Allt gungar

Elfte november – en riktigt dyster gråvädersdag. Mitt på dagen kändes som kväll. Och tidigt på kvällen rena natta. Regn och dis och vatten överallt!
– Skog, Strömsdal, Linnarstorp, Skärvenäs, Hunnahagen, Haganäs, Högholmen, Ruggebo, Fagerberg, Bäckaskog... gick niokilometersrundan i sällskap med Gåstavia... Och så kamera förstås. I väska på magen.
Vinden drev mjukt gungande vågor utifrån sjön rakt in i mynningen på Skärve å... speglingarnas ålande rörelser skapade en smått psykedelisk snedtripp...
...är det jag som gungar eller allt runtomkring...?

Åtta grader

Samma temperatur i kallbadet som i matkällaren! Åtta grader...
I går kväll gjorde jag lite fint i min matkällare. Städade bort gammalt solkigt och fult hyllpapper och la in ny vaxduk istället. Blev rätt fint tycker jag? Lite gammaldags matkällarkänsla och samtidigt lätt att hålla rent.
I hyllan fanns bland mycket annat rester från förra julen. En flaska glögg. En burk russin. Och en påse mandel. Och en tom pepparkaksburk.
Så jag fixade en enkel julstämningsbild så här i november.
I kväll var jag så i Kallbadhuset. Badade bastu såklart. Och sänkte mig i det åttagradiga vattnet. Sjön låg spegelblank och de enda vågor som blev var de jag åstadkom med mitt plums...
Nu känner jag mig ren och endorfin...

Manar fram kraften

I kväll var det bänkat till sista plats i Folkets hus biosalong då Susanne Petterson levererade en och en halv timmes föreläsning. Temat var samma som titeln på en av hennes böcker – Ta fram kraften inom dig! ...med underrubriken Kropp och knopp. Susanne ställde bland annat frågor som: ”Vad drömmer du om?” och ”Går du dit du vill?”
Hon förtydligade också hur man kan sätta likhetstecken mellan positivt tillstånd och bra resultat...
...och att glädje, motivation och engagemang kan vara starkare än klass och kompetens... och att beröm ger energi... ”Catch me doing something right”...
Färgstarka Susanne skapade en intensiv och enerigsprakande kväll... mitt i lilla Ulricehamn... en vanlig sketen gråväderstisdag!

Dikesrenen

Naturfotofestivalen 2012

Idag har jag varit på Natur 2012 i Vårgårda. Det var 30-årsjubileum för naturfotofestivalen i år. Främsta anledningen till resan var att jag lockades av det 3x50 minuter långa seminariet i Adobe Lightroom 4 med Patrik Larsson. Ett litet skrap på ytan blev det... men mycket värdefullt att få en visuell känsla för programmet.

Naturligtvis blev det också tid att besöka leverantörsmontrarna i mässhallen och den stora bildutställningen. Det som är slående vad gäller bilder på papper är att fotoutskrifterna förbättras år från år. Vårgårda Fotoklubbs jubileumsutställning uppvisade mycket fin utskriftskvalitet.

Under min rundvandring bland bilder och montrar träffade jag flera kända ansikten och fick tillfälle att lyssna på lite "recensioner".

Som final på Vårgårdadagen fick jag uppleva en fantastisk bildshow av den norske naturfotorafen Roy Mangersnes. Programmet hade titeln "Från vinter i Norge till arktiskt ljus" och handlade om fotografens vintrar i hemlandet och om den fascinerande naturen på Svalbard. MAGNIFIKT!!!

En riktig heldag i naturfotografins tecken...

20 % bild – 80 % ljud

Naturfilmaren Ingemar Lind gästade Folkets hus i Ulricehamn idag. Och jag satt i publiken. 

Ingemar berättade bland annat att hans filmer består av 20 procent bild och 80 procent ljud... att naturens ljud är grunden i hans filmer...

I myskoxens rike med underrubriken Urtidsdjur utan framtidshopp berättar Ingemar om hur illa vi människor beter oss mot naturen och mot detta sällsamma djur som funnits i 15 miljoner år men nu står på randen till utrotning.

