Oxasvedjan överblickad

Denna dag besökte vi utskogen i Oxasvedjorna. I det här området ligger flera skogsskiften som tillhör gårdarna i Skog. Ett av dessa tillhör min lilla gård. Ytan är lite mer än tre hektar och ligger inklämt mitt i gruppen av skiften. Svårtillgängligt värre! Brukningsmässigt är det i mina ögon omöjligt att komma in dit med något fordon. Än mindre möjligt få med sig något därifrån med värdet i behåll. Svår terräng och långt till utfart mot väg.
Detta till trots är det lilla skiftet i Oxasvedjorna ett förträngt dåligt samvete. Någon gång har jag tänkt att jag kanske borde göra något aktivt där. Till exempel röja för bättre tillväxt. Det är ju så som ”riktiga” skogsägare gör.
Området avverkades och återplanterades någon gång i slutet av 1970-talet, kanske tidigt 80-tal. Vet faktiskt inte riktigt när. Då samverkade flera skiftesägare och allt totalavverkades. Det blev ett kalhygge som omfattade flera av Skogs gårdars utskiftesmark.
Jag minns när jag gick dit de första gångerna. Det var något av de första åren på 2000-talet. Vid de tillfällena gick det att få en god överblick över hela området. Det som planterats hade inte nått någon ansenlig höjd.
Idag när vi gick till Oxasvedjorna var det första gången på säkert över femton år. Det har hänt en del! Den plantering som gjordes har rest sig och bildar nu ett tätt bestånd av granar. Så tätt att inget annat har kommit att trivas där. Men det är bara en liten tuss. Största delen av arealen är antigen kärrmark eller blockterräng.
Ett område av blockterrängen är fri från träd och buskar, frånsett några små buketter med unga björkar. Det verkar aldrig har vuxit något där. Ett fåtal gamla stubbar vittnar om ett väldigt glest trädbestånd fram till avverkningen. En solitär gran finns att beskåda. Områdets största. Men den sista stormvinden i januari hade brutit av den på mitten. Kanske det ”brottet” ingår i en större plan… förty, på grannfastigheten helt nära min norra gräns fanns under flera år ett fiskgjusebo. Jag har tidigare konstaterat att det trädet har knäckts och att boet gått förlorat. Just nu pågår en omfattande avverkning i närheten, därför är det väl inte troligt att gjusen finner något lämpligt ersättningsträd i sitt gamla revir.
Det skulle i så fall vara den toppbrutna granen på min mark. Om toppgrenarna får utvecklas något kanske den kan duga som en plattform för ett framtida fiskgjusebo. Något att hoppas på!!!
En liten skärva av en sjö finns också inom gränserna. Från den trädfria höjden är det fin utsikt över en myr- eller mosseliknande våtmark. På motstående sida en liten men brant sluttning.
Martin och jag var rörande överens om att området har fina narturvärden. Lite av varje – som en mosaik. En majkväll när skogsmaskinerna i grannskapet gjort reträtt och trastarna övertar domänerna… då blir det ett nytt besök i ”minireservatet.”