Biobränsle

Bilden: Interiör från eldstaden i min Diom-panna

Kylan håller i sig! Minus tolv i morse när jag åkte till jobbet. I kväll har det mulnat på och tempen har stigit något. Just nu är det minus åtta.
Den hårda december blev en riktig vedslukarmånad. Men jag klagar inte (än). Det är skönt att elda med ved (en attityd jag bestämt att hålla hårt på). Arbetet med veden är en bra form av fysisk motion (rörelse). Bio-bränsle i ordets rätta bemärkelse alltså.
Vedeldaren ges många tillfällen till reflektioner. Och jag kan aldrig låta bli att kolla vilket träslag som jag för stunden lägger i pannan. Denna vinter eldar jag med blandved och i mina vedstaplar finns både björk, hassel, rönn, gran, ek, brakved och ask.
Ibland hittar jag vedträn som jag känner igen. Det finns karaktärer som satt sig i minnet redan från det tillfället då jag fällde trädet. Det kan vara ett sår i en stam. En knotighet. En speciell struktur på barken.
Veden plockas många gånger innan den slutligen hamnar i eldstaden. Den skall kapas, klyvas, staplas för att torka, lastas i kärran och köras in i pannrummet för att återigen staplas. Det blir många möten med alla vedträn innan de slutligen hamnar i eldstaden. Därefter ser man, så att säga, bara röken av dem! (Om man går ut och tittar!)
Koldioxiden, som är en del av röken, skall senare ingå i nya träd och buskar. I ett ständigt kretslopp.
Veden är ett basic biobränsle. Koldioxidutsläppet är inom överskådlig tid balanserat av tillväxt i naturen och bidrar därför inte till växthuseffekten. Det gör emellertid utsläppet från min Opel Astra när jag är ute och kör. I Astran eldar jag med fossilbränsle som varit utanför det naturliga kretsloppet i miljontals år...
Båda energiformerna är ursprungligen produkter av processen i fotosyntesen där koldioxid och vatten i kombination med solljus bildat syre och kolhydrater! En kemisk process som lagt grunden till hela vår civilisation och nuvarande livsstil!
– Allt detta som en samlad reflektion i en frostig tid...