Filmen var mycket stark... ... en scen där en helikopter driver den lilla svenska hjorden runt, runt för att skjuta en bedövningspil i tjuren väckte ett starkt obehag... ja, en krampaktig vrede... och jag kunde höra samma reaktioner runtomkring mig i publiken... och slutet på historien gjorde mig tårögd...

Ingemars filmer har oftast dykt upp på SVT... och det skulle förvåna om inte denna också gör det så småningom. I så fall: SE DEN! Den är ett välgjort och viktigt inlägg i naturvårdsdebatten (den debatt som finns kvar). Filmen är ett ovärderligt dokument grundat på många, många år av kunskapssamlande och med en filmteknik som bygger på tålamod och iakttagelseförmåga. Filmen bjuder också på unika och sköna bilder från vår svenska fjällnatur. 20 procent bild och 80 procent ljud – en kombination som ger stort utrymme för reflektion...

Jönsson, Boger och Rosenberg

Sidensvansarna svirrar högljutt från rymden. Höstsolen gassar. Ingrid Marie hänger djupfrysta på apeln. Själv sitter jag, kall om rumpan, på kökstrappan med en stor kopp välbryggt Festivita och ett par skinkmackor(!).

Har just varit hos Ove Jönsson i Rölle – Ariadne Antikvariat och inhandlat två klassiker. Den ena är Gustaf Bogers "Ulricehamns krönika", tryckt på Ulricehamns Tidnings Tryckeri 1951. Spontanköp – kunde inte motstå den. Den andra Erik Rosenbergs "Oset och Kvismaren", andra upplagan från 1934. Båda är tryckta med klassiskt högtryck, trådbundna med tunna pappärmar.

Det var främst Oset och Kvismaren som jag var ute efter. Den är en del av förberedelserna inför en vårexkursion till Närke.

Oset och Kvismaren är en av de böcker som jag läste i tonåren när fågelintresset behövde näring. Men jag har bara snuddat vid platserna i verkligheten. Nu skall jag läsa upp mig på ämnet och till våren skall vi finkamma området med lokal guide...

– – – – –

Ariadne ligger inne med cirka 40.000 titlar varav cirka 20.000 går att söka på deras hemsida på nätet. Spännande tycker jag!

Länk till Ariadne antikvariat:

http://www.ariadneantik.com/

Frysta mockakakor

Idag har jag samlat mockakakor, eller nötkakor, på åkrarna här utanför. Lämningarna efter kossorna som betat hela sensommaren blir värdefullt jordförbättringsmedel till trädgårdslandet. Hade tänkt att samla upp ett par lass tidigare i höst men allt regnande har gjort det omöjligt.
Nu när kakorna låg frusna var det överraskande smidigt att bara lyfta dom med grepen... som en bagare som drar en brödkaka ur ugnen... eller som en pizza... fast frusen...
Skitbra!

Tema: Journalistikens framtid

I kväll har jag varit på Bäckängsgymnasiet i Borås och lyssnat till ett panelsamtal om journalistikens framtid... "Janne Josefsson, SVT och Andreas Ekström, Sydsvenskan samtalar med BT:s chefredredaktör Stefan Eklund..." stod det i påannonsen...

Ganska stor del av kvällen ägnades åt att lyssna på Janne Josefsson som ett i hyperstressat tempo svor och rabblade programtitlar som han jobbat under och alla "framgångar" han haft... Ganska mycket historia alltså... och glidande bort från ämnet... så det blev inte så mycket över för att utveckla kvällens tema...

Möjligen att Andreas Ekström berörde något viktigt när han fick lite utrymme för att berätta om sin blogg som han startade 2005 under namnet "hemliga pappan". Där tog han upp det intressanta faktum att "var och en kan publicera sig själv" ...och berättade om hur intressanta samtal med bloggföljarna uppstod. Samtidigt som han också förtydligade att "man måste upptäcka för att förstå". Här berördes också hur möjligheten för läsarna att vara med och forma och styra innehållet blivit allt mera viktigt för att hålla läsintresset vid liv (gäller även tv där tittarna kan styra hur programmen skall bli).

Janne Josefsson hade ett tillspetsat inlägg där han påpekade att "Jorunalistiken är ett skrå med makt". "Allt präglas av media". "Det är bra med konkurrens". Och att "journalister är inte demokratiskt valda"...

Han berörde också det faktum att de som skall granskas finner på allt hårdare metoder för att "strypa" information. Till exempel genom att förbjuda anställda långt ner i företagsorganisationer att prata med journalister.

Frågestunden på slutet blev några få minuter... och i periferin av det komplexa temat...

Inte blev väl jag heller så väldigt mycket klokare av denna sittning. Fast jag fick ju se (och höra) Janne Josefsson live! Men han såg nog inte mig...

Så därför: Jag har min blogg och det är ett sätt för mej att jobba vidare med att upptäcka för att förstå... och då får jag också vara min egen ansvarige utgivare... för det saknas ju på de flesta forum på nätet... minsann... för den uppgiften har inte Google tagit på sig... eller...?

På vägen hem från Borås möts jag av det första snöfallet... ljuset från mina strålkastare reflekteras i kaskader av höstlöv och snö... allt blir som ett virrvarr framför mig... precis som en spegelbild av tankarna i mitt huvud... det mediala flödet, mångfalden, riktningarna....

Allé och buffé

Idag har jag, tillsammans med en vän, njutit en fantastisk höstbuffé på Hofsnäs herrgård. Sjuhäradskött, potatisgratäng, Ceasarsallad, kantarelltoast, citronglaserade rotfrukter, chili-/limekryddad laxfilé, hembakt bröd, krämiga ostar...
Å så dessert och kaffe efteråt.
Kan rekommenderas för den som vill njuta av lokalproducerat i herrgårdsmiljö efter en frisk höstpromenad på det vackra Hoffanäset!

Robin

På ön på Ö i ösregn

Den gångna helgen och måndag har jag, tillsammans med vännerna Ingvar och Per, varit på Öland för att höstskåda flyttfågel. Trots ett miserabelt väder med massor av regn, hård vind och åskbyar lyckades vi samla ihop 84 arter under de tre dagarna. Inte illa tycker jag. Allt möjligt från kungsfåglar till havsörnar... enorma flockar av vitkindade gäss... skapligt mycke bläsgås... tordmule och sillgrissla... dvärgmås och kustsnäppa...
– Och som jag sovit! Det var länge sedan jag känt mig så utvilad, trots att vi knallade upp klockan 06 varenda morron...
Fast nu när jag skriver detta är det lite svårt att hålla ögonen öppna... gäsp...

Autumn path

Detta inlägg är det fyrahundrade (400) sedan jag startade bloggen i början av januari 2010.

Bottomless

Svarta fåglar på Ångesten

Solhelg med tecken i skyn

Heart of Kenya

Nu hänger den på min vägg! Jag är stolt och glad över den. När min kropp vilar i soffan... vilar min blick på tavlan. Och jag känner att mitt hjärta fylls på med tacksamhet... över att ha sett en del av Kenya... att kunnat bidra till bilden av Voi... att vara med i ett sammanhang...

Kolla länken:
http://voi-ulricehamn.se/ge-ett-bidrag/heart-of-kenya/

Hemlängtan

Efter 51 dagar blev det så dags för Kajsa och Bella att åka hem. Efter några rejält blöta veckor tycktes det som om de fått nog av att vara utomhus. Nästan självmant knallade de in i transportkärran. De har varit med förr så de vet vad det betyder när traktorn kommer. När de på långt håll hör turbon yla råmar de högljutt!
Jag har gått hela kvällen och plockat ner elstaketet. Det känns med ens väldigt tomt och annorlunda när kossorna och stängslet är borta...
51 dagar är i detta sammanhang faktiskt en ganska lång tid.