Spår i istiden

Foot print on my outdoor cellar steps

Kallbadhuset måndag

Aktuell badtemperatur +0,6° C. Jodå, det är några stycken som gillar när det är kallt. Och en del ligger i lite längre. Vet inte vad det är som driver dessa extremfantaster men det är säkert en kick. Jag är dock mera försiktig. Ett hastigt dopp och sen in i bastun.

"Varannan vatten, varannan eld,
tills bara askan kvarstår.
Härdad kallas det i folkmun,
kärnmjukhet är det som dröjer sig kvar"

Spårlöst på Komosse

Idag har jag varit på Komosse. En rejäl tur i spårlöst landskap. På mina långa Tegsnässkidor. Hela mossen täckt av skare. Summastäss [dialektalt uttryck från Skog: På somliga ställen] hård som is. Omöjligt att hugga igenom med stavarna. Vind, snö, regn och sol har skapat många spännande och dekorativa mönster här ute. Rimfrosten på tallarna fjäderformade. Stora och glänsande.

Bygdegården brann i natt

Klicka för större bild

Tvärreds gamla bygdegård brann i natt. Larmet kom till räddningstjänsten kl 01.30 på tisdagsmorgonen. När jag åkte till jobbet mellan kl 6 och 7 återstod bara en rykande hög av det som en gång varit mötesplats för många tvärredsbor.

Bygdegården stod färdig 1938. Enligt Tvärredsboken var det var SLU i Tvärred som byggde men Bondeförbundet i Tvärred var aktivt vad gällde att skänka pengar och gåvor i form av arbete och virke.

Jag minns själv flera spännande tillfällen i bygdegården. Bland annat såg jag min första film där. Det var en film som hette Lejon på stan med Nils Poppe i en av rollerna. Jag kommer ihåg att han gömde sig under en säng när lejonet tassade omkring. Det var en sådan där ruggig scen för en liten pojke som jag. Filmen hade premiär 1959 och lejonet i filmen hette Simba och det var väl ett av de första djuren hos Sigvard Berggren i Tosseryd. Berggren grundade senare Borås Djurpark. Men det är ju en helt annan historia.

Jag kommer också ihåg ett tillfälle när det spelades revy i Tvärreds bygdegård. Pang i bôgget hette revyn och jag minns speciellt en scen där en målare fick en hink över huvudet. Det var en massa skum i hinken. Publiken skrattade men jag tyckte att det var synd om målaren. Ja, ja. Det kanske berodde på att min pappa var målare. Eller att han som fick hinken över huvudet var min farbror. Flera av dessa revyer drog fulla hus och spelades på flera platser i trakten. Och intäkterna gick sedan till en nybildad hockeysektion. Då var det liv i landsbygden. Nu är det mera så att det som inte läggs ner brinner upp. Eller ner. En helt annan historia, bevars.

I bygdegården hade vi många, många IOGT-scoutkvällar. Med en massa kul pyssel, knåp och tävlingar.

Jag minns också en kväll då det var någon slags information från kommunalt håll. På den tiden var det Åsundens kommun. Vet inte riktigt vad som var mötets tema. Men jag tror att det handlade om samhällsbygget. Hulu skulle växa! Det var fullsatt i bygdegården. Jag kommer speciellt ihåg att jag som ung då hade synpunkter på de biologiska dammarna. Jag och mina kompisar var mycket ute i naturen och vandrade gärna längs åstranden i hopp om att se ovanliga fåglar. På mötet beskrev jag hur det såg ut nere i ån där avloppet till slut mynnade ut. Toalettpapper och allsköns avfall, typ! Och jag ifrågasatte om de biologiska dammarna var tillräckliga för att ta hand om ett ökat utsläpp.
Dagen efter stod det i VästgötaDemokraten om vad jag sagt och jag var på bild med namn och allt. På nåt sätt kändes det som en bekräftelse på att det är viktigt att säga vad man tycker!

Det blev sinom tid ett nytt och modernt reningsverk på platsen. Men kräftorna i ån är borta sedan länge. Och någon lekande fisk tror jag heller inte vågar sig uppströms någon längre sträcka. En helt annan historia, dock!

Nu är bygdegården borta men många minnen finns från allt som hänt inom dess väggar!

Hofsnäs söndag

Idag har jag gått en runda vid Hofsnäs. Lite gråkallt och småruggigt. Inte mycket liv i naturen en sådan här dag. Träffade en glad familj som gett sig ut på isen med sina barn. Pappan fiskade och flickorna åkte skridskor så det stod härliga till. En liten vurpa då och då på den våta isen. Men inga sura miner. Upp igen och full fart. Underbart att se att det finns föräldrar som är ute i naturen med sina barn. Oavsett väder! Heder!

Kända profiler

Cecilia Frode/Thron Ullberg


Nina Persson/Dan Hansson


Gösta Ekman/Dan Hansson


Erik Eriksson/Dan Hansson

Ikväll har jag varit på vernissagen av porträttutställningen Kända profiler på Abecita konstmuseum. Fotograferna Dan Hansson och Thron Ullberg ställer ut fotografier och boråskonstnären Erik Hårdstedt visar akvareller. Inspirerande och i många stycken en omväxlande och fin utställning. Thron Ullberg gjorde starkt intryck på mig. Experimentellt och överraskande. Suggestivt och roande.

Interiör 2

Fullmäktigesalen i Ulricehamns Stadshus.

Interiör 1

From my point of wiev

Nathalia Edenmont - from my point of wiev

Idag har jag varit på Borås Konstmuseum och sett Nathalia Edenmonts bilder.
När jag gick runt i utställningen växte det fram nya bilder. Till en ny dimension.
En stor utställning. Stort format. Stort arbete. Mycket att smälta. Nu går jag med den inom mig.

Test av bildspel

Gjorde våren 2009 ett bildspel som består av portätt av de föräldralösa barnen i Voi.
Bildspelet gjorde jag i Keynote som är ett av programmen i iWork09.
Jag har exporterat bilspelet till Qucktime och lagt upp det här på bloggen för att se hur det blir.

Skulle varit en loop med ljud men den gick inte att implementera i bildspelet...

GODNATT! Ses en annan dag!

Skymningspass

Sune and the chainsaw. Selfportrait.

Nu återvänder ljuset på kvällarna. Trots att det var lite mulet ikväll hann jag jobba ute i en hel timma. Mellan 16 och 17. Precis lagom när kroppen är dåligt tränad. Full tank i motorsågen. En timmes arbete. Under tiden flammade elden i pannan. Duschvattnet varmt... Lyxiga stunder...

Skridskosöndag

Backlight.


Cracked ice.


Water drops on the lens.

Idag har vi åkt Majblommegården–Ulricehamn tur och retur.
Perfekt dag med kanonväder!!! Jakob och jag körde på tvärredssidan upp från Majblommegården till Ulricehamn. Ett kort fikastopp vid Udden och sedan vidare norrut. Hade stämt möte med Ingrid vid kanothuset och körde därifrån tillsammans alla tre på Marbäckssidan ned till Näsboholm. Där vände Ingrid tillbaka till Ulricehamn och vi fortsatte till Vegby vik, över till Nyvik och åter till Majblommegården.
Isen på marbäckssidan var väldigt bra!!! Lite, lite snö men inget som hindrade vår framfart!
Åsunden runt på skrillor – en fantastisk tur!!!

Haganäs kl 16.14

6400 ISO, 100/5,6. Noise reduction. Curves. Photofilter. Glow.

Skärvenäs +4°C, dimma

Vid sjöstranden.



The smiling barn.

Kallbad torsdag

Ska man ha en blogg ska den vara aktuell. Uppdaterad. Inte skall den trogne besökaren titta in gång på gång utan att få se något nytt. Nej, den som har en avsomnad blogg förblir glömd.
Det är och har varit mycket fina grafiska effekter i det snöiga och frostiga landskapet. Har varit inspirerad men legat lågt. Glidit genom landskapet i morgondunkel utan att låta kameran arbeta. Räddningsplankan denna dag får bli kallbadhuset. Det fina med att bada i kallbadhuset är att lanskapet växlar ständigt utan för bastuns fönster. Inte en enda dag på året är den andra lik. Här varierar stämningen med ljuset och vädret... Här kan man alltid få en ny bild. Tacka vet jag kallbadhuset!

I eftermiddag var det -9°C i luften och +0.6°C i vattnet

Biobränsle

Bilden: Interiör från eldstaden i min Diom-panna

Kylan håller i sig! Minus tolv i morse när jag åkte till jobbet. I kväll har det mulnat på och tempen har stigit något. Just nu är det minus åtta.
Den hårda december blev en riktig vedslukarmånad. Men jag klagar inte (än). Det är skönt att elda med ved (en attityd jag bestämt att hålla hårt på). Arbetet med veden är en bra form av fysisk motion (rörelse). Bio-bränsle i ordets rätta bemärkelse alltså.
Vedeldaren ges många tillfällen till reflektioner. Och jag kan aldrig låta bli att kolla vilket träslag som jag för stunden lägger i pannan. Denna vinter eldar jag med blandved och i mina vedstaplar finns både björk, hassel, rönn, gran, ek, brakved och ask.
Ibland hittar jag vedträn som jag känner igen. Det finns karaktärer som satt sig i minnet redan från det tillfället då jag fällde trädet. Det kan vara ett sår i en stam. En knotighet. En speciell struktur på barken.
Veden plockas många gånger innan den slutligen hamnar i eldstaden. Den skall kapas, klyvas, staplas för att torka, lastas i kärran och köras in i pannrummet för att återigen staplas. Det blir många möten med alla vedträn innan de slutligen hamnar i eldstaden. Därefter ser man, så att säga, bara röken av dem! (Om man går ut och tittar!)
Koldioxiden, som är en del av röken, skall senare ingå i nya träd och buskar. I ett ständigt kretslopp.
Veden är ett basic biobränsle. Koldioxidutsläppet är inom överskådlig tid balanserat av tillväxt i naturen och bidrar därför inte till växthuseffekten. Det gör emellertid utsläppet från min Opel Astra när jag är ute och kör. I Astran eldar jag med fossilbränsle som varit utanför det naturliga kretsloppet i miljontals år...
Båda energiformerna är ursprungligen produkter av processen i fotosyntesen där koldioxid och vatten i kombination med solljus bildat syre och kolhydrater! En kemisk process som lagt grunden till hela vår civilisation och nuvarande livsstil!
– Allt detta som en samlad reflektion i en frostig tid...

Talgoxen i linden

Kanske är det lite tidigt att prata om vår redan? Men ljuset har definitivt förändrats till att påminna om att vi går mot en tid med längre dagar. Har suttit ute på trappan i södervägg i dag vid middagstid. Solen värmde den nakna huden i ansiktet och spred livgivande impulser till hjärnan. Optimism.
Precis så verkade mina vinterfåglar också reagera. Talgoxhanen i linden ovanför testade några toner ur vårrepertoaren...

Dagsmeja