med dripp-dropp från plåttaket uppe i Skog.
Och så har jag haft assistans av precisionshuggare Bodenhem att fälla en yvigt vuxen lind.
Linden har fått nåd år efter år. Det var ett karaktärsträd och det har suttit långt inne att ta beslutet att fälla den.
Men nu är det gjort. Två fina sågstockar blev det och en del ved också.
Avsikten med att offra linden är att ge ett av ängsbackens finaste partier mer ljus, få mer blommor och mer insekter...

Dancing Queen

Denna bilden hade tidigare titeln isdans. Blev kanske lite otydligt. Visst ser det ut som ett träd eller en elektrisk urladdning... men också något mer... och hon har fullt av paljetter på sin långa klänning...

Klicka på bilden så syns detaljerna lite bättre...

A day in the world

 

A day in the world är ett fotoprojekt där 100.000 bilder från 160 länder sändes in. Alla bilderna är från den 15 maj 2012 och de har samlats i utställningar, en jättestor bok med 1.000 bilder och på webben på sajten aday.org.

Idag har Jakob, Ingrid och jag sett utsällningen på Värlskulturmuseet i Göteborg.

Helt fantastiskt med denna blandning av vardagsbilder från världens alla hörn. Inspirerande!

Efter mycket traskande på stan och i utställningen besökte vi krögare Mannerströms Restaurang Kometen.

Där smakade jag en Skomakarlåda på amerikansk ryggbiff med sky, baconfräst purjolök, saltgurka och potatispuré med gräslök.

Utan att berätta vad den kostade kan jag säga att den portionen var värd varenda krona... och kaffet efter var nästan lika välbryggt som det jag gör själv här hemma!
När vi på väg hem passerar Liseberg ser jag ett par lysande fenomen som blir sammanfattning av dagens två huvudteman... Jorden runt och Kometen...

Tåg ut klart slut

Det är snart trettio år sedan den sista reguljära rälsbussen gungade ut från järnvägsstationen i Ulricehamn. Den 2 juni 1985, närmare bestämt.
I kväll körde Bio Kontrast två visningar av Kjell Walters dokumentär från 1984 ”Tåg ut klart slut”. Jag satt i salongen på den första visningen. Fullsatt plus extrastolar.
Det som visades upp på duken var en helt underbar dokumentär! Välgjord i alla stycken. Jag blev verkligen helt tagen. Så jäkla snyggt filmat. Så välformulerat och så seriöst... Och med en grymt fin ledsagare i Dag Stålsjö som läste speakertexten.
Ett oslagbart dokument från en åttioårig epok i ulricehamnshistorien.
Och slutscenen... oj, oj!
Alltså..., jag bara säger... SE DEN på stor duk när nästa chans dyker upp!
– Tack Janne och Bio Kontrast!

November

November har varit en svag bloggmånad. Så var det också 2010 och 2011. Verkar som inspiration, reflektion och observation går på sparlåga i min kropp. Iallefall. Precis som naturen i övrigt. Vilande.
Ett vackert undantag är min novemberkaktus som jag fick för ett par år sedan av forna kollegan Lena.
Den blommar nu överdådigt. Cirka sextio vackert ljusrosa blommor lyser upp i senhöstmörkret...
Visst är november ändå rätt gôtt. Förlåtande. Ingen gräsklippning. Ingen snöskottning. Ingen ser hur skräpigt man har det. Fullt med löv på garageuppfarten. Bilen är skitig. Varför bry sig? Bara ligga på sofflocket med en varm filt över sig. Elda i pannan så det dånar. Läsa nåt meningslöst men roande...
– Gilla november!

Mossa, mossa!

Det blev en kall och blöt paddling. Vet inte riktigt vad det var som fick mig att ge mig ut på sjön denna gråa 25:e novemberdag. Förhållandena var inte optimala. Men en orsak var säkert att jag är uppless på att gå och gå och gå... En kajaktur brukar pigga upp.

Vinden från öster ökade stadigt under turen. Fick vattnet att häva sig oregelbundet och skvalpigt. Eftersom jag lämnat kapellet hemma blev jag efterhand redigt nerblött av allt skvättande. Brallorna genomsura. Kameran blöt. Kikaren likaså. Fingrarna stelnade, trots handskar. Skinkorna domnade och ischiasnerven sände smärtans telegrafi.

Vi var inte så många ute på sjön idag. Några skräckslagna knipor, en flyende havsörn, en moltyst skarv, ett par fiskmåsar och ett gäng snattrande stjärtmesar. Å så jag, då. Men det var också allt. Inget mera varmblodigt. Landskapets starkaste kulörer är inneslutna i orangebruna starrtuvor och gröna mossor. Mossorna vinner klart i intensitet. Ter sig i vissa lägen självlysande... smaragdgröna... den iakttagelsen blev dagens mesta... Mossa, mossa!