Röjehjälp 1 april

Den tionde mars startade jag röjningen här i ängarna. Idag, tre veckor senare, är i stort sett allt under kontroll. Det osar rekord! Björkebacken är röjd, alla ytor kring mitt vindskydd är röjda, bäckravinens västra sida är röjd, Ekebacken är röjd, ängsremsan mellan Lillstugan och ladugården är röjd, ängsbitar kring gårdshusen är röjda, Källarbacken, området vid brunnen och ytorna kring den stora åkerholmen är röjda. Förra veckan onsdag var Christer här gästarbetade och vi röjde Björkebackens nordvästra del. Den delen är den absolut tyngsta med enorma mängder löv. På fredagen kom Bengt och det var då vi röjde Ekebacken plus en del andra angränsande ytor.
Idag har jag haft dubbelhjälp. Gustaf och Bengt har varit här och röjningen har gått med en rasande fart. Förutom att farten växlades upp blev också resultatet enastående fint. Vi röjde ängsremsan från ladugården västerut fram till Björkklinten. Plus angränsande ytor kring holmar och rösen. Och avslutningsvis lindlunden i öster.
Det är så här det måste gå till i fortsättningen. Man måste vara flera för att få till det där lilla extra. För några år sedan kunde jag röja hela arealen själv. Då räckte krafterna till att köra ganska hårt i över tio timmar per dag. Återhämtningen gick för det mesta ganska bra. Nu med stigande ålder har ensampassen successivt blivit kortare. Max fyra-fem timmar per dag. Sedan blir det segt.
Men när man är två, eller som i dag tre, tillförs det energi och orken ökar markant. Mycket av kraften som frigörs hör tydligt samman med arbetsgemenskapen. Lite som en lagsport där man hjälps åt att dra.
Dagens arbete hade också de mest fantastiska väderförhållanden som går att önska. Min tacksamhet känner ingen gräns!
Nu återstår den 5000 kvadratmeter stora Sorgedalen. Den är inplanerad att röjas i början av nästnästa veckan om vädret är passande. Det är att hålla tummarna för att det ska gå i lås.