Mossa, mossa!

Det blev en kall och blöt paddling. Vet inte riktigt vad det var som fick mig att ge mig ut på sjön denna gråa 25:e novemberdag. Förhållandena var inte optimala. Men en orsak var säkert att jag är uppless på att gå och gå och gå... En kajaktur brukar pigga upp.

Vinden från öster ökade stadigt under turen. Fick vattnet att häva sig oregelbundet och skvalpigt. Eftersom jag lämnat kapellet hemma blev jag efterhand redigt nerblött av allt skvättande. Brallorna genomsura. Kameran blöt. Kikaren likaså. Fingrarna stelnade, trots handskar. Skinkorna domnade och ischiasnerven sände smärtans telegrafi.

Vi var inte så många ute på sjön idag. Några skräckslagna knipor, en flyende havsörn, en moltyst skarv, ett par fiskmåsar och ett gäng snattrande stjärtmesar. Å så jag, då. Men det var också allt. Inget mera varmblodigt. Landskapets starkaste kulörer är inneslutna i orangebruna starrtuvor och gröna mossor. Mossorna vinner klart i intensitet. Ter sig i vissa lägen självlysande... smaragdgröna... den iakttagelsen blev dagens mesta... Mossa, mossa!