Bygdegården brann i natt

Klicka för större bild

Tvärreds gamla bygdegård brann i natt. Larmet kom till räddningstjänsten kl 01.30 på tisdagsmorgonen. När jag åkte till jobbet mellan kl 6 och 7 återstod bara en rykande hög av det som en gång varit mötesplats för många tvärredsbor.

Bygdegården stod färdig 1938. Enligt Tvärredsboken var det var SLU i Tvärred som byggde men Bondeförbundet i Tvärred var aktivt vad gällde att skänka pengar och gåvor i form av arbete och virke.

Jag minns själv flera spännande tillfällen i bygdegården. Bland annat såg jag min första film där. Det var en film som hette Lejon på stan med Nils Poppe i en av rollerna. Jag kommer ihåg att han gömde sig under en säng när lejonet tassade omkring. Det var en sådan där ruggig scen för en liten pojke som jag. Filmen hade premiär 1959 och lejonet i filmen hette Simba och det var väl ett av de första djuren hos Sigvard Berggren i Tosseryd. Berggren grundade senare Borås Djurpark. Men det är ju en helt annan historia.

Jag kommer också ihåg ett tillfälle när det spelades revy i Tvärreds bygdegård. Pang i bôgget hette revyn och jag minns speciellt en scen där en målare fick en hink över huvudet. Det var en massa skum i hinken. Publiken skrattade men jag tyckte att det var synd om målaren. Ja, ja. Det kanske berodde på att min pappa var målare. Eller att han som fick hinken över huvudet var min farbror. Flera av dessa revyer drog fulla hus och spelades på flera platser i trakten. Och intäkterna gick sedan till en nybildad hockeysektion. Då var det liv i landsbygden. Nu är det mera så att det som inte läggs ner brinner upp. Eller ner. En helt annan historia, bevars.

I bygdegården hade vi många, många IOGT-scoutkvällar. Med en massa kul pyssel, knåp och tävlingar.

Jag minns också en kväll då det var någon slags information från kommunalt håll. På den tiden var det Åsundens kommun. Vet inte riktigt vad som var mötets tema. Men jag tror att det handlade om samhällsbygget. Hulu skulle växa! Det var fullsatt i bygdegården. Jag kommer speciellt ihåg att jag som ung då hade synpunkter på de biologiska dammarna. Jag och mina kompisar var mycket ute i naturen och vandrade gärna längs åstranden i hopp om att se ovanliga fåglar. På mötet beskrev jag hur det såg ut nere i ån där avloppet till slut mynnade ut. Toalettpapper och allsköns avfall, typ! Och jag ifrågasatte om de biologiska dammarna var tillräckliga för att ta hand om ett ökat utsläpp.
Dagen efter stod det i VästgötaDemokraten om vad jag sagt och jag var på bild med namn och allt. På nåt sätt kändes det som en bekräftelse på att det är viktigt att säga vad man tycker!

Det blev sinom tid ett nytt och modernt reningsverk på platsen. Men kräftorna i ån är borta sedan länge. Och någon lekande fisk tror jag heller inte vågar sig uppströms någon längre sträcka. En helt annan historia, dock!

Nu är bygdegården borta men många minnen finns från allt som hänt inom dess väggar